Götala

Större gravhögar från forntiden antas till största delen vara begravda stormän. Åtminstone kan man anta att det var avsikten när högen restes att den skulle visa hur stor den döde hade varit i livet. Något som inte klart framgår idag, med nutidens vattennivåer, är att högarna ofta ligger vid forntida stränder, såsom några pampiga högar och stensättningar på gravfältet vid södra sidan av Vadet i Götala. Detta var en lämpligt pampig begravningsplats, som sågs av förbifarande resenärer, de som kom med båt på sommaren eller längs isen på vintern och de som for på hålvägen som kom exempelvis från jarlssätet Järnsyssla (Järsyssla) två kilometer norrom Vadet, där västgötajarlen hade sin gård och som var centrum för dennes ämbetsutövning. Resenärer som var på väg till Götala eller vidare till Stenum vid Hornborgasjön – en sjö som före sjösänkningarna var vida större.



Att Järnsyssla såsom Götala är en av stormännens hållpunkter i det västgötska landskapet, bekräftas också av ett år 1906 funnen silverbägare från romersk järnålder, vilken låg nära mitten av en rund och ganska flat stensättning som var 23 meter i diameter och 0,4-0,5 meter hög (jämför nedan med den runda stensättningen på Stora Vadet som mäter 19 meter i diameter och är 0,3 meter hög). I Djurgårdsäng, 1 kilometer väster om Götala, har man även hittat Djurgårdsängsskatten – ett rikt guld- och silverdepåfynd från folkvandringstiden. Österom Götala har på Tubbetorps mark hittats ett lösfynd – en 21 gram tung guldten.

Högarna och gravfälten hade en speciell funktion när det gällde att bevisa rättmätigheten i ägandet på platsen, eftersom långvarigt boende var det starkaste stöd man kunde anföra för sina anspråk. Sju generationer gav rösträtt vid tinget talas det om i vissa källor. I detta sammanhang förstår man lättare vilken manifestation högarna utgör - ättens tidigare generationer garanterar ättlingarnas rätt och därför torde sedan länge i Götala ha funnits en stormannagård. En storman var en framstående och mäktig man under yngre järnåldern och in på medeltiden, ofta en man som ägde mycket jord. Precis då man hade vadat över Vadet i Götala möttes resenären av några stora gravar på moränhöjden, varav åtminstone en storhög, som är en ovanligt stor gravhög, minst 20 meter i diameter. Den, som heter RAÄ Skara 48:1, ligger alldeles sydost om dagens brygghus och mäter idag längden 20 x 11 meter och är 1,8 meter hög. Storhögen är kantskadad i syd och sydväst. Gravhögen har nog aldrig varit rund och har därmed inte blivit långsträckt på grund av bortodling, utan storhögarna från järnåldern brukar ha raka sidor samt en avplanad topp. Bredsidan är vänd mot Vadet.



Strax söder om denna vid hålvägen finns en annan gravhög – RAÄ Skara 94:1 – med måtten 17 x 15 meter och är 1,5 meter hög, men då en jordkällare har byggts in den östra delen har den ett mer diffust omfång. Förhoppningsvis kommer gravhögen att bli tydligare när jag med röjsåg kan såga ned alla fruktträdsly och nypon som växer på den.



Alldeles väster om stengärdsgården som skiljer min mark från kungsgården Götala, finns på moränhöjden vid Vadet RAÄ Skara 92:1-2 som är sammanförda fornlämningar varav en riktigt stor rund stensättning, 19 meter i diameter och 0,3 meter hög. Den är övertorvad med i ytan enstaka stenar 0,2 - 0,4 meter stora. Den har ställvis kantkedja av 0,2 meter höga och 0,4-0,8 meter långa stenar. Ojämn yta, skadad i nord-nordväst-väst genom äldre täkter. Intill finns eventuella fordom resta stenar, som har använts som gravmarkeringar. 1,8 meter respektive 2 meter långa, 1 meter breda och 0,5-0,8 meter tjocka, liggande intill varandra. Troligtvis finns ett stort antal omarkerade gravar på varsin sida stengärdsgården, vari det är sannolikt även finns stenar som man har plockat från forngravar för att få odlingsbar jord.



Jag har inte inspekterat markerna så noggrant ännu, men det är möjligt att ett tiotal meter sydöst om RAÄ Skara 48:1 finns en rest av en oregistrerad domarring. I alla fall finns därstädes fyra stora runda stenar i ringformat. Omkring 100 meter nordöst, på andra sidan sockengränsen i Stenums socken finns på krönläge längs Vadets sträckning en gravhög (8 m i diameter och 0,4 m hög), några resta stenar, varav alla utom en är nedfallna och en förmodad hällkista i en stensättning. Den sista är benämnd RAÄ Stenum 53:1 och de andra sammanförda till RAÄ Stenum 29:1-2.


