Götalas ekkullar och lövhagar.
Camilla Finsberg är en ekolog med botanisk inriktning som utför naturinventeringar, reservatsutredningar och skötselplaner, för knappt ett decennium sedan gjorde hon en inventering av lövskogarna i Skara åt länsstyrelsen i Västra Götalands län, då hon även besökte lövskogsbestånden kring Götala som via Götalaleden förbinds med Skara. Att ett naturområde ligger nära en stad och är lättillgängligt för människor är viktigt för friluftslivet.
Götalas lövbestånd skiftar mellan olika delområden som har höga till ganska måttliga naturvärden, men då det via vandringsleden har stor betydelse för friluftslivet stärker värdet ytterligare. Finsberg ger bland annat en intressant beskrivning av Tempelbacken, som är en av fyra ekkullar som ligger öster om Skara. I norr avgränsas ekbackarna av Götalabäcken.
Finsberg berättar också om allén och vårdträdet vid Götala kungsgård, där det bland annat i inventeringsrapporten framgår att en liten damm är belägen bakom huvudbyggnaden och vilken finns även med på äldre lantmäterikartor över området, samt blandlövhagen vid Motviljet.
Den senare är den stora hagmark åt söder, med forngravar och gammal hålväg, som skiljer min fastighet Stora Vadet från kungsgårdens byggnader. Det finns ett glest trädskikt som domineras av björk och, med inslag av asp, ask, fågelbär, klibbal, rönn, gran och tall. Buskskiktet är glest och består av en och nypon.
Tisdagen den 13 mars var jag tillsammans med min thailändske kompis Chai Phasuk, kemist utbildad på Maejo och Chiang Mai-universiteten i norra Thailand, på vandring längs denna friluftsled från Stora Vadet, via kungsgårdens hagmarker och Tempelbacken, till Marie kyrkogård i Skara, efter att vi hade röjt bort sly och fjolårsgräs (flera års lager av gräs) på Stora Vadet.
Denna årstid är ypperlig om man vill bese forngravar, den 19 m i diameter stora stensättningen RAÄ Skara 92:1, som ligger väster om min stengärdsgård syntes tydligt.
I den öppna hagmarken fanns flera resta stenar, en del uppresta och andra fallna.
Ekologen Finsberg har även inventerat den sekundära lövskogen och blandlövhagen vid Stora Vadet, där den södra delen är betesmark som går ihop med blandlövhagen vid Motviljet.
Den norra delen är en sedan ganska lång tid tillbaka igenväxt skog. Fältskiktet är övervägande av frisk örttyp med fuktiga och blöta inslag kring Götalabäcken. Området är ganska omväxlande, där åkergrodor lever och ormvråk noteras. Hon skriver i rapporten från 2004:
”I hagmarken i söder dominerar asp och björk det halvslutna trädskiktet. Andra förekommande trädslag är ask, ek, fågelbär och gran. Träden är mestadels medelålders, men här finns också hela dungar med tättväxande ung asp. Enstaka dött fågelbär förekommer. Buskskiktet är glest växande en.
Den norra delen är en sluten skog där asp och björk finns i stor mängd, med sällskap av ek, rönn och sälg. Inslaget av gran och tall är stort. Klibbal förekommer där marken är riktigt fuktig till blöt. Här har stammarna utvecklat socklar, både hos klibbal och björk. En del död stående och liggande ved av klibbal och björk finns i skogen. Buskskiktet utgörs av hallon och enstaka en.” (Se vidare Finsberg, Camilla, Lövskogar i Skara kommun, Länstyrelsen, Västra Götalands län. Rapport 2004:59, sidorna 137-140.)
Blandskogen på min tomt vill jag omvandla till lövhagsliknande tomt, men då granarna är nog ett tiotal meter höga är det ett senare projekt, men en önskan vore att den i framtiden från träd avskalade storhögen RAÄ Skara 48:1 på tomten skulle kunna beses från landsvägen vid Örnsro.