Götala

 

I min senaste blogg berättade jag om riddaren Staffan Bengtsson (Vinstorpaätten), som förlänades Götala på 1400-talet. Under samma århundrade omnämns faktiskt kungsgården ännu en gång i de bevarade medeltidsbreven, men då som ett kronogods i en lång lista som tillfaller den förre riksföreståndaren Sten Sture den äldre (ca 1440-1503), då denne träder tillbaka för unionskonungen Hans (1455-1513). I förläningen, såsom hovmästare åt kungen, från 3 december 1497, får Sten Sture hela Finland med tillhörande slott, Nyköpings slott ”och en ödemark liggandes uti Västergötland... som heter Götala”. (1)

 

Eventuellt att kungsgården har brunnit, då den heter ödemark, men i så fall byggs den snart upp igen. Det är väl inte troligt att Sten Sture den äldre någonsin har bott där, men den var i alla fall i hans händer och man kan undra om han tänkte på att 26 år tidigare var den i riddare Bengtssons händer, vilken stupade i strid vid nuvarande Hötorget i Stockholm, då den bekämpade Sten Sture?

 

Några år efteråt, i samband med Sten Sture den äldres död 1503, förlänades kungsgården Götala till den kände krigaren, Nils Ragvaldsson (yngre Välinge-ätten), som även dog där därstädes år 1505 och efter dennes död till väpnaren och häradshövdingen i Gäsene härad Mats (Laurensson) Kafle till Hallanda i Västergötland. Här skulle man lätt kunna fortsätta framåt i historien, med en kort notis om Nils Ragvaldsson, men det ska vi inte, ty hans levnad är alltför intressant och är en av de många människoöden som gör Götala som forskningsfält intressant. Det påminner mig alla dessa lager av skeenden, som också fanns då jag skrev min master i etnologi om Rejmyre i Östergötland, för 5 år sedan.

 

Jag sitter här framför datorn med en hög med papper om krigaren Nils Ragvaldsson, död 1505 på kungsgården Götala. I Norge heter han Nils Ravaldsson och var av svensk-norsk börd med stora egendomar på varsin sida av Göta älv. Sätesgården var Åby säteri på Sotenäset i Bohuslän och i början av 1500-talet även hövitsman på den då nyuppförda befästningen Olsborg, eller Olofsborg, på en brant klippa vid Södra Bullaresjön i Naverstads socken i nuvarande Tanums kommun i Bohuslän. Nils Ragvaldsson var en svensk-norsk upprorsledare mot unionskungen Hans, kämpade tappert och länge, under en tid då han bland annat försökte inta Bohus fästning, misslyckades dock. Däremot föll Kungahälla, Marstrand och Sarpsborg. I maj 1504 slöts ett stillestånd mellan upprorsmännen och den danske konungen Hans, som skulle gälla under ett års tid. Bohuslän var uppdelat mellan kungatrogna och upprorsmän. Nils Ragvaldsson satt tryggt på sitt slott Olofsborg, då man på julafton anfölls av danskarna, ledda av Otto Rud (Otte Rud i Danmark) till Vedby (död 1510), hövitsman på Bohus fästning. Dansken gjorde sig senare känd för att med en dansk flotta ha plundrat och brandskattat Åbo stad och dess domkyrka 1509. För att återgå till det kända Julgillet på Olofsborg, så lyckades Nils Ragvaldsson fly skadad från danskarna, till ett säkert område långt inne i Västergötland. Alltså på kungsgården Götala, som han hade som förläning. (2)

 

 

Nils Ragvaldsson omnämns inte fullt tre månader efter överfallet på Olofsborg i ett brev från Skarabiskopen Brynolf (III) Gerlaksson (död 1505) till riksförståndaren Svante Nilsson (Sture). Av brevet framgår att Nils Ragvaldsson vistades på Götala kungsgård nära Skara, vilken han hade i förläning. Biskop Brynolf i Skara skriver nämligen om honom i ett brev till Svante Sture den 21 Mars 1505 på ett sätt, som tillkännager att de varit nära grannar, vilket i själva verket var händelsen, då man blott har 1,3 km. mellan Götala och biskopssätet Brunsbo; det heter i nämnda skrivelse:

