Kristna vikingar i Varnhem – arkeologisk utgrävning av Kata gård 2017.

Slaggrester i Varnhem, framgrävda av arkeologistudenten Paula Molander, intresserar de västgötska arkeologerna Tony Axelsson, Maria Vretemark och Karl-Göran Sjögren. Forngravar från järnåldern, syns bakom stengärdesgården.
 

För två år sedan besökte jag de arkeologiska utgrävningarna i Varnhem 2015. Igår – tisdagen den 4 juli 2017 – gjorde jag ett återbesök till de nyupptagna utgrävningarna vid den vikingatida och tidigmedeltida kyrkoruinen med tillhörande kristna kyrkogård, vars äldsta gravar är från 900-talet. Sedan dess har kyrkoruinen med sin för svenska förhållande ovanlig krypta, fått en fin överbyggnad med tillhörande intressant utställning om platsens historia.

 

Överbyggnaden till den 1000-åriga kyrkoruinen, invigdes och öppnades den 7 maj 2017. Skyddstaket rymmer också utställningen "Kristna vikingar i Varnhem".
 

Min ciceron var arkeologistudenten Paula Molander, österbottning såsom jag. Jag hade en jättetrevlig och innehållsrik dag tillsammans med henne och 30-tal andra arkeologistudenter från sommarkursen Publik arkeologi från Göteborgs universitet, som tillsammans med Västergötlands museum utgräver vad man tror är en storgård från vikingatiden i Varnhem. Huvudbyggnaden antas vara cirka 30-35 meter lång.

 

Ett 30-tal arkeologistudenter och -lärare från Institutionen för historiska studier vid Göteborgs universitet, utgräver 26 juni - 7 juli 2017 i Varnhem, tillsammans med personal från Västergötlands museum.
 

Under två veckors tid ska man försöka fastställa eventuella byggnaders karaktär, samt hitta avgränsningen av den tidigmedeltida kyrkogården, med sina omkring 3000 gravplatser. Stolphål, varav vissa stenskodda, och väggrännor, samt eventuella eldstäder och ingångar, samt artefakter brukar hittas vid liknande utgrävningar. Jag är oerhört nyfiken av storhusets utseende, men det var igår alldeles för tidigt att få sig en bild av, dock kunde jag studera hur arkeologistudenterna snittade stolphål, grävde i en eventuell framställningsplats för järn eller dylikt, samt vördsamt tog fram barnskelett.

 

Slaggrester.
 
Beskådandet av ett stenskott stolphål.
 
Kranium till ett ännu ej framgrävt barnskelett, från tidigkristen tid.
 
På denna tidigkristna kyrkogård ”innehåller nästan hälften av gravarna kvarlevor efter barn, som var yngre än 12 år. På de förkristna gravfälten från vikingatiden finns däremot bara enstaka barngravar. Var barnen begravdes då vet vi faktiskt inte. Här blir skillnaden efter kristendomens införande under 900-talet markant – alla oavsett ålder skulle begravas i vigd jord. Det gör att den höga barndödligheten avspeglas bland gravarna i Varnhem”, läser jag i en förträfflig katalog till utställningen Kristna vikingar i Varnhem, som kan fås på Kata gård intill klosterkyrkan.
 
Förmodad avgränsing till tidigmedeltida kyrkogårdsmur, begravningsplatsen antas ligga höger om stenmuren.
 

Bland artefakter och övriga kvarlämningar har bland annat arkeologistudenten Linda Wihlborg hittat en fin bronsring, med ornament vid ringslutet som kan tidsbestämma den till vikingatid, dessutom finns ännu mindre metallföremål, keramik, slipsten, samt ben, horn och tänder av djur såsom ko och svin funna under denna utgrävningssäsong.

 

Arkeologistudenten Paula Molander uppvisar den framgrävda bronsringen från vikingatiden, då det kommer 700-800 besökare varje dag, ingår det i studieuppgiften att också att publikt visa utgrävningsplatsen och arkeologiska föremål.
 
Det kommer hundratals med besökare till utgrävningsplatsen i Varnhem varje dag.
 
Stolphål, är ett arkeologisk begrepp av en kvarlämning efter en rest stolpe till bland annat ett långhus från järnåldern såsom i detta fall. Käppen är isatt, för att under utgrävningen ha en översyn över vilka hål som troligen har haft takbärande stolpar under forntiden. De brukar följa varandra i rad i en eller två rader, beroende på hur många skepp huset hade. Husen kan även vara fyrkantiga (i betydelsen kvadratiska) eller runda, allt utifrån tid och funktion.
 
Arkeologen Maria Vretemark guidar i Varnhem, den 4 juli 2017.
 

Efter att jag hade lämnat Varnhem igår, för att åka till Götala för att klippa gräset på torpet Viljet, så fann man en liten järnkniv i en vikingagrav.

 

Varnhems kloster.
 

Det finns skäl till att återvända till Varnhem, dess förhistoria och medeltidshistoria har likheter med utvecklingen i Götala, såsom tidigt biskopsboställe och rik järnåldersbygd. När övergången mellan hedendom och kristendom skedde i Götala, kan diskuteras. Jag vill som avslutning i denna juliblogg hänvisa till en blogg, som upptar Götala ur ett hedniskt perspektiv, den skrevs hösten 2015 och handlar om Götala och fler heliga platser i den svenska tillvaron. Jag ska senare i år fortsätta diskutera tings- och kultplatser, med utgångspunkt i Götala, som också har haft en idag försvunnen tidigmedeltida kyrka, biskopens fysiska närvaro i Götala under samma tid torde ha krävt en gårdskyrka. Lite märkligt att den ännu inte har hittats, samtidigt som hedningarnas gravplatser på Tempelbacken, i Götala hage och vid vadstället Taskevadet (vid nuvarande torpet Stora Vadet) syns fortfarande så tydligt idag.

 

Forngravar i Varnhem, från den tid innan man övergick till kristendomen på 900-talet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0