Götala

 

Min lediga långhelg sista veckoslutet i oktober månad ägnade jag mestadels åt att arbeta på torpet Stora Vadet i Götala, som en sista andhämtning av sommartiden överöstes vi i Skara av solskensväder i några dagars tid, vilket behövdes då solen värmde upp en frusen värld.

 

 

Jag pendlade mellan Göteborg och Skara, med byte i Falköping, delvis för att dagarna ändå var så korta, men också för att jag på lördagskvällen firade min bolivianske kompis David i festlokalen på restaurang Sorento i Gamlestaden.

 

 

Det var som alla visste att på måndag kommer regn och rusk, så järnvägsfolket i Skara var ute med sitt arbetslok och till det tillhörande last- och godsvagnar.

 

 

På Stora Vadets gravfält betade SLU:s kor och kalvar; kråkfåglar i flock jagade bort en rovfågel och en nötskrika i sin tur skrämde iväg en kråka.

 

 

Naturen är ständigt inpå en när jag besöker Stora Vadet. Jag har aldrig på någon musik, utan lever i ett med mina medvarelser.

 

 

Nyligen gick jag med i Föreningen för Kulturmark och fick i samband med detta deras nyutkomna bok Blommande kulturmarker med 14 utflyktsmål i Göteborgstrakten.

 

 

En underbar bok som passar mig perfekt, då den upptar många spörsmål som jag funderar på när jag arbetar med att väcka liv i torpet och rensa fram marker och forngravar på min en drygt hektar stora tomt.

 

 

Jag har påbörjat läsningen och fick ganska snart svar på en fråga jag hade i somras, vad det var för insekter som hjälpte mig att äta mina nässlor.

 

 

Entomologen Göran Andersson berättar i sin artikel Kulturmarkens småkryp att det är nässelfjärilens larver som lever i kolonier på nässlorna och illustrerar dessa med en bild som påminner om mina egna iakttagelser och dokumentation. Nässelfjärilen är en av Sveriges vanligare och färgstarkare dagfjärilar. Övervintrade nässelfjärilar kan i Sverige ses på vingarna redan tidigt i mars och är ett klassiskt vårtecken.

 

 

Jag kommer ha ett stort nöje att läsa vidare i boken. 

 

Långhelgen har inneburit en hel del arbete. Inledningsvis kan jag berätta att den östra och norra innerväggen i brygghuset har blivit bemålade.

 

 

Dessutom målade jag också innersidan av dörren till detsamma.

 

 

Även badkaret intill brygghuset fick en liten upprustning med emaljfärg, men det syns knappast.

 

 

I lördags tände jag en liten eld och brände upp några äldre tidningar och kartonger i min utegrill, som i garaget hade angripits av möss.

 

 

Det gäller att undvika sorkfeber, så jag hällde på lite bensin. Tala om en lättantändlig och explosiv vätska, det får bli tändvätska nästa gång.

 

 

I trädgården har jag markerat de flesta ekar på den västra sidan av diket, på den östra sidan och vid bostadshus, jordkällare och ladugård ska jag inte arbeta med i vinter och vår, så när den tiden väl kommer ser jag i bladverket trädslaget. Jag gjorde det för att inte av misstag hugga ned dess ädelträd. I samband med nästa besök ska jag förbättra markerandet med små skyltar där det står ek.

 

 

Slånskogen på södra sidan av den forntida storhögen minskar, men det är ett helvetesarbete.

 

 

För tillfället använder jag en liten såg och en Sandviksyxa, större såg är knappast värd att ta fram. Slånträden växer så tätt bredvid varandra och grenverken är intrasslade i varandra. Det måste ha varit 1000 träd av olika storlekar när jag började i våras, men nu börjar jag se ett slut på detta buskage, även om flera arbetsdagar ännu krävs.

 

 

Dessutom tar riset så stor plats, ska till våren såga upp slånstammarna till ved.

 

 

En del slånstammar fick göra nytta redan i söndags, då jag gjorde två markeringar för var de tvenne rabarberlanden är på tomten, ska fästa de vitmålade stammarna med mindre grenverk när marken tinnar upp igen till våren. Stora Vadets rabarber smakar ljuvligt.

 

 

Götalabäcken är riktigt bred nu, har rensat lite vid strandkanten, men ska fortsätta till våren.

 

 

Kommande besök ska jag bara rikta min energi för att en gång för alla ta bort slånbuskaget och röja upp marken från storhögen och rabarberlandet till diket i öster. Om man varvar uppgifterna blir arbetet inte så ensidigt.

 

 

I vinter ska jag också forska vidare om torparnas liv på Stora Vadet, skulle också vara roligt att få veta lite mer om torpet Lilla Vadet.

 

 

Därtill vill jag när utdikningen av Götala mader till dagens Götalabäcken skedde och om det finns något protokollfört av detta gigantiska arbete, gärna även beskrivningar hur madmarken tedde sig tidigare.