Bouppteckning för den avlidne torparen Lars Johansson på Stora Vadet i Götala 1867.

Johan Larsson, torpare på Stora Vadet 1925, bilden tagen vid bostadshuset. Bild ur samlingarna på Västergötlands museum i Skara.
 
Stora Vadets siste torpare blev Johan Larsson (1845-1929), han verkade som torpare från omkring åren 1870-1871, då han övertog dess besittning efter sin mor som var torparänka från och med år 1867. Modern Maria Larsdotter, född den 4 juli 1821 i Broddetorps socken flyttade tillbaka till sin hemsocken vid Hornborgasjön, den 14 november 1871. Torparen Johan Larssons andra hustru Anna Larsson (1868-1950), kom i sin tur att friköpa torpet från statens ägo den 16 november 1939.
 
Författarinnan Nancy Nykvist skrev om sin morfar Johan Larsson:
När morfars föräldrar flyttade till torpet år 1852, hade namnet ändras (från Stora Taskevad) till Stora Vadet. Morfar var det äldsta barnet i den syskonskaran. Han var född 1845. Han övertog arrendet efter sin far. Morfars andra hustru var min mormor. Det äldsta arrendekontraktet som vi har bevarat är från 1875. Morfar hade slitit hårt med att bruka de små tegarna mellan alla stenar. Att det var gamla gravfält som brukades, ansåg väl ingen som något märkvärdigt.
 
Johan Larsson, torpare på Stora Vadet 1925, bilden tagen på gårdsplanen vid ålderdomliga ladugården. Bild ur samlingarna på Västergötlands museum i Skara.
 
Torparkontraktet från 1875 finns avbildat i hennes fina bok Återblick, utgiven i Skara 1997 och handlar om livet på Stora Vadet. I förra bloggen skrev jag om kronotorparnas frigörelse på kungsgården Kastellegården mellan Ytterby och Kungälv under åren 1911-1912. Idag ska jag berätta om torparnas levnadsförhållande ett halvt sekel före, då jag i Skånings häradsrätts arkiv för bouppteckningar och arvskiften (1868-1873), hittade en på hösten 1867 förrättad bouppteckning för Johan Larssons far Lars Johansson, född i Stenums socken den 1 augusti 1814 och avliden i Skara landsförsamling, den 31 augusti 1867. Bouppteckningen skedde på Stora Vadet, den 23 oktober 1867, knappt två månader efter dödsfallet. Den registrerades dock inte förrän på hösttinget 1868 för häradet. Bouppteckningen talar för sig själv, man har det ganska bra på kronotorpet och samtida husförhörslängder berättar om att man har drängar och pigor i sin tjänst på torpet: 
 
År 1867 den 23 Oktober, blef på vederbörandes begäran Boupteckning förrättad after Torparen Lars Johansson i Stora Wadet under Göthala, som med döden afled den 31 sistlidne Augusti, och efterlämnar sig, såsom arfvingar Enkan Maria Larsdotter, samt Fem barn. Lars Johan myndig, August född den 17 Oktober 1847. Sara Karolina född den 14 November 1849. Karl Alfred född den 29. September 1852 och Hulda Kristina född den 7 Februari 1858. Wid boupteckningen var närvarande Torparen Gustaf Brandström (Johan Gustaf Brandström var född i Skara den 11 november 1826) i Motviljet under Göthala, hvilken åtog sig, att blifva förmyndare för de omyndiga. Egendomen uppgafs af Enkan, och befans i den ordning som följer. 
 
En uppräkning av föremålen och dess värde är nedtecknade i bouppteckningen som sammanlagt består av tre sidor, här nedan nämns bara föremålen (dess värde är svårt att uppföra till dagens penningvärde).
 
1 kopparkittel, 1 kopparkruka, 1 malmmortel, 1 tennljusstake, 1 bleckkruka, 3 järngrytor, 1 stekpanna i järn, 1 brannring (detsamma som brannfot/brannjärn) i järn, 6 knivar i järn, 3 järnyxor, 1 järnstång, 2 järnspadar, 1 järnhacka, 3 järnliar, 1, brannhake, 1 slipsten (veven till slipstenen kanske var i järn), av husgeråd fanns 3 bord, 1 wäggur (väggur), 3 stolar, 4 skåp, 2 soffor, 1 säng, 1 kista, 2 skrin, 1 mindre skrin, 2 spänner (plural för ordet spann), av träsaker fanns 1 ämbar, 1 stop, 1 kjärna (detsamma som smörkärna), av logeredskap