Kungliga besök i Götala 1246-2018.

Kung Erik Erikssons sigill.
 

4 november 1246

Kung Erik Eriksson (1216-1250) och svåger Birger Jarl (1210-1266), gift med kungens äldre syster Ingeborg Eriksdotter, bevistar Skarabiskopen Lars I i dennes biskopsbostad Götala. I medeltidsbrevet står det översatt till svenska bland annat… ”I närvaro av vördnadsvärde biskopen i Skara herr Laurentius och för oss älsklige herr Birger, vår svåger, och herr Peter Nefh och många andra värdiga vittnen”… senare undertecknat av kung Erik.

 

Målning föreställande kung Karl XI, av David Klöcker Ehrenstrahls hand 1685.
 

22-28 september 1685

Kung Karl XI övar 500 ryttare, samt befäl, präster och annan personal från Västgöta regemente på Götala kungsgård.

 

Kung Gustav III i drabantkårens uniform, såsom han såg ut på Revolutionsdagen den 19 augusti 1772. Avmålad 1777 av Lorens Pasch d.y.
 

16-17 december 1772

Kung Gustav III övernattar mellan den 16-17 december 1772, under sitt första regeringsår på kungsgården i Götala. Det är en ung, energisk och krigslysten nybliven regent som träder in i kungsgårdens salar på sin Eriksgata, efter att med sin beslutsamhet ha lyckats avvärja ett krig med Danmark. Han ankommer med en ”ganska liten svite” till häst, det vill säga hertig Fredrik Adolf av Östergötland – densamme som kungens yngre bror prins Fredrik Adolf (1750-1803); riksmarskalken greve Hans Henrik von Liewen och kanslipresidenten greve Ulrik Scheffer med flera till Skara, för att övernatta på kungsgården i Götala. Facklor brinner längs landsvägen för att skapa illumination ända från Skara till Götala. Ett besök som avslutas dagen därpå. Kungsgården i Götala var relativt nybyggd vid kungens övernattning, den hade uppförts som översteboställe med två flyglar på 1730-talet, varav de två flyglarna fortfarande kvarstår om flyttade till Kråks herrgård i Skara på 1960-talet, medan huvudbyggnaden brann ned 1887 och på vars plats idag finns Götala herrgård, uppförd 1889.

 

Prins Carl Philip besöker Tempelbacken i Götala utanför Skara i Västergötland, den 26 september 2018.
 

26 september 2018

Hans Kunglig Höghet Prins Carl Philip förrättar invigningen av SLU Götalas nya stall för nöt- och lammköttsforskning, vars avancerade utrustning gör den till Nordens ledande anläggning. Inledningsvis välkomnas Prins Carl Philip till Götala vid Tempelbacken av arkeologen Harri Blomberg och Götala herrgårds nestor Elof Johansson, samt guidas runt av den förstnämnde, som berättar om fornminnesplatsen.

 

Prins Carl Philip invigningstalar på SLU Götala, den 26 september 2018. Margareta Stigson, platschef för SLU i Skara, lyssnar till prinsens kloka ord om SLU Götalas betydelse för grundforskningen inom svensk nötköttsproduktion.

 

För övrigt förtäljde Elof Johansson för Harri Blomberg vid promenaden genom allén från herrgården till Tempelbacken att i mitten av 1980-talet, så var prinsessan Christina (syster till vår konung Carl XVI Gustaf) matgäst på Götala herrgård, i samband med ett arrangemang i närheten.

 

Prins Carl Philip invigningstalar på SLU Götala, den 26 september 2018.
 

 

Prins Carl Philip inviger SLU Götalas nya stall, den 26 september 2018.
 

Ett fotografi från Norway i Michigan.

Klas Forstén, född den 6 juli 1902 i Sideby, avfotograferad i ateljé Solheim i Norway, Michigan.

