Götala

 

Det är tre Skarabiskopar som framkommer i de bevarade medeltidsbreven från Götala på 1200-talet. Tidigare har jag berättat om Skarabiskopen Lars I och Ragvald, den tredje och siste, vid namn Bryniolf I Algotsson, är dock den mest kände och han kom att sälja biskopsgården till kung Magnus Ladulås och istället uppföra en ny biskopsbostad i Läckö.

 

 

Biskop Brynolf i Skara är en av den svenska medeltidens mest intressanta namn och han kom att utfärda två medeltidsbrev i Götala, anno 1280 och 1283, samt omnämner orten ytterligare i ett brev 1308 där det framgår att han hade försålt biskopsgården i Götala till kungen. Alltså någon gång mellan 1283 och 1290, sistnämnda år då Magnus Ladulås avled på Visingsö, mitt i Götaland. 

 

 

Till dessa medeltidsbrev ska jag återkomma senare i denna text, men först en skildring om biskop Brynolfs liv före tillträdandet som biskop i Skara den 20 augusti 1278. Brynolf Algotsson var son åt den mäktige och rike lagmannen Algot Brynolfsson i Västergötland, och äldst ibland många inflytelserika bröder. Tidigt ägnade han sig åt andeliga ståndet och skall länge ha studerat i Paris. Sedan han först varit kanik i Skara och därpå dekan i Linköping, blev han vid 30 års ålder genom en kompromiss utvald till biskop 1278. Som biskop av Skara kom Brynolf att framstå som kung Magnus Ladulås starkaste anhängare i de inbördeskrigsliknande tider som rådde, då kungamakten tillskaffade sig makt på bekostnad av oliksinnade. Bjälboätten uppförde på 1270-talet eller redan under Birger Jarls era borgen Gälakvist, sydost om det medeltida Skara.

 

 

I Skara var det oroligt dessa år i slutet av 1270-talet. I Erikskrönikan från 1320-talet nämns borgen som skådeplats för några av de mest dramatiska scenerna i Filipssönernas resning mot Magnus Ladulås 1278-1280. I krönikan kallas borgen för Skara hus. Borgen omtalas första gången år 1272 och 1273 då kung Valdemar Birgersson utfärdade brev på Gälakvist. Hösten 1277 brändes borgen av Erik Klipping, efter att han våren samma år blivit slagen vid Ettak.

 

 

År 1278 dödades den danske fogden riddar Ingemar till Gälakvist under folkungaupproret mot Magnus Ladulås av en grupp stormän ledda av Johan Filipsson, ägare till det ökända upprorsfästet Ymseborg. Dessutom togs kungens svärfar, greve Gerhard I av Holstein till fånga. Två år senare lurades dock Filipssönerna och de andra upprorsmännen till Gälakvist av kung Magnus under falska förespeglingar. Där fängslades de och fördes sedan till Stockholm där de avrättades 1280.

 

 

Sistnämnda år skriver även biskop Brynolf Algotsson ett medeltidsbrev i Götala, då han på våren – den 22 mars 1280 – beviljar på begäran av kanikerna att prebendegodsen skall vara fria från biskopstionden och biskopssakören. Samma sommar var han även värd för det betydelsefulla prästmötet i Skara den 7 juli 1280, där de äldsta statuterna från svenska kyrkoprovinsen härstammar.

 

 

Nästa medeltidsbrev, som är bevarat, skrevs i Götala av biskop Brynolf den 24 juni 1283. Här kungör biskopen att han med samtycke och på inrådan av sitt kapitel gjort ett jordabyte på Mariakyrkans – alltså domkyrkans – i Skara vägnar med sin tjänare Peter Bengtsson på så sätt, att han av Peter för kyrkans räkning mottagit 80 mark penningar, vilka han omsatt i jord, och 2 landbohemman i Otterstad (by och socken) med tillägor och i utbyte givit honom kyrkans gods i Fridene (socken) med byggnader och övriga fasta tillhörigheter. Utfärdaren och hans kapitel beseglar, men sigillen är numera bortfallna, remsorna endast kvarstår. På frånsidan står på latin de commutacione facta de götalum.

 

 

Brynolf Algotsson, beröms hos eftervärlden för mycket lärdom och rena seder. Han skaffade sin tids förnämsta bildning, och har utpekats som författare till fyra rimmade liturgiska diktverk. Brynolf Algotsson anses vara en helgjuten och stilsäker författarpersonlighet, såsom den samtida Petrus de Dacia. Såsom biskop satt Brynolf i Skara nära 40 år och deltog med kraft och omsorg, utan att göra sig skyldig till några förebråelser, både uti de borgerliga och också de kyrkliga tilldragelserna. Förhållandet mellan honom och Magnus Ladulås synes länge varit det bästa. Han emottog flera gånger kungen hos sig och var tillstädes i kungens råd vid det märkvärdiga mötet i Skänninge 1285.

