Clas Livijns Västergötland.

Den 7 december 1808 utnämndes Clas Livijn (1781-1844) till auditör vid Skaraborgs regemente (1).

 

För tjugo år sedan hade jag möjlighet att i projektform forska om Clas Livijns Östergötland, vilket bland annat resulterade i Clas Livijn-sällskapet, med säte i Skänninge, där Livijn föddes den 12 november 1781. Han var en svensk författare, jurist, ämbetsman och fängelsereformator, mest känd som en av de tidiga banbrytarna inom svensk romantik och för sin roman Spader Dame. Skänninge påminner mycket om Skara, som en medeltida centralort på slätten och min bostad vid Vårfrukyrkan, blev ett kulturellt nav för diskussioner om historia, litteratur och arkitektur.

 

Follingegatan i Skänninge, den 20 maj 2007. Fotografi av Harri Blomberg.
 

Clas Livijn var även västgöte i nästan ett decennium, då han blev 1808 auditör vid Skaraborgs regemente (vars överste bodde på Kungslena kungsgård), som hade sina övningar på Axevalla hed såsom Västgöta regemente (vars överste bodde på Götala kungsgård) mellan Skara och Skövde, och följde med på fälttågen till Tyskland, bevistade bland annat Slaget vid Leipzig (1813) och Norge under åren 1813–1814.

 

Slaget vid Dennewitz 1813, ett minnesmärke rest därstädes. Avfotograferat våren 1996 av Harri Blomberg. Jag reste i Clas Livijns och Skaraborgs regementets fotspår i Tyskland och Norge, besåg slagfält och studerade på arkiv.

 

Som militärjurist upprördes han bland annat över att rätten dömde mildare då de anklagade var adliga. År 1817 tog han formellt avsked från regementet, även om han informellt flyttade från Västergötland till Stockholm 1815, och övergick till Krigshovrätten. Hans karriär fortsatte med utnämningar till krigshovrättsråd 1827 och generaldirektör i Fängelsestyrelsen 1835. På denna post visade han sig som en drivande organisatorisk kraft och genomförde en rad humanitära reformer på fångvårdens område, delvis då han såsom auditör hade genom tjänsteförrättningarna i Skaraborgs regemente fört honom till Varbergs, Elfsborgs och Carlstens fästningar och till Jönköping På dessa platser kom han i tillfälle att få se på fästningsfångarnas leverne. (2)

 

Kungslena kungsgård eller Bosgården, i Kungslena i Kungslena socken och Tidaholms kommun, har mellan åren 1691-1876 tjänat som översteboställe för Skaraborgs regemente. Huvudbyggnaden som uppfördes i två etapper, 1731-1732 och 1766, är till stora delar uppförd av byggnadsstenar från det närbelägna Lenaborg. Fotografi av Harri Blomberg, den 23 augusti 2006.

 

Under fredstid hade Livijn som uppgift att föra protokoll och få ordning på regementets rättsvårdsärenden, bl a då det gällde disciplin, ersättningar och liknande. Han fick vistas mycket på landsvägarna, enär han hade ständiga syneförättningar och mönstringar, samt fick följa regementet från den ena förläggningsorten till den andra. Han var nära knuten regementets chef, första året under översten greve Carl Mörner och från år 1809 baron Carl Henrik Posse (1767-1843), som ville se dugligt folk ikring sig, och fann vilken utmärkt förmåga han hade i sin auditör. Vagn och ridhäst ställdes till Livijns förfogande, och han fick bo i regementets kansli invid överstens eget boställe, varest han hade allt fritt. Den 10 mars 1811 flyttade Clas Livijn till Kungslena kungsgård och kvarstod där till 1815.

 

Kungslena kyrkoarkiv, Husförhörslängder, (1797-1822), på den nedersta bilden syns auditör Clas Livijns namn på den nästnedersta raden med födelseåret 1781 och avflyttningsår från socknen till Stockholm 1815.

 

Under denna tid verkar det såsom i Västgöta regemente, ha funnits flera finländare stationerade bland officerare och manskap. Ett namn som uppkommer i litteraturen är en finländsk kapten, tillika fältkommissarie vid namn Wallens. Den 8 december 1812 utnämndes Livijn tillika till assessor, ett sätt för översten Posse att kvarhålla honom i Skaraborgs regemente. (3)

 

Utsikt mot överstebostället Götala, från Stora Vadet 20161206.
 