 

I min förra blogg, skrev jag bland annat om Klas Forstén, född den 6 juli 1902 i Sideby, och som for till Amerika 1924, men återkom och ingick äktenskap i Tammerfors den 23 april 1926, flyttade vidare till Björneborg den 2 mars 1928. Även hans far med samma namn, Klas Forstén, född 1876 for till Republic i Michigan via New York, som han ankom den 26 maj 1902 från Glasgow med skeppet Columbia, tillsammans med sidebyborna Frithiof Forstén, 20 år gammal, och Anders Westervik, 31 år gammal.

 

I förra veckan var jag tillbaka i Sideby och på väg hem, så tog jag med mig bilden på Klas Forstén, vilken jag nyss scannade in och ser att den är fotograferad av Peter Solheim (född den 3 juni 1874 i Bergen, Norge, död 5 maj 1956 i Fargo, North Dakota, USA) i Norway, Michigan. Solheim var verksam i Norway mellan åren 1899-1931 och hade studior på olika platser på Nelson Street. Även om Solheim dog i North Dakota, hittas hans grav i Norway.

 

Anders Myhrman skriver i sin klassiska bok Finlandssvenskar i Amerika (SLS 453), från 1972:187f om Norway att de första finländarna som bosatte sig där var bröderna Lindman från Sideby år 1890. August Lindman blev sedan förman i en gruva och i början av 1890-talet omkring 150 finländare i gruvstaden. Rolf Stenlund i Sydösterbotten har föreslagit att det kan det vara ättlingar till lotsen Joseph Lindman, född 1820, från Sideby Flada, som också var ägare till skonerten Karl Johan.

 

Swedish Lutheran Church i Norway, Michigan.
 

Åtskilliga finlandssvenskar i Norway hade inskrivit sig i den svenska lutherska församlingen, vars kyrka - Swedish Lutheran Church - hittades på 300 Iron Street, var man frikyrklig av sig fanns ytterligare två svenskspråkiga församlingar i Norway med egna kyrkor - Swedish Baptist Church och Bethany Lutheran Church.

 

Historikern Bror Åkerblom skriver i Sidebykrönikan att lotsen Joseph Lindmans son Johan Erik Lindman (född 1852) står i kommunionboken för Sideby socken som ”afviken 1871, Amerika 1871” (1875 överstruket i båda delarna). Han representerar de undantagsfall, då österbottningar som sjömän hamnat i USA och blivit bosatta där. Den egentliga början med emigrationen från Sideby, Skaftung och Ömossa inföll 1880.

 

Far och son Klas Forstén bodde cirka 60 kilometer från varandras uppehållsorter, både Republic och Norway låg i gruvdistrikten (främst järngruvor) i nordvästra delen av delstaten Michigan, orter som för ett sekel sedan hade större befolkningar än idag.
 

Norra Michigan – The Upper Peninsula, som det ofta kallas – ligger till en stor del mellan Lake Michigan i söder och Lake Superior i norr och gränsar i väster till staten Wisconsin. Naturresurserna var här i synnerhet de stora skogarna och den rikliga järnmalmen. Dessa började exploateras allt intensivare på 1880- och 1890-talen, och det var arbetsplatserna i gruvor, skogskampar och sågverk som lockade immigranter i massor dit. Finländarnas antal var synnerligen stort där under de två första decennierna av 1900-talet.

 

 

Ett stort tack till Anita Lillbäck (Forstén som flicknamn), som kände igen sin farfar Klas Forstén, född den 6 juli 1902 i Sideby socken, Finland och dennes yngre syster Elna Forstén, född den 2 oktober 1908 i Sideby, på fotografierna som finns på Söderströms gård i Sideby. Deras faster Hilma Vilhelmina Söderström (1875–1959), var äldre syster till Klas Forstén (född den 16 oktober 1876 i Sideby), som åkte till norra Michigan försommaren 1902, men var hemma i Sideby senast sommaren 1906.

 

Det andra fotografiet från Söderströms gård i Sideby, föreställde Elna Forstén, född den 2 oktober 1908 i Sideby, och hennes rikssvenske man Georg Göransson, som hon träffade och gifte sig med i Kanada, dit Elna emigrerade på 1930-talet.

RSS 2.0