 

"Engen synnerlig tidende aere her a faerde i thenne tiid, wten her aer aen alt i gode maathe i thenne landzende, wten Niels Rawalsson aer nw ganzke kranckelig, oc haffuer Otto Rwth gripet honum fron, siden Eder Herredöme haeden drog, hans foogete nider i Alehaered, sielff VI:te. AEr tha likawell Niels Rawalson well wiid eth friith moodh, hopendes, at thet skall aen baetre bliffwe, baade med hans haelse oc anner aerande".

 

Det är sålunda alldeles uppenbart att Nils Ragvaldsson undkommit vid eröfringen av Olofsborg, på vad sätt detta nu skett, samt att han därefter lämnat Viken och begivit sig till Götala i närheten av Skara, varefter i februari eller mars 1505 Otto Rud begått ett nytt brott mot stilleståndet, i det han gått över Göta älv och trängt in i Nils Ragvaldssons förläning, Ale härad, där han tillfångatog dennes fogde jämte fem av hans tjänare. Möjligt är att Nils Ragvaldsson under flykten från Olofsborg ådragit sig den sjukdom, varom biskopen talar om. I biskopsbrevet meddelar biskop Brynolf i Skara till Svante Nilsson att han fått dennes underrättelse om ett brev till danska rådet angående det förestående Kalmarmötet, och biskopen uttrycker sina förhoppningar om att det skall gå bra men oroas för den stora kostnad mötet kommer att innebära. Nils Ragvaldsson är som sagt sjuk och Otte Rud har tillfångatagit hans fogde i Ale härad, men trots detta är Nils Ragvaldsson vid gott mod. Biskopen skickar även hälsningar till Mätta Ivarsdotter och lille Sten (Sten Sture d y). I en bilaga meddelas att Mikael Broms är på Bohus och har "sträckt Otte Rud handen". (3)

 

 

Konung Hans var snabb med att förverka Nils Ragvaldssons godsinnehav i Bohuslän och inom några år är de givna till dansken Otto Rud. Palmsöndagen år 1508 utställer nämligen konungen ett brev, vari han, för den trohet och villiga tjänst, som Otto Rud hittills gjort och bevisat konungen och riket, skänker honom och hans rätte arvingar "alle Niels Raffvilssens Godz met alle theris raete Tilliggelse etc, ehvar thet helst liggendis er udi vört Riige Norge eller andherstedz, at haffue, nyde etc. saa friit som Niels Raffla ilsson thet tillforne haffde, förre aend han thet forbrodt till oss, oc er therfore oss tilldompt met mere Godz före then Upresninge oc Affuendzskiold,han i mange Maade giorde oc förde emodt oss, syn rate Herre och Konningh oc Riiget".

 

Hoppet om tillfrisknande sveks dock, ty Nils Ragvaldsson avled i juli eller augusti 1505, vilket intygas, dels av ett brev från den 18 augusti 1505 från Ture Jönsson (Tre Rosor) till Svante Sture, däri han begär att för underhåll av de 30 karlar, som tjänat Nils Ragvaldsson och vilka Ture Jönsson tagit i sin tjänst, få på en tid behålla Kinne härad, ävensom Barne härad för att betala skulderna efter Nils Ragvaldsson; dels skriver Axel Nilsson (Posse) den 9-15 september samma år till Svante Sture:

 

"Thi aer nw myn store bön till Edher, at I wille well giöre oc forlaene mek Ale haeret, som Niels Ragwaldsson haffde. Gud hans siael nade.” (4)

 

Nils Ragvaldssons hustru och barn voro icke tillstädes på Olofsborg vid överfallet julen 1504, utan vistades förmodligen på Åby på Stångenäset i Bohuslän. Omedelbart efter fästets erövring överfölls hon därav mannens förut omtalade underbefälhavare Söffren Skåning (Søren Skåning), som väl nu övergått till fienden. Härom skyndade biskop Brynolf i Skara att den 20 januari 1505 underrätta Svante Sture:

 

''Huru sig forlopet aer wm Niels Rawalsons hwstrw oc swene, weth thenne Eder swen, Peder Matzzon, Eder Herredöme wnderwise.'' (5)

 

 

För att återfå friheten måste hon lämna en särskild förskrivning, som synes av tvenne brev till riksföreståndaren, daterade Skara den 20 juli 1506, däri hon för sitt och sina barns uppehälle begär få Barne och Ale härad i förläning, eller ock någon annan hjälp, åberopande ett Svante Stures brev, däri hon utlovas få behålla mannens förläningar under sju år efter hans död; hon hade mist vad hon ägde i Norge och därtill måst lösa sig ur fängelse; hon skriver:

 

''Myn ödmjwglige ok kerlig helse altid forsend medh var Herre. Ma I vide, at jach kom hiid tiil Westergötland fredagen nesth epther visitacionis Marie och menthe at vaenthe mik noger godh wnsätningh och hulswalelse for ten store bedröfvelse och fängelse, jak är vdi kommen epter myn dödhe hwsbondde Nielss Ragwelsson, Gud hans siel nadhe, som han haffuer faath for sin troo tyaenisth och for Sweriges riges skuldh. Thagh aer mik thee laenfraa, som aer Daal, Ale herid och Barne herid, som jach en nw haffuer Ederss breff paa, at hee hwad paa komme, jak skwle nywte for:ne laen i vij aar epter myn dödhe husbonddes dödh och ter til Götale gaardh, som nw haffuer Matz Kafle.

 

Kere herre, vden i vele for Gudz skuldh oc for Gudz retwise skuldh och for then troo tyaenisth, som myn dödhe husbondde bewisthe Eder och Sweriges riighe, och jach nw for ten tyaenisth misth haffuer hwar then stagge och lösööre, som iach hade i Norges righe och ter til star i stor faengelse for en swager (svår) swm peninghe. Ty beder jach Eder ödhmywglige, om I nogen ti´dh vele hwgswale eth faticth, bedröfvth herthe, at I ville for Gudz skuldh och for ten troo tyaenisth skuldh, som myn dödhe husbonde Eder giorth haffuer oc Sveriges riighe, at wnne mik, fatigh, wärnlöss qwinne, Barne hered och Ale hered, som Edert breff inneholler, tiil tesse jach matte komme aff mith faengelse och myn fatyghe bam tiil seeth gotz i gen, som the wmborid haffwe oc dogh umbäre i Norges riighe for theres faders troo tyaenist skuldh.

 

Tacker jack gerne her Twre Jensson, ath han haffuer en naken deel forswaridh mik tiil handde for myn dödhe husbondde skuldh, ter han visthe jac war reth vdi for myn dödhe husbonddes waenner, som Nilss Krwm och flere hans bame vener, Kere herre, hade jach gerne lithet her Twre tiil och her Aage, och the skwlle maneth goth for mik fatigh, värnlöss qwinne, tagh hade Her Twre nok at gere met sin kere hustrues liigh at felige til sin lägerstadh,Vazstene, och her Aaghe Kwnne jach ingen hugswalelse aff faa.

 

Kere herre, aal myn troo och lidh, fatigh wämlöss qwinne, staar nw indh tiil Gud i hymerigh och Edher, at jach motthe beholle noget aff for:ne län, tiil tesse jach komber aff mith faengelse, och tiil mith gotz eller anner hielp aff Eder och Sweriges righe. Kaere herre, al myn troo och liith ser nw tiil Eder, jach aer nw swa fatigh och rich, som I ville mik haffwe, epter thet at vaerdz macth aer nw i Idarth woldh.