Liksom Clas Livijn var Carl Henrik Posse av ett häftigt och uppbrusande lynne, varför ständiga sammanstötningar, omväxlande med perioder av stor hjärtlighet, ägde mellan båda. (4)

 

Torrdass och övriga ekonomibyggnader på överstebostället Kungslena. Fotografi av Harri Blomberg, den 23 augusti 2006.

 

Den 2 april 1811 var en stor dag i Livijns liv: Johan David Libergs Lefverne, hans första tryckta bok, hade äntligen nått fram till Kungslena. Den stora händelsen hade festligt firats, i ty att författaren tömt några glas malvoisier till middagen och därovanpå en flaska tokajer på tu man hand med sin överste. Han befann sig nu i ett så strålande lynne, att om man också i Wallmarks Journal elakt recenserat hans roman, skulle han endast skrattat recensenten ”midt i fysionomejan”. Med stolta steg genomvandrade han sin kammare vid kungsgården i Kungslena, därunder erinrande sig alla sina berömda förfäders bokliga bedrifter, vilka av hans kanske missledda faderskänsla ansågs överträffade av hans eget opus. (5)

 

Kungslena kungsgård, fotografi av Harri Blomberg, den 23 augusti 2006.

 

De kommande krigsåren blev brytningspunkten i Clas Livijns liv. Under dessa ströverier genom Tyskland, Holland och Belgien och sedan tillbaka över Sverige till Norge mognade han. Dessutom under det norska fälttåget upphöjdes Livijn, enligt ett förordnande av den 3 september 1814 i högkvarteret vid Fredrikshald, till överauditör vid första divisionen. (6) Clas Livijn var författare till dikten Dödsoffer åt Lieutenanten vid Kongl. Skaraborgs Regemente F. G. Silfversparre, tryckt i Zerbst 1813. (7) Starkast framkommer dock hans skildringar i de brev han skriver, bland annat till barndomsvännen Leonard Fredrik Rääf (1786-1872) i södra Östergötland, i följande länk om slaget i Dennewitz  som jag la upp på Wikisource 2004 kan man ta del av ett av dem där han bland annat också berättar att han har sin bror i samma regemente (Carl Alexander Livin, 1790- 1858, löjtnant vid Skaraborgs regemente, sedan tullförvaltare i Kungälv).

 

Utsikt mot överstebostället Götala, från Stora Vadet 20161206.

 

Efter hemkomsten från kriget i Norge, bosatte han sig tidigt på hösten i Skara, för att senare under året återta sin gamla bostad på överstebostället Kungslena, som hade varit Livijns huvudkvarter under de år han var auditör vid Skaraborgs regemente. (8)

 

Överstebostället Götala i solnedgången 20161206.

 

Det framgår bland annat av två brev som Livijn skriver till sin gode vän Lorenzo Hammarsköld (1785-1827):

 

”Skara den 24 september 1814.

Du ser af öfverskriften, hvarest jag är, och jag skyndar att upplösa gåtan. Jag lär förut berättat dig, det jag förmodade att, då general Sandels stab upplöstes, få gå hem, men sådant har ej lyckats. Man gjorde en förtolkning på ordet ”Civile embetsmän” vid de upplöste divisionerna och inbegrep ej derunder mig såsom utcommenderad i egenskap af auditör. Jag var sjelf i detta ämne hos general Gyllenstolpe, och som vår nu varande generalauditeur (en af Exc. V. Essen dertill förordnad häradshöfdinge) är ungefär hvad salig Landerbeck (N. Landerbeck 1735-1810, professor i matematik vid Uppsala universitet) i Uppsala ej ville vara i consistorium, så fruktade jag, att man skulle lyckas uti en för händerna varande anställning att få mig åter till regementet och der draga, som ordspråket lyder, hunden af mig. I så fatta omständigheter tog jag det efter utseendet äfventyrligaste partiet, men som likväl tog en god vändning. Jag gick som justitiarie till första division under general Posse, dit ingen ville, sedan han för fel i domare embetet arresterat auditeur Finér, hvarom jag vidare skall tala. Min ankomst till tit(ulus) var merkvärdig. Höflighet å hans sida samt complimenter för min ovanliga arbetsdrift, som ensam i arméen skulle kunna medhinna de mångdubblade göromålen. Tacksamhet å min samt anhållan om nådigt biträde och isande köld hos en viss i dessa angelägenheter ganska verksam mignon. När jag nu grep saken ann, och från den sjunde till den trettondes haft fem sessioner och ett conceptprotokoll  på tjugutvå ark, fann jag vid betragtande deraf, att jag sedan min tjenstgöring vid general Sandels division hade en dombok på trehundra ark, det jag skulle ådraga mig en arbetslast, som tryckte mig kanske ett halft år efter krigets slut utan att deraf draga någon vinning, då jag dels måste blifva qvarliggande i Fredriksstad, hvarest dyrheten på lifsmedel hindrade all besparing, dels ej kunde i likhet med andre civilister påräkna någon särdeles merit häraf, emedan ännu ingen civil i de lägre graderne under fälttåget fått någon befordran, och collegierna, om man ock arbetat två gånger mera än någon annan, likväl alltid framdraga sine bekanta och i allt mak arbetande herrar. Under förebärande af min orenoverade dombok begärde och fick jag två månaders tjensteledighet, dem jag ernar att använda ej mindre att bringa i ordning allt, hvad som rört min befattning i Tyskland än att bereda mig till min sluteliga  afresa.

 

Överstebostället Götala 20161206.

 

Kongslena den 20 october 1814.

Nära halfannan månad har förflutit, utan att vi å ömse sidor låtit höra utaf oss. Felet kan så väl vara mitt som ditt.” (9)

 

Där blev han inte kvar länge, då han den 12 mars 1815 beviljades tjänsteledighet för att fara upp till Stockholm i två år med full lön, med villkor att han under tiden ställde vikarie för sig. I maj månad 1815 lämnade han Skövde och for via sitt hemlandskap Östergötland, där han stannade över sommaren. (Han lämnade Skövde troligen den 6 maj, såsom framgår av en rekvisition på tvenne hästar till Smedby i närheten av Norrköping den 5 maj 1815.) (10)

 

Götala hage vid Skara 20161206. Under hösten 1813 sköttes en del av Clas Livijns räkenskaper, under den tid han var i fält, av revisor Högberg i Skara. (11)
 

 

Källmaterial till texten om Clas Livijns Västergötland.
 

1) Mortensen, Johan (1911). Clas Livijns dramatiska författarskap. Stockholm, sidan 118. Clas Livijn, efter en anonym handteckning.

2) Hallman, Mila (1909). Clas Livijn: en studie ; bihang: Spader dame. Stockholm, sidan 80-81.

3) Mortensen, Johan (1913). Clas Livijn: ett nyromantiskt diktarefragment. Stockholm, sidan 130-131, 139-140 och 183.

4) Livijn, Clas, Bref från fälttågen i Tyskland och Norge 1813 och 1814. Stockholm 1909. - Utgivna med en inledning av Johan Mortensen, sidan 26.

 

Slaget vid Dennewitz 1813, ett minnesmärke rest därstädes. Avfotograferat våren 1996 av Harri Blomberg.

 

5) Mortensen, Johan (1913). Clas Livijn: ett nyromantiskt diktarefragment. Stockholm, sidan 162.

6) Mortensen, Johan (1913). Clas Livijn: ett nyromantiskt diktarefragment. Stockholm, sidan 182.

7) Livijn, Clas, Bref från fälttågen i Tyskland och Norge 1813 och 1814. Stockholm 1909. - Utgivna med en inledning av Johan Mortensen, sidan 83-84.

8) Hallman, Mila (1909). Clas Livijn: en studie ; bihang: Spader dame. Stockholm, sidan 74.

9) Livijn, Clas, Bref från fälttågen i Tyskland och Norge 1813 och 1814. Stockholm 1909. - Utgivna med en inledning av Johan Mortensen, sidan 253-254.

10)  Mortensen, Johan (1913). Clas Livijn: ett nyromantiskt diktarefragment. Stockholm, sidan 184.

11) Livijn, Clas, Bref från fälttågen i Tyskland och Norge 1813 och 1814. Stockholm 1909. - Utgivna med en inledning av Johan Mortensen, sidan 79.

 

Ett monument rest till minne av den preussiske generalen Bogislav Friedrich Emanuel von Tauentzien som deltog i slaget vid Dennewitz 1813. Ett fotografi, taget våren 1996 av Harri Blomberg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0