Tingstraditioner bland vikingaättlingar i västerled.

Skolplansch från första hälften av 1900-talet, föreställande en svensk tingsplats under medeltiden, skapad av Olle Hjertzberg.

 

I mina forskningar om tingsplatser har jag bland annat besökt Island, Irland och Danmark. Jag tar även del av nya rön i form av det som skrivs och de föreläsningar som ges. Tingstraditionen i exempelvis i Vendsyssel påminner om den som finns i Götaland och kan vara lite svårfångad i tid och rum, medan bland nordborna i västerled som i Dublin så renodlades den. Olik som den var mot det inhemska, hittas den lättare när man forskar kring detta.

 

Professor Steve Harding föreläser hösten 2014 i Göteborg under Arkeologi På Väg. 

 

Fredagen den 12 september 2014 besökte jag 2nd Iron Age Conference in Göteborg, sammankallad av arkeologen Mari Wickerts på Göteborgs stadsmuseum, som berörde The North Sea Routes. Influences and contacts during the Vendel period and the Viking Age och bland många riktigt intressanta föreläsningar fanns en av professor Stephen Harding, vid University of Nottingham, England som upptog tingsplatser på de Brittiska öarna. Fokus riktades bland annat på Thingwall, som är ett samhälle på drygt 3000 invånare, beläget sydväst om staden Birkenhead på halvön Wirral i nordvästra England (regionen North West England). Ortnamnet þing vollr har man där på samhällsskyltarna översatt till engelskans assembly field, vilket betyder tingvalla eller tingsplatsen på modern svenska.

 

Professor Steve Harding berättar om Thingwall-skylten vid Pensby Road i Wirral.

 

Liknande platsnamn på de Brittiska öarna hittar man samhället Dingwall på knappt 5500 invånare, beläget i Highland i norra Skottland och namnet Tingwall förekommer på både Orkney- och Shetlandsöarna, vilket tyder på att man hade ting av skandinavisk typ och på Isle of Man mitt i Irländska sjön finns ett eget parlament – Manxparlamentet – som härleder från vikingatiden, vilket ännu idag sammanträder på Tynwalddagen (Isle of Mans nationaldag), omkring den 5 juli varje år på en trappstegsförsedd jordhög som kallas Tynwald Hill i byn St John's – ännu ett exempel på hur den nordiska tingstraditionen med thingvellir eller tingvalla lever vidare.

 

Tingshögen på Isle of Man, fotograferad av Richard Hoare.
 

Det bör påpekas att tingsplatsen på Isle of Man har flyttats runt under århundradena, exempelvis finns ett Old Tynwald site på Isle of Man. En inskrift på platsen återger året 1428, då den stenomgärdade platsen användes till ting, på grund av dess centrala läge på ön.

 

Old Tynwald site på Isle of Man, som användes 1428, fotograferad av Andy Radcliffe.

 

För att återgå till bosättningen Thingwall på halvön Wirral i nordvästra England är den nedskriven i Domesday Book från år 1086 såsom Tuigvelle och har därefter varit känd som Fingwalle (1180); Thingale (ca 1250) och Thynghwall (1426). Det finns även ett herresäte i Liverpool som heter Thingwall Hall, och var under vikingatiden en tingsplats enligt professor Stephen Harding. Ytterligare en tingsplats hittas i nationalparken Lake District i Cumbria i nordvästra England.

 

Tingshögen i Little Langdale, Lake District, fotograferad av Philip Halling.

 

Där i en dalgång som heter Little Langdale hittas vid bondgården Fellfoot Farm tingsplatsen Thing Moot (The Ting Mound), som är en naturlig kulle som torde ha blivit avsiktligt terrasserad för tingsändamål på 900-talet.

 

Tingshögen i Little Langdale, vattenmålning av W. G. Collingwood.

 

Terrasserna syns tydligt på en vattenmålning som konstnären William Gershom Collingwood (1854-1932) har gjort av platsen. Han har även målat den berömda tavlan från vikingatidens Alltinget på Island, där lagmannen talar.

 

Professor Steve Harding berättar om konstnären William Gershom Collingwood, samt om tingsplatser i England och på Island, avbildade av den senare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0