 
För att få sig en bild av hur storhögen på min tomt har sett ut i landskapet, finns 100-150 meter väster om densamma på krönläget av moränryggen längs Vadet gravhögen RAÄ Skara 23:1.



Den finns i hagen invid Götalabäcken och är 10 meter i diameter och är 1,2 meter hög. I ytan finns måttligt med 0,1 - 0,9 meter stora stenar. Ställvis kantkedja intill 0,3 meter hög, av 0,3-0,6 meter långa stenar. I mitten har uppkommit en grop, 3 x 2 meter (Ö-V) och 0,3 meter djup. Schaktskadad i Ö-SÖ kanten. På högens SV del är en järnstolpe.


 
Alla dessa nyss nämnda forngravar skulle ses av ankommande resenärer vid Vadet, men även fortsättningsvis blev de påminda av stormannaättens anspråk på Götala, ty den forna hålvägen söderut kantas av gravfält och enstaka gravar. Exempelvis på en sträcka på 100-200 meter söder om min tomtgräns i dagens hagmark kring Arvidslyckan finns två förhistoriska gravfält, de har legat intill hålvägen som har gått genom Götala. RAÄ Skara 49:1 består ca 6 fornlämningar och utgörs av 4 runda stensättningar och 2 resta stenar. De runda stensättningarna är 6-9 meter i diameter och är 0,2-0,3 meter i diameter. Stensättningarna är svårrekognoserade, då impedimentet har påförts odlingssten, och är omrört och schaktskadat sen tidigare. De resta stenarna är 0,7 respektive 0,2 meter höga, 0,7 respektive 0,25 meter breda och 0,25 respektive 0,15 meter tjocka. Gravfältet är beväxt med aspar, björkar och lövsly. Den största resta stenen är i västra änden av gravfältet.


 
Strax därefter kommer nästa gravfält som heter RAÄ Skara 25:1 och ligger som det föregående också på ett krön av låg flack moränrygg (N-S) i hagmark som aktivt betas. Gravfältet består av ca 17 fornlämningar. Dessa utgöres av 5 högar, ca 9 runda stensättningar och 3 resta stenar, varav 1 osäker. Högarna är 6-10 meter i diameter och 0,6-0,8 meter höga. Samtliga har enstaka till talrika stenar i ytan, 0,1-0,8 meter stora. En av högarna är anlagd på en bergklack, en annan har i kanten ett block, 1,5 meter stor och 0,4 meter hög. En hög är påförd odlingssten. De runda stensättningarna är 4-13 meter i diameter och 0,3-0,6 meter höga. Samtliga är övertorvade med i ytan enstaka till talrika stenar 0,1-0,6 meter stora. En har mittblock 0,9 meter stor och 0,3 meter hög. Tre stensättningar har ställvis kantkedja 0,1-0,4 meter hög av 0,2-0,7 meter stora stenar. En har en grop i kanten 1 meter i diameter och 0,2 meter djup. De flesta högliknande. De resta stenarna, varav 1 i mitten på gravfältet är osäker, är 0,35-1 meter höga, 0,2-0,5 meter breda och 0,2-0,35 meter tjocka. Gravfältet är påfört odlingssten, ställvis i norra delen i form av diffusa och korta stensträngar. I södra delen syns tydliga kanter av odlade ytor. Gravfältet är beväxt med björkar och andra lövträd i västra kanten.

 

Torpet Stora Vadet tillhörde fram till den 16 november 1939 Kungliga majestät och Kronan, då det friköptes av Anna Larsson ur Götala herrgårds ägor som var en del av Kungliga Domänstyrelsens markinnehav.



Kungsgården Götala, vars betesmarker är min närmaste granne åt söder och väster har bortsett från kyrkligt innehav på 1200-talet, i huvudsak ägts av staten fram till idag, även om det periodvis har försålts, förlänats och arrenderats ut.

 

Exempelvis uppfördes nuvarande herrgårdsbyggnaden av arrendatorn kapten Leonard Svensson 1889, senare ombyggd 1984 och 1996, avstyckad från kungsgården Götala sistnämnda år.



Där man sedan 1984 har bedrivit restaurangverksamhet, men vars byggnader och parktomt á 13 428 m² i januari 2012 är till salu för 4 585 000 kronor.

 

Kungsgården Götala var under åren 1963/1964 och 30 år framåt utarrenderad och senare 1994 såld till Skaraborgs läns hushållningssällskap som tillsammans med Sveriges lantbruksuniversitet bedrev en försöksgård för värphöns och köttdjur.



Sommaren 2009 köpte SLU upp egendomen från Hushållningssällskapet för 18 miljoner kronor, varefter regeringen godkände köpet året därpå och gården är åter i statligt ägo.



