Hornborgasjön - som först försvann och sedan återuppstod.
Om man hade besökt Hornborgasjön i mitten på 1900-talet hade man inte sett någon sjö utan snarare ett hav av vass. Mellan 1802-1933 försökte man sänka sjön fem gånger för att slippa få sina marker översvämmade och för att vinna mer jord att bruka. De tre första försöken på 1800-talet gav inga större resultat. De två sänkningarna på 1900-talet ledde däremot till att sjön nästan helt tappades på vatten och började växa igen med vass, buskar och träd. Vid den sista sänkningen på 1930-talet grävdes ett nät av kanaler i sjöns södra delar. På så vis leddes vattnet effektivt ut ur sjön. Totalt sänktes vattennivån med 2 ½ meter mellan åren 1802-1935.
Redan 1920, såg man vart det barkade, Alarik Behm skriver på sidan 173 i Jaktlexikon: praktisk uppslagsbok för jägare och naturvänner om den 11 km långa och 2,7 km breda insjön att ”stränderna delvis är mycket sanka och jämte sjön hemvist för ett rikt fågelliv, som dock genom flera sänkningsföretag numera mycket förminskats”.
I början av 1800-talet hade Hornborgabygden sett ut som den hade gjort i kanske tusen år. Längs den östra sidan låg byar med små gårdar. Men på den västra stranden hade det tillkommit några herresäten och större jordbruk.
Sjön var viktig för människorna. Där fanns fisk att fånga och äta. Fågellivet var rikt och gav ägg, kött och dun. Gräs, starr och säv slogs och blev till vinterfoder åt djuren. Vassen skördades och lades på hustaken.
Under 1800-talet växte Sveriges befolkning snabbt. Nya metoder provades för att göra jordbruket mer effektivt. För att minska problem med översvämningar och skapa mer åkermark försökte man torrlägga sjöar och våtmarker. Alla gynnades inte av sjösänkningarna, mycket missnöje uppstod i bygderna.
Hornborgasjön var inget undantag, men när traktorer och konstgödning började användas i mitten av 1900-talet övergavs många av markerna närmast sjön, andra områden blev mer lönsamma. Sjön växte igen med buskar och vass. Det gjorde att många våtmarksfåglar försvann och en av Europas finaste fågelsjöar försvann.
Den riksbekante zoologen Carl Fries (1895-1982) beskrev Hornborgasjön 1954 som ”ett misshandlat och skändat stycke av Sveriges land.”
Han som förövrigt var född i Rejmyre i Östergötland, en ort som jag skrev mitt examensarbete om i ämnet etnologi. Nåja, till saken naturvänner hade börjat arbeta för att fågelsjön skulle räddas. Man tog fram uppgifter som visade att 90 procent av alla änder och många av vadarfåglarna hade försvunnit. År 1965 beslöt regeringen att möjligheterna att återställa Hornborgasjön som fågelsjö skulle undersökas. Efter många utredningar, möten och förhandlingar bestämdes att fågelsjön skulle återställas.
För att återställa Hornborgasjön till den fågelsjö som den en gång varit genomfördes här Sveriges största restaureringsprojekt. Ungefär 2400 fotbollsplaner vass brändes och rotsystemet frästes sönder, en yta av ca 1600 fotbollsplaner buskar och träd avverkades, en dryg mil (11 km) kanal fylldes igen, och ett utskov konstruerades. Därefter höjdes vattenytan i etapper. Restaureringen avslutades 1995. Arbetet tog trettio år. Det är Sveriges största naturvårdsprojekt genom tiderna.
För att fåglarna ska fortsätta att trivas här vid Hornborgasjön krävs att man sköter om reservatet. Länsstyrelsen har egna naturvårdsarbetare som arbetar med att röja buskage, slå gräs med stora maskiner och bygga häckningsöar till fåglarna.
Det finns även fyrbenta naturvårdsarbetare runt om sjön i form av kor. Länsstyrelsen har en egen besättning av Väneko, en gammal svensk lantras, sammanlagt betar ungefär 700 kor runt Hornborgasjön, de flesta tillhörande privata markägare. Betet hjälper till att bibehålla de öppna strandängarna så att de inte växer igen.
Det är inte bara fåglar som trivs vid Hornborgasjön. Det finns också mycket småkryp och insekter, inte minst fjädermyggen (inga stickmyggor), som är mycket talrika och en god födokälla för många fåglar.
Dessutom finns gott om fisk i sjön. Abborre, gädda och mört är de vanligaste arterna. Eftersom att sjön är grund och klar når solens strålar långt ner och undervattensvegetation och plankton frodas. Dessa äts i sin tur av småkryp, insekter, fisk och fågel.
Följer man spången ut på Fågeludden passeras två gömslen, där man kan se fåglar på mycket nära håll.
Fåglarna och sjön kan också avnjutas från Minnesstenskullen, som ligger väster om informationsanläggningen. På kullen står en vacker plattform, kallad för Utsikten, byggd i ek och kalksten.