 

 

Men sedan hans broder Folke Algotsson år 1287 ur Vreta kloster bortrövat Ingrid Svantepolksdotter, en kungens anförvant och trolovad med en dansk riddare, så blev även biskop Brynolf utsatt för kungens misstankar och svävade i sådan fara, att han måste dölja sig i Alvastra kloster, till dess han genom underhandlingar åter blivit med kungen försonad. Men han måste nu underkasta sig en sträng förpliktelse till hörsamhet och trohet, skriftligen förbindande sig, att "aldrig vara konungen och hans barn fientlig, utan fastmer av all sin förmåga främja deras bästa. I fall han bröt detta löfte, utsatte han sig för ärkebiskopens bannlysning, som denne var befogad över honom avkunna".

 

 

Detta skedde i slutet av 1288. Han återvann sedan fullkomligt kungens förtroende deltog i dess råd och infann sig vid dess begravning. Med nästkommande kung Birger var han likaledes till en början i gott förstånd, och erhöll av honom flera skydds- och frihetsbrev. Men när tvisterna mellan kungen och hans bröder sedermera utbröt, stod biskop Brynolf på hertigarnas sida. Han var tillstädes vid förlikningen i Örebro 1308 och hotade, jämte biskop Karl i Linköping, kungen med kyrkans dom i anledning av det brutna fördraget. Han bekräftade slutligen föreningen i Helsingborg 1310, varande näst ärkebiskopen den förnämste bland de 60 män, som då underskrev.

 

 

Under denna tid, ett par år efter Håtunaleken 1306, skriver biskop Brynolf ett medeltidsbrev i Skara. Det är daterat den 15 augusti 1308 och vari kungörs att han för gods tillhörigt Mariakyrkan – domkyrkan – i Skara, vilket han sålt, mottagit 400 mark penningar på grund av ett utbyte av Götala biskopsgård med Sveriges forne kung Magnus, 200 mark penningar för en gård i Sunnerby, 120 mark penningar för en kvarn i Ullervi och 60 mark penningar för en kvarn i Brasstorp ("brazthorp") samt att han för dessa pengar köpt andra ägor, vilka han samman med alla sina andra inköpta ägor låtit tilldela nämnda kyrka i Skara för biskopsbordets räkning. Han intygar också att alla ägor han köpt har förvärvats från Skarakyrkans gods och ingen annanstans ifrån. Utfärdaren och hans kapitel beseglar. Biskopens sigill är idag skadat, medan domkapitlets i grönt vax är i bättre skick.

 

 

Alltså har biskop Brynolf sålt sin biskopsgård i Götala till kung Magnus Ladulås medan denne fortfarande levde, det vill säga någon gång efter att det sista biskopsbrevet skrevs i Götala sommaren 1283 till kungens död på Näs slott den 18 december 1290. Biskopsgården värderades till 400 mark penningar, mer än de 380 mark penningar som den andra gården och två kvarnarna värderades tillsammans. Orsakerna till detta avsalu av biskopsgården Götala kan det spekuleras i, men en bidragande anledning kan vara den dåliga förhandlingssituation Brynolf hade hamnat i efter sin broders Folkes klosterrov 1287. Götalas marker angränsade till kungens borg Gälakvist och kanske kungen önskade marker till en kungsladugård, för att kunna försörja slottsbesättningen?

 

 

På Luciadagen 1294 finns det äldsta bevarade brevet från Läckö av biskops Brynolfs hand och här kom Skarabiskopen att åt sig själv uppföra en välplacerad kastellborg och i Husaby kom han att på 1300-talet att förstärka den borg som fanns intill Husaby kyrka, men till Brunsbo, alldeles norr om Götala, bosatte sig en annan Skarabiskop med förnamnet Brynolf i början av 1400-talet och gjorde den till biskopsgård för stiftet. Gården kom inledningsvis att heta Bryniulfsboda efter biskop Brynolf (II) Karlsson i Skara stift, som införskaffade sig gården i början av 1400-talet och där Skarabiskoparna sedan kom att bo i cirka 500 år. Skarabiskoparna verkar ha trivts bra alldeles öster om Skara och deras första tid i Götala och sedan sista tid i Brunsbo, ger denna trakt en spännande historia och är en plats väl värd att utforska, i arkiven såsom med ett verkligt besök.

 

 

För att avsluta dagens blogg kan det berättas om Brynolf Algotsson att han efter en levnad av vid pass 70 år avsomnade den 6 februari 1317. Omkring 100 år efter hans död omtalades underverk både i hans levnad och vid hans grav, varför han slutligen av påven Alexander VI saligförklarades 1492.