Tre torpruiner.
De senaste dagarna har jag besökt några torpruiner, som föredömligt har varit utmärkta. Den första vid Trötemyren i Lysekil, Bohuslän som var en välvårdad torpruin vid namn Märket (i husförhörslängderna Giljan) besåg jag i söndags, beboddes i knappt ett halvt sekel, mellan 1870-1919, föll ihop på 1920-talet, men markerna användes till trädgårdsodling av ättlingar fram till och med 1940-talet.
Den är belägen nära Stenhuggarmonumenten, vid samma myr, med en vacker utsikt över bohusklipporna ned mot Västerhavet. För att återgå till torpruinen sköts den väl och är också utmärkt vid en välbesökt promenadstig, som att gör att många besöker det forna torpet. På plats har den lokala Lyse hembygdsförening utmärkt torpet och skyltat området, efter att ha intervjuat ättlingar till torparna.
Igår var jag och såg på ytterligare två utmärkta torpruiner, denna gång i Hol i Vårgårda kommun i Västergötland. De ingår i en vandringsled, där man kan bese flera torp, såsom torpen Lellefara, Wester Anne Majas, Ettermaden och Gröneslätt. Alla med en spännande historia som berättar om bl a rackare, bebodda på 1800- och 1900-talet, torpens storhetstid.
Mina två torpruiner i Hol som jag besåg igår hette Bottna, bebott under åren 1778-1920 och Slättås, som byggdes i början av 1800-talet och övergavs 1904. Dessa två torpruiner var inte lika välskötta som det i Lysekil, men väl utmärkta med en informationsskylt vid varje ruin och med inlärt öga kunde man lätt se vilka byggnadsrester som fanns kvar. Om det är möjligt tycker jag att man ska försöka vara varsam över dessa minnesplatser av idogt människoarbete, från en tid då även de mest obrukbara marker togs upp för att försörja en växande befolkning. Idag ratas ofta dessa för odling och används till skogsbruk eller avstjälpningsplatser med mera. Heder till medlemmarna i Lyse respektive Hols hembygdsförening som sköter och informerar oss besökare om dessa torpruiner, samt gör dem tillgängliga med vandringsleder, kartor, faktainsamlande och liknande.