 

Eder altiid ödhmywglige, Gud befallendes och Sancte Eric. Snarlige i Scara anno domini MDV Sancte Margarete dagh. Ottylye/Ottes dotter.'' (6)

 

Nils Ragvaldssons änka, Ottilia Ottesdotter Römer, som förlorat sina och mannens gods i Norge, synes därefter ha bosatt sig i Skara, sedan hon blivit berövad alla mannens förläningar, till och med Götala kungsgård, vilken Svante Sture förlänade först till den våldsamme fogden och häradshövdingen Matts Kafle 1505-1506, därefter till Torkel Jonsson omkring 1506-1507, vald till biskop i Oslo, men undanträngd av konung Hans, och som därefter sökt understöd i Sverige, allt oaktat hon själv i brevet till riksföreståndaren åberopar dennes skriftliga löfte att få behålla alla förläningarne sju år efter mannens död. Lagmannen i Västergötland Ture Jönsson (Tre rosor) skriver den 9 augusti 1508 brev till riksförståndaren Svante Nilsson att han åter ska förlänas kungsgården Götala. Ture Jönsson ber att få Götala gård som han tidigare haft, men som Svante förlänat till Torkel. (7)

 

 

Efter oslobiskopen Herlaugs död 1505 hade domkapitlet valde omedelbart Torkill Jensson (som han heter i Norge), kanik i Mariakyrkan, såsom biskop, och erhållit godkännande från både ärkebiskop och påven. Men hösten 1506 hade den av kapitlet valde och av påven konfirmerade biskopen i Oslo Torkill Jensson måst fly till Sverige, då kung Hans i hans ställe insatt dansken Anders Mus. Electus Torkill tog sin tillflykt till Skarabiskopen, och denne tog sig an hans sak och anbefallde honom till herr Svante. Biskop Vincent tog därmed risken att stöta sig med konung Hans. Och det är troligt, att umgänget med herr Torkill icke befrämjat konungens sak. Även inom Växjöstiftet har den norska kyrkopolitiken tilldragit sig intresse. Sålunda veta vi, att biskop Ingemar hösten 1507 genom en landbo fick sig inberättat från Trondheim om den norske ärkebiskopens oförskräckta svar till prins Kristiern, då denne begärde att bli krönt redan under fadern Hans livstid: ”wij haffue nogh aff en kröneth koningh her i richit eder fadher”.

 

Den av unionskungen Hans avsatte biskop Torkill Jensson, omnämns i ett medeltidsbrev den 21 november 1506, från biskop Vincent i Skara till riksföreståndaren Svante Nilsson. Däri står att Torkel, electus till Oslo, kommit till hans stift om mickelsmäss hösten 1506, efter att ha blivit bortträngd från sitt stift av kung Hans' man Anders Mus, trots att han har påvens brev därpå. Biskopen bifogar avskrifter av två brev som Torkel fått från Bohus och av vilka framgår att Torkel har stöd av allmogen där. I ett brev daterat i Småland i april 1507 och riktat till invånarna i Kalmar stödjer Svante Sture Torkel, vad han anser vara den rätte biskopen i Oslo, som har fördrivits till Västergötland och ersatts av dansken Anders Mus, vilket allmogen ogillar, och försöker hjälpa honom få tillbaka sitt stift. Under tiden förlänas den avsatte biskopen Götala, att leva på. (8)

 

 

Förläningsrätten över kungsgården Götala synes såsom ovan skifta ständigt, men den tillfaller aldrig mer Nils Ragvaldssons hustru. Nils Ragvaldssons tapperhet och trohet mot Sverige belönades sålunda med grym oförrätt och svikande av givna löften, i det att hans änka och barn berövades alla de förläningar, han innehaft. När så skedde i Sverige, som till den avlidne stod i icke ringa skuld, var det mindre att förvånas över att hans fiender lade beslag på allt vad han och hustrun ägde i Norge. Realpolitiken hade talat, riksföreståndaren Svante Sture behövde förläningar att dela ut till dem som stödde han. Nils Ragvaldsson var död och likaså präster efter reformationen, ersattes de med nya ämbetsmän då den tidigare avled. Kunde inte hustrun gifta sig med efterträdaren blev ofta svårare tider efter nådeåret och därför uppmuntrades änkekonservering, där församlingen valde efterträdare som kunde tänka gifta sig med änkan.