I dag bedrivs bland annat lamm- och nötdjursforskning.

Vintern har lagt sig över Götala. Fredagen den 27 januari tillbringade jag några timmar i Götala, åkte med landsortsbussarna 211 och 212 tur och retur. På veckodagarna har jag sex respektive fem turer åt vartdera hållet och jag kliver av och på hållplatsen Örnsrovägen, därifrån är det inte mer än ett par hundra meter över Vadet innan jag är på egen jord. Sommartid är det även turer på helgerna, då bussen passerar Skara sommarland.

 

Denna resa hade sin grund i att jag förberedde vårens yttre renovering av brygghuset, som uppfördes så sent som 1958 på torpet Stora Vadet. Det framgår av en pennanteckning på ena innerväggen som lyder:

”Tvättning första gången under tak den 9 sept 1958.”

 

Brygghus var vanligt förekommande i Sverige fram till och med 1950-talet. Det användes för allehanda funktioner som krävde uppvärmning och där vätskor kunde tillåtas spridas på golvet. I brygghuset kokades tvättvatten och bryggdes öl. Även vid slakt kunde brygghuset komma till användning. Brygghus var oftast försedda med spismur, inmurade kar och skorsten. Brygghusen kunde vara placerade vid gården, nära ett vattendrag eller insjö eller vid en tvättbrygga. Brygghus som låg i ett gårdskomplex var ofta en fristående byggnad, men brygghuset kunde också vara en del av en ekonomibyggnad eller ett uthus.

Torparna på Stora Vadet värmde upp sitt vatten i ett stort eldningsbart kar, såsom i finländska bastubyggnader, varur man ur en kran tappade ut en lämplig mängd vatten i exempelvis badkaret som man införskaffade och som nu ligger utanför brygghuset. Kallvatten fick man ur källan, vars vattenpump jag under detta besök frigjorde från klängväxter.

 

Brygghuset som ligger invid bron över Götalabäcken är drygt 8 kvadratmeter stort (2,50 x 3,30) och mellan 1,83 m till 2,7 m högt. Två fönster med vardera 4 rutor mäter bredden 1 x höjden 0,9 meter om man räknar med fönsterkarmarna. Dess fönster är hela, medan ytterdörren saknar tre fönster av fyra i fönsterinfattningen. Måtten på de tre glasen som jag skaffa kommer mäta ca 31 x 31,5 cm, inte riktigt standardmått på alla, utan med fönsternubb och kitt ska de sitta bra. Även dörrspeglarna ska bytas. Annars har fasaden, åt alla håll utom mot söder, klarat sig bra.

 

Skorstenens funktion är alldeles för tidig att uttala sig om, den ska med hjälp av en skorstensfejare alternativt sotare provtryckas i ett senare skede för att se att skorstenen är tät och funktionsduglig. En fördel är att skorstenen ligger fritt på den västra gaveln.



Brygghuset står på plintar, så luftgenomgången i byggnaden har varit god, fast det är givet att golv i brygghus tar mycket stryk. Årets projekt är att säkerställa byggnadens yttre, samt göra antikvarisk byggnadsritning av densamma.

 

Efter att hösten 2011 ha läst en försäljningsannons hos Skara Fastighetsbyrå AB på Internet, där man hade torpfastigheten Stora Vadet i Götala till salu, åkte jag den 15 oktober 2011 till Skara för att titta på objektet. Det var en vacker höstdag och under min promenad till och från Götala njöt jag av det vackra kulturlandskapet, skissade och mindes att jag var i krokarna den 20 augusti 2006, då jag fotograferade Brunsbo biskopsgård och Brunsbo äng i samband med att jag skrev en wikipediaartikel om den i Finland födde Skarabiskopen Daniel Juslenius (1676-1752), vilken för övrigt Carl von Linné besökte under sin Västgötaresa den 26 juni 1746. I sin resejournal skrev Linné: "Brunsbo, biskopens säte låg en kvart ifrån Skara; här sökte jag att rekommendera historiam naturalem hos herr biskopen doktor Juslenius att för den studerande ungdomen läsas." Kulturlandskapet är påtagligt kring Stora Vadet.

 

Fredagen den 25 november 2011 ringde jag den mycket trevlige och kunnige mäklaren Fredrik Axell och sa att jag ville köpa den till salu utbjudna fastigheten, varefter köp och överlåtelse av fastigheten ”Skara Götala 4:2” skedde på Nordeas kontor vid Stortorget i Skara måndagen därpå, då jag även träffade säljarna, vars släkt hade ägt torpet Stora Vadet i minst tre generationer.



