Tingshögarna i Norrala och Söderala i Hälsingland.

Fotografi från 1933 av Axel Andersson på en förgylld vindflöjel från Söderala kyrka, originalet som finns på Statens historiska museum sedan 1917 torde ursprungligen ha suttit i stäven av ett skepp under vikingatidens senare del, men har sedan återanvänts som vindflöjel på Söderala kyrka.
 

Den här bloggen spretar emellanåt åt olika håll, men som sagt alltid ur Götalas horisont. Idag ska vi ta oss norrut till Hälsingland, där jag har en vän som heter Kristina Pallin och är från Norrala socken utanför Söderhamn. Hon har upplyst mig (och bistått mig vänligen med bilder) om att i hennes hemsocken och i grannsocknen som heter Söderala finns tvenne olika tingsplatser, knutna till forntida storhögar. De är båda väl intressanta som resmål för den som intresserar sig för tingstraditioner i Norden, de atlantiska öarna och de delar av Storbritannien och Irland som har varit delar av nordiska tingstraditioner. Vi vet att tingshögar har varit vanliga och vi ska i sommar titta lite närmare på dessa, för att lättare framledes kunna diskutera Götalas eventuella tingsplats i hedendom/tidigmedeltid. Föreställningen om att det har varit en tingsplats är minst lika intressant, för det kan vi bland att se angående Berghögen i Söderala.

 

Bergahögen i Söderala, fotografi från 2015 av Kristina Pallin, Norrala.

 

I byn Berga i Söderala socken ligger en storhög som mäter 25 meter i diameter och är 5 meter hög. Storhögen är sannolikt anlagd på 500-talet e Kr, men ingen undersökning har gjorts. På gravfältet finns ytterligare en hög (12 meter i diameter och 1,5 meter hög), fem runda stensättningar och en stensträng. Gravfältet mäktigaste stensättning har en kraftig och välmarkerad kantkedja och är uppbyggd av nästan meterstora stenar.

 

Bergahögen i Söderala, fotografi från 2015 av Kristina Pallin, Norrala.
 

Vid Bergahögen har det spekulerats om det kan ha varit kult− och tingsplats i det gamla folklandet Alir. Söderala hembygdsförening tog i alla fall fasta på spekulationerna och ristade in följande i sten vid Bergahögen:

 

Bergahögen, den största i Alir. Danad av människohänder, troligen tingsplats. Möjligen från 500-talet, inristat 1975 av Söderala hembygdsförening.

 

Bergahögen i Söderala, fotografi från 2015 av Kristina Pallin, Norrala.

 

Påminner mig om det monument över alla Götars ting, som Skaras borgmästare Gustaf Eksell år 1933 ville uppföra på Tempelbacken i Götala.

 

Bergahögen i Söderala, fotografi från 2015 av Kristina Pallin, Norrala.

 

Oavsett vad kom med tiden en tingsplats att flyttas till byn Berga, då Ala tingslag som hade sin tingsplats i Mo-Myskje flyttades till Berga 1877, strax utanför Söderala, där ett nytt tingshus stod klart 1891. Invigningen ägde rum två år senare (1893). Då Söderhamns tingslag uppstod strax efter andra världskriget, drogs tingsstället i Söderala in och flyttades till Söderhamn, som även blev kansliort.

 

Bergahögen i Söderala, fotografi från 2015 av Kristina Pallin, Norrala.
 

Även i Norrala finns en tingshög vid Kungsgården, här manade Gustav Vasa manade hälsingarna påsken 1521 att ansluta sig på hans sida i resningen mot den danske Kristian II. Det är en gammal gravhög – storhög som vid andra historiskt belagda storhögar i Norrala kännetecknar en hednisk centralbygd i denna del av Hälsingland och tingshögen avbildades redan under Finska kriget 1809 av Carl Edvard Bladh (1790-1851).

 

Sydösterbottningen Carl Edvard Bladhs teckning av tingshögen i Norrala 1809.

 

De stora gravhögarna fungerade som naturliga samlingspunkter för tingsförhandlingar i de gamla hövdingadömena. De äldre tingsplatserna har därför varit de lämpligaste lokalerna för kungsgårdarna i den svenska kronans gradvisa övertagande av kontrollen över Norrland – genom att anknyta till äldre maktstrukturer försökte man skapa legitimitet för sina anspråk. Att det funnits en koppling mellan storhög, tingsplats och kungsgård indikeras bland annat av ett omnämnande från senast 1343 av ett allmänt ting som hållits vid Norrala kungsgård, som då uttryckligen kallas Södra Högen. Det ovannämnda brevet med årtalet 1343 talar om att ett allmänt ting hållits vid Södra Högen, dvs. Norrala kungsgård. Sannolikt var det också just vid kungsgården som ett gemensamt ting för de norrländska kustlandskapen hölls i Norrala (jn placitacione Nøralom, ”på tinget i Norrala”) något av åren 1371–1373. Representanter för hela menigheten i Hälsingland, Medelpad och Ångermanland var då samlade vid detta ting för att begära av kung Albrekt av Mecklenburg att få behålla de lagar, rättigheter, bestämmelser och sedvänjor som man tidigare haft och att kungen inte skulle byta ut fogdarna och befallningshavarna i dessa områden. Man anhöll dessutom om förskoning från pålagor och om att de själva skulle få välja (under-)lagmän i enlighet med sina gamla lagar.

 

Vasamonumentet  på den gamla tingshögen i Kungsgården, Norrala i Söderhamns kommun, Hälsingland. Fotografi från juli 2010 av Urban Sikeborg i Sollentuna.
 

Den ursprungliga storhögen i Kungsgården finns kvar under den ansenliga kulle där Vasamonumentet står sedan 1773. Högen betecknades 1763 som Kungsgårdshögen och den anges i en odaterad 1800-talsförteckning från Norrala över fornminnen i socknen uttryckligen vara en gravhög och kallas Kungsgårdens Tingshög. Nils Johan Ekdahl anger under sin inventering av fornminnen i Hälsingland åren 1827–1830 att denna hög var omkring 1,5 meter hög och 16,2 meter (27 alnar) i diameter.

 

Fotografi från 1933 av Axel Andersson på en förgylld vindflöjel från Söderala kyrka, originalet som finns på Statens historiska museum sedan 1917 torde ursprungligen ha suttit i stäven av ett skepp under vikingatidens senare del, men har sedan återanvänts som vindflöjel på Söderala kyrka.
 

 

Ett kopparstick av runstenen i Norrala socken i Hälsingland, Sverige, vilket ingår i Johan David Flintenbergs Dissertatio historica de territorio australi Helsingiæ, andra delen (Uppsala 1785). Kopparsticket är en mycket exakt reproduktion av Olof Rehns teckning 1763. Den ursprungliga teckningen förvaras som nr 88 i »Samling af Ritningar, Gravurer och Beskrifningar, öfver större delen, af de til Swerige hörande Provincers Märkvärdigheter och Antiquiteter», vol. F.m. 18, Kungliga Biblioteket, Stockholm.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0