Bärkraft på Stora Vadet.

 

När man 1825 talade om järnlinans elasticitetsgräns eller 1834 om stålets byggnadstekniska detaljer använde man ordet bärkraft, i formen bärning. På Stora Vadet i Götala fick jag och min vän Malin Hansson från Östergötland uppleva bärkraften på tre olika sätt under vårt senaste besök vid månadsskiftet juli-augusti, då vi för övrigt bodde som brukligt på Brunsbo biskopsgård.

 

 

Första gången bärkraften kom på tal var när vi insåg att det var dags att reparera golvet á 8 kvadratmeter i brygghuset, dess bärkraft var till vissa delar svag och etappvis så undermålig att man brakade igenom. Virket hade ruttnat sönder.

 

 

Den vedeldade uppvärmningsanordningen av vatten hade också rostat sönder, endast vattenbringaren av rostfritt material inuti var intakt. Vi bar denna tidiga konstruktion av varmvattenberedare till den största ekonomibyggnaden på tomten, vars byggnads återställande också ska åtgärdas kommande år.

 

 

Det är ju över halvt sekel sedan brygghuset har uppförts, så det var på tiden att överse byggnadskonstruktionen. Brygghuset står på cementplintar, så väggar och de flesta grundstockar var i gott skick och behövde inte åtgärdas, så även den östra delen av golvet. Timmerstockarna var ursprungligen av yppersta virke, men där badkaret – numera på utsidan – hade stått behövdes grunden förstärkas med nya reglar och hela golvytan fick en träbeläggning, även om det i öster kvarstår gammalt golv under det nuvarande.

 

 

Ändringarna förändrar inte husets karaktär, vilket förövrigt skulle kräva bygglov. Man har rätt att utan bygglov göra mindre förändringar. Detta kan vara att ändra utseendet på insidan av huset. Om jag vill måla om ett rum eller lägga ett nytt golv krävs det alltså inget bygglov. Insidan ska senare i sommar även få en nymålning i en grå färgton, något som överensstämmer någorlunda med den ursprungliga målningen inuti.

 

 

Översynen av skorstenen till brygghuset blir en senare fråga, jag tänker vid anskaffandet av en byggnadsställning – vilken behövs i samband med målandet av den stora ekonomibyggnaden – även bestryka tegelytan till skorstenen på brygghuset med ny murbruk eller cement. Sedan får en sotare se över dess brandduglighet, kan tänka mig att det inte kommer eldas mer i det huset. Dock ger skorstenen huset karaktär, även på insidan där skorstensstocken är synlig och är en del av den västra väggen.

 

 

Efter golvbytet fungerar brygghuset väl som en arbetsbod, såsom det brukligt alltid har varit, för sysslor man inte har velat göra i bostadshuset. Vårt golvarbete blev gott utfört.

 

 

Andra gången bärkraften kom på tal var när vi skulle köra golvvirket till Stora Vadet, för att slippa bära så långt, ville vi köra ända fram till brygghuset. Dock var jag lite osäker på brons bärkraft, fram till dess hade vi ställt pickupen vid andra sidan bron.

 

 

Bilen har alltid lockat kornas nyfikenhet, så även denna gång, då vi första kvällen hade bilen på Lilla Vadets sida av Götalabäcken. Korna från förra besöket hade bytts ut till tre nya, varav en kan vara en kviga. I alla fall klarade bron över Götalabäcken galant en pickups tyngd, tillika med en stor last av bräder.

 

 

Bilen var bra att ha, då vi körde upp saker från brygghuset till den stora ekonomibyggnaden. Det var nog några år sedan sist en bil körde på den urgamla färdvägen över Vadet, dock har det funnits bil på torpet, för till den stora ekonomibyggnaden finns en tillbyggd garagedel från omkring 1960 eller liknande. Den ser ut att vara jämngammal med brygghuset, medan den stora ekonomibyggnaden är äldre.

 

 

Sista arbetsdagen var vi ytterligare en gång på Beijer Byggmaterial AB på Afsensgatan 1 i Skara, för att köpa golvlister. De har god service och ett bra urval av byggnadsmaterial. Sammanlagt åkte vi över bron 6 gånger, så nog har den bärkraft.

 

 

Tredje och sista gången vi upplevde bärkraften, var på tisdagskvällen den 31 juli 2012, då vi på vårt rum på Brunsbo Gästgiveri åt pannkakor med nyplockade hallon, svarta och röda vinbär från bärbuskar på Stora Vadet. Det var sagolikt gott, efter en lång arbetsdag i Götala.

 

 

Onsdagen den 1 augusti hann vi vid sidan av listläggandet, dessutom klippa gräset och måla utemöbler.

 


Kommentarer
Postat av: Bengt Wadbring

Kul att läsa hur det går framåt. Men du måste ju ha en liten kamin i brygghuset, Harri! Tänk va gott att kunna lägga in några vedpinnar och känna värmen komma, sitta och höra hur det sprakar gott medan kaffet kokas på plattan. Samtidigt torkar fuktiga kläder. Och tänk när det åter ryker ur skorstenen och hur det doftar gott ute av vedbranden...

Svar: Det tål att tänkas på, men för tillfället får det vänta, måste få dit en sotare som får göra en provtryckning, vill ju inte somna och brinna inne, att somna vid skön brasvärme är lätt... :-) År 2013 kan det bli aktuellt, när jag börjar renoveringen av "ladan", då kan jag frigöra lite utrymme i brygghuset också, vilket är nödvändigt för att kunna jobba där inne, men funderar också skaffa en fakebrasa som drivs med ström, vilket kan vara fint när man jobbar vinterdagar i brygghuset,
Harri Blomberg

2012-08-03 @ 08:26:44
URL: http://wadbring.com/historia/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0