Inte förrän fredagen den 20 januari 2012 återbesökte jag Stora Vadet. Nu för att fotografera och visa upp fastigheten för mina vänner Peter och Olav, samt Peters hund, alla tre från Skövde. Vi samlades vid Skara station, då jag kom med tåg och buss från Göteborg och fortsatte sedan till Tempelbacken i Götala och därefter till Stora Vadet. Peter berättade att han hade ätit middag på Götala herrgård. Vid skymningen for vi till Skövde.

 

Jag ser Stora Vadet som ett långvarigt kulturprojekt, vars förvaltare är jag i bästa fall ett kvarts sekel. Platsen har använts av människor i årtusenden, vilket det förhistoriska gravfältet den ligger på och vadstället över Götalabäcken uppvisar.



Innan alla utdikningarna var bäcken mycket bredare och användes som vattenled till den förhistoriska tings- och kultplatsen vid Tempelbacken, där det fordom fanns en liten vik till storleken av en liten sjö. Den forna bäckfårans kanter är ännu tydliga metervis ovanför nuvarande Götalabäcken i Götala.  Hålvägen från ”Taskevadet” som fortsätter över min tomt kantades av forngravar på varsin sida och som ledde fram till ”alla götars ting”.

 

Vadstället var så djupt att den nådde till strax nedanför midjan, därav det ursprungliga namnet ”Taskevadet”. På varsin udde av vadet, där våtmarken var som smalast, växte det fram ett torp – Lilla respektive Stora Vadet. Det förra ligger närmast Gamla Axvallavägen och av det återstår inte mer än rester av en jordkällare och några stengrunder.



Idag arrenderas marken av en närbelägen bosatt bonde – ägarinnan bor i Göteborg – som har det till hage. Över Lilla Vadets marker leder den gamla vägen över till andra sidan av Götalabäcken, där Stora Vadet tar vid.

 

Generationer av torpare lämnar mycket spår efter sig i form av byggnader och växtlighet. År 2012 har jag som arbetsmål att göra en yttre renovering av brygghuset på fastigheten – måla väggar, dörr och plåttak, samt laga fönsterrutorna och få i stånd den närbelägna vattenpumpen, samt börja röja upp tomten från sly, men försöka behålla den växtlighet som flitiga torparhänder en gång planterat och vårdat.



Om det vill sig väl, är det meningen att ladugårdens yttre också ska sättas i stånd med färg år 2013 och den enorma jordkällaren år 2014. Förhoppningsvis hindrar dessa åtgärder att en del av torparmödorna inte har varit förgäves. Jag vet inte om jag någonsin kommer att bebo Stora Vadet, kanske jag istället skaffar mig en mindre övernattnings- och ferielägenhet i Skara, men tillsvidare får fastighetsinköpet ses som ett aktivt kulturvårdsärende där jag vill lära mig så mycket som möjligt om de människor som i årtusenden brukat Vadet i Götala. Dessutom med den arkeologiska erfarenhet jag har inventera platsens fornminnen och vårda dem som finns på min egen tomt.



Varför kan man undra sig? Ja, det kan bero på att jag har en förkärlek för det odlade kulturlandskapet och det är en bra grund för bevarande eller som göteborgsarkeologen Anita Synnestvedt skriver i sin avhandling ”Fornlämningsplatsen – Kärleksaffär eller trist historia” (2008:311):

 

”Kärleken till en plats är en förutsättning också till att man vill bevara och underhålla platsen, och ju fler som känner den här kärleken desto större möjlighet är det att den både kan brukas och bevaras.”

Götala med Tempelbacken i Skara domkyrkoförsamling (fram till 1934 en del av Skara landsförsamling/Skara socken), var under järnåldern ett hedniskt kultcentrum för ting och marknad i Västergötland, som i tidig medeltid ledde fram till uppkomsten av staden Skara.




Hit ledde landskapets stora allfartsvägar och platser som "Taskevadet" med hålväg och gravfält invid Götalabäcken visar var man tog sig över vattendragen. Götala ägdes en tid växelvis av kyrkan och kronan. Kung Erik Eriksson, "Erik Läspe och Halte" skrev ett brev i Götala 1246 och flera biskopsbrev är daterade från Götala under 1200-talet, men var alltsedan ca 1300 en del av kronan, såsom kungsgård och förlänades därefter till adel och militärer. Ståthållaren i Västergötland bodde i Götala under första hälften av 1600-talet, och från 1690 till slutet av 1800-talet fanns i Götala ett översteboställe för Kungliga Västgöta Kavalleriregemente.



Idag bedrivs i Götala restaurangverksamhet på Götala herrgård, men även modernt jordbruk med forskning på Statens lantbruksuniversitet (SLU)s försöksgård vid Götala herrgård och avelsverksamhet i Viking Genetics anläggning i Örnsro, som ägs av de svenska husdjursföreningarna, Viking Danmark och FABA i Finland.