 

 

1. Hallbäck, Sven Axel, Götala – Alla Götars Tempelplats. Falköping 1985:8; Styffe, Carl Gustaf, Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver. Fjerde delen. Sverige i Sten Sture den yngres tid 1470-1503. Stockholm 1875:232f (CCCXXXII-CCCXXXIII); Wassberg, Erik Gösta, Götala – En gammal kungsgårds historia. Ett och annat från den gamla staden Skara. Skara Gille 1970:26-30; Westin, Gunnar T, De s.k. länsregistren från medeltidens slut, sidorna 156f.

2. Rydén, Verna, Julgillet på Olsborg 1504 med objudna gäster från Bohus. Bohus fästning 700 år. Antologi kring jubiléet 2008. Föreningen Kungälvs Musei Vänner 2008:151-166.

3. Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK-nr 35092. Utfärdandedatum 15050321.

4. Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK-nr 35483. Utfärdandedatum 15060801. Utfärdandeort Falun, nu under Lindholmen. Falun låg i Strö socken, Kållands härad i Västergötland. Utfärdare Riddaren Ture Jönsson (Tre rosor), som sänder till riksföreståndaren Svante Nilsson ett brev, som Axel Posse gett honom, vilket från Norge har sänts till Dals-Eds prästgäll, och överlämnar åt riksföreståndaren att avge svaret. Gäller dag för förlikning med Otte Rud. Denne har dragit ned till Danmark och skall lämna över slottet (Bohus) kring 29/9 och den unge herrn (kung Kristian) skall få hela Norge. Själv skall brevutfärdaren försvara sin landsända som han lovat och ber om mer hjälp. Herr Tures svenner var närvarande när Matts Kavle mottog länet, som riksföreståndaren givit honom, och han utber sig nu Götala. Se även följande brev:

   Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK-nr 35484. Utfärdandedatum 15060801.Utfärdandeort Falem (Falun, nu under Lindholmen. Falun låg i Strö socken, Kållands härad i Västergötland). Utfärdare Ture Jönsson (Tre rosor), som sänder till riksföreståndaren Svante Nilsson ett brev, som Axel Posse har gett honom, vilket från Norge har sänts till Dals-Eds prästgäll, och överlämnar åt Svante att avge svaret. Ture har talat med Åke (Hansson) på prästmötet den 5/7 1506 om en dag för förlikning mellan Peter Lycke och sig och med Otto Rud. Otto har farit till Danmark och skall lämna över slottet (Bohus) vid S:t Mikaelstiden och den unge herrn (kung Kristiern) skall få hela Norge. Själv skall Ture försvara sin landsända såsom han lovat och utber sig därför ytterligare hjälp. Tures svenner har varit närvarande, då Mats Kavle mottog det län, som Svante har givit honom, och han utber sig nu Götala.

   Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK-nr 35495. Utfärdandedatum 15060818. Utfärdandeort Falem (Falun, nu under Lindholmen. Falun låg i Strö socken, Kållands härad i Västergötland). Utfärdare Ture Jönsson (Tre rosor) meddelar riksföreståndaren Svante Nilsson att han har anställt ett 30-tal karlar, vilka har varit i Nils Ragnvaldssons tjänst, och för den skull behöver han (inkomsterna av) Kinne härad. Då Ture var på Dal, gjorde Trotte Månssons tjänare anspråk på detta härad. Tures tjänarskara är inhyst hos Olof Björnsson och vaktar på Severin Skåning i Viken, så att han inte angriper Dal. Ture ber också om Barne härad mot att han betalar Nils skuld med inkomsterna därav.

5. Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK-nr 35044. Utfärdandedatum 15050120. Utfärdandeort Skara. Utfärdare Biskop Brynolf i Skara, som meddelar Svante Nilsson att han fått dennes brev enligt vilket han ämnade vara i Skara nästkommande måndag (27 januari) såsom han även tillskrivit allmogen om, och biskopen ber enträget att så måtte ske. Hur det har förlupits om Nils Ragvaldssons hustru och svenner kan brevvisaren Peder Mattsson underrätta närmare om.

6. Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK-nr 35473. Utfärdandedatum 15060720. Utfärdandeort Skara. Utfärdare Ottilia Ottedotter (Römer), som skriver till riksföreståndaren Svante Nilsson att hon kom till Västergötland den 3 juli 1506 och väntade hjälp efter sin make Nils Rangvaldssons död för den trogna tjänst som han hade gjort Sverige. Men hon har fråntagits länen Dal samt Aleoch Barne härader, fastän hon hade Svante Nilssons brev på att hon skulle ha dem i sju år efter mannens död, och Götala gård, som Matts Kavle nu har. Eftersom hennes make hade tjänat Svante och Sverige har hon mist sin egendom i Norge och häftar i stor skuld. Hon ber därför att få Barne och Ale härader tills hon är fri från skulden och barnen får tillbaka sitt gods. Se även följande brev:

   Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK-nr 35474. Utfärdandedatum 15060720. Utfärdandeort Skara. Utfärdare Ottilia Ottesdotter, som meddelar riksföreståndaren Svante Nilsson att hon kom till Västergötland den 3 juli 1506 och väntade hjälp efter sin make Nils Ragnvaldssons död för den trogna tjänst, som han hade gjort Sverige. Men hon har fråntagits Dal samt Ale och Barne härader, trots Svantes brev på att hon skulle ha dem i sju år efter mannens död, och Götala gård, som Mats Kavle nu har. Eftersom hennes make hade tjänat Svante och Sverige, har hon mist sin egendom i Norge och är dessutom skuldsatt. Hon ber därför att få de två häraderna, tills hon är skuldfri och barnen får tillbaka sitt gods. Hon har inte fått den väntade hjälpen från Ture Jönsson och Åke Hansson.

7. Berg, Vilhelm, Olofsborg, Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia, sjunde bandet, tredje häftet. Göteborg 1904:441-557, med bilagor. Se speciellt sidorna 468ff.

   Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK-nr 36252.Utfärdandedatum 15080809. Utfärdandeort Falem. (Falun, nu under Lindholmen. Falun låg i Strö socken, Kållands härad i Västergötland). Utfärdare Ture Jönsson, som meddelar Svante Nilsson att han i enlighet med dennes brev och befallning, utskrivet i Västerås (21/7), kommer att komma upp till honom (24/8) med "folk, harnesk och värja". Han vidarebefordrar ett rykte om att biskop Karl i Hamar, som suttit fängslad på Bohus, är fri men spårlöst försvunnen, samt att electus till Oslo (Torkel) efter att ha träffat (Kristian II) på Varberg, följt med honom till Bohus och skall få tillbaka Oslo stift. Ture ber att få Götala gård som han tidigare haft men som Svante förlänat till Torkel. Han meddelar vidare att Bengt Bengtsson är död och att Axel Matsson vill ha häradsrätten i Vadsbo samt tillstyrker att han får det. Hälsningar till (Mätta Ivarsdotter) och (Sten Sture d y). I ett postscriptum berättas att Nils Claesson (Storda) begär de "så kallade häradsgodsen" i Kinne härad som Bengt hade och Ture rekommenderar Svante att belöna sina gamla tjänare.

   Om Matts Kafles händelserika liv, se Hans Gillingstam, Svenskt biografiskt lexikon, http://sok.riksarkivet.se/SBL/Mobil/Artikel/12300

8. Gösta Kellerman , Kyrka och stat åren 1497-1507. Skrifter utgivna av Kyrkohistoriska föreningen, trettioåttonde årgången. Uppsala och Stockholm 1938:98.Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK-nr 35586. Utfärdandedatum 15061121. Utfärdandeort Ving, Ås härad. Utfärdare Biskop Vincent i Skara till riksföreståndaren Svante Nilsson.

   Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven, SDHK-nr 35760. Utfärdandedatum 15070400. Utfärdandeort [Eksjö, Vallsjö sn, Västra härad, Njudung]. Utfärdare Svante Nilsson meddelar invånarna i Kalmar.

    

   
   Lindholmen vid Vänern anno 1700, i dessa trakter skrev Ture Jönsson (Tre rosor) ett flertal brev till riksföreståndaren Svante Nilsson, där han önskade få Götala kungsgård, vid Skara i förläning.