Götala

 

Om man tittar på längder över medeltida skarabiskopar på Internet så anses Valdemar ha varit biskop under åren 1258-1262, medan biskop Ragvald satt på Skarastolen 1262-1263. Det torde inte vara sant om man tittar på Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, ty enligt detta och brevet med SDHK-numret 773, så var Ragvald biskop i Skara stift redan 1259.

 

 

Han skriver detta år – månad och dag okända – ett brev på biskopsgården Götala vari biskop Ragvald i Skara kungör och stadfäster att Estrid, Peter Hvijss dotter, har skänkt sin gård i Torkelstorp, troligtvis det Torkelstorp som är beläget i Skallmeja socken, knappt 1 mil väster om Skara, med alla tillägor till Gudhems kloster på villkor att hon under sin livstid årligen ska uppbära 15 öre därifrån. De två sigillen som medföljer Götalabrevet är fragmentariska, då de är sönderkrossade, men efter att ha studerat dem verkar det vänstra vara andligt och det högra världsligt. Med världsligt så menar jag att jag ser konturerna av vad nutiden kallar för riddare. Dock har jag bara sett sigillen på bild och inte ännu gjort någon djupare analys. Det andliga bör härleda till biskopen. Gudhems klosters abbedissa bör som mottagare inte ha förseglat medeltidsbrevet. Abbedissan är nog inte ens närvarande på Götala biskopsgård 1259, att gården Torkelstorp kommer kyrkan till godo ser biskopen till. Efter Skänninge Mötes beslut 1248 elva år tidigare är sådana här gåvobrev från världsliga herrar och fruar till kloster och konvent oantastliga juridiskt sett.

 

 

Detta antagande att Ragvald var biskop i Skara redan 1259, överensstämmer även med Johan Wilhelm Warholms ord om Ragvald i Skara stifts herdaminne från år 1871, där Warholm skriver:

Ragnwald hade länge varit kanik och sedan dekan i Skara, då han förordnades till biskop 1258. Huru länge han lefvat och hvad han uträttat, finnes icke uppgifvet, men i ett bref af 1262 nämnes B. episcopus Scar.* hvilket sannolikt är en misskrifning i stället för R.

 

*) "B diuina miseracione scarensis episcopus" (enligt Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven - SDHK-nr: 802).

 

Om föregångaren Valdemar skriver samme biskopskrönikör 1871:

Waldemar nämnes i bisk. Bryniolfs rimkrönika såsom Laurentii efterträdare, men för honom finnes intet rum, så vida han icke, såsom Rhyzelius uppgifver, tillträdt embetet under företrädarens lifstid och aflidit antingen före honom eller vid samma tid. Han hade tillförene varit dekan i Skara domkapitel, var af en förnäm slägt, from och vältalig.

 

 

Ragvald, av kvarvarande dokument att döma, kom att som Warholm omnämner 1871 att skriva ytterligare ett brev 1262, men utfärdandeorten är okänd. I det bekräftar biskop Ragvald i Skara kaplanen och kaniken Arnbjörns rätt till kanikränta av en halv gård, som biskopen skänkt, några bodar vid torget i Skara, som domprosten skänkt, samt två landbogårdar i Öraryd och domprosttionden av Ale och Bjärka härad.

 

 

Av dessa två medeltidsbrev framgår det att Sverige sakteligen börjar bli en penningekonomi, där avkastning och räntor är en del av vardagen.

 

 

Det finns som sagt inte mycket skrivet om Skarabiskopen Ragvald och han ska inte sammanblandas med den för eftervärlden mer kände åbobiskopen Ragvald I, död 1266, som omtalas 1261 som Rangwaldo Finlandensi, vid sidan av Birger Jarl, ärkebiskop Lars i Uppsala, biskoparna Henrik i Linköping, Karl i Västerås, "Axerus" i Växjö och många andra ädla i det svenska kungariket i ett pergamentbrev utfärdat på Tärnö och bevarat i Hamburgs statsarkiv, där hamburgborgare ges tullfrihet i Sverige.

 

 

Enligt Åbo biskopskrönika från 1500-talet var Ragvald I östgöte och tidigare kansler åt konungamakten. Enligt samma källa inkrävde han som den förste matskatt. Det var en skatt till kyrkan, som erlades i natura till biskopsstolen i Åbo.