Signedagen på Stora Vadet 2015.

Signedagen på Stora Vadet i Götala 2015.
 

Signe har namnsdag den 23 augusti och i år inföll den på en söndag, högsommarlik och väl passandes för en utedag på torpet för oss 25 personer som samlades på Stora Vadet för att fira att det var 110 år sedan Signe, mor till skaraförfattarinnan Nancy Nykvist föddes i Götala och hela 170 år sedan Stora Vadets sista torpare Johan Larsson (1845-1929) såg världens ljus. Signe hörde i början av 1900-talet till de allra vanligaste flicknamnen i Sverige, och namnets popularitet ökar nu åter. Den 31 december 2007 fanns det totalt 16 980 personer i Sverige med namnet Signe, varav 7 853 med det som tilltalsnamn/förstanamn. År 2003 fick 318 flickor namnet, varav 104 fick det som tilltalsnamn/förstanamn. Det äldsta belägget i Sverige är från år 1382. Fram till 1800-talet användes namnet främst i Skåne, men sedan spreds det över hela landet. Vi utbringade ett fyrfaldigt leve för Stora Vadets Signe i söndags.

 

Signe från Stora Vadet rider barbacka. Fotografi i boken Återblick, sidan 59.
 

Stora Vadets Signe var en viljestark kvinna, såsom de flesta av Stora Vadets kvinnor och om modern skrev Nancy Nykvist i sin bok Återblick (Skara 1997:25):

 

"Mamma var en enormt stark kvinna. Hon kunde verkligen ta´ i och hon oroade sig inte i onödan. Det var bara att fortsätta. Jösketta-Petter va ho kunne arbeta. Allt ordnar sig, det var hennes paroll. Den höll till hennes sista andetag."

 

Signe från Stora Vadet lastar hö, ståendes i en vadsbovagn. Fotografi i boken Återblick, sidan 60.
 


Blomma given till värden på Stora Vadet på Signedagen 2015.

En sommarpsalm i skördetid.

 

Skin, sol, med makt och, himmel, giv gott mod
åt dina barn som hungrat hårt, åt folk och fä!

 


Lys, gamla jord, av fallen frukt, bliv såsom ung fast dränkt i blod!
Blås, sommarvind, en solig fläkt kring gård och äppelträ!
 

 

Nu är en ljuv, behaglig tid, fast mitt i dödens år,
när svärd och liar gå i kapp till tveggehanda skörd.

 


Det blåser väl till sist en vind som bär på livets vår,
det stiger väl ur hopen upp en bön som bliver hörd.
 
 

Jag gläds, trots allt, åt solens tid, åt jordens skördeskrud,
jag, ringa stoft, i vördnad vill min väg mot döden gå.

 


Jag ropar ej och beder ej, och trotsar ej min gud,
men böjer mig för Livets lag, stum som ett åkerns strå.
 
 

Och därför tack! du stora Liv, i lust, i smärtans nöd.
Stor tack för att du gav och tog, men mest för sol och bröd!

 

 

 

Dikt av Dan Andersson (1888-1920).

 


 

Skördetid i Götala, bilderna är fotograferade av Harri Blomberg på torpen Viljet och Stora Vadet, den 1 augusti 2015.


RSS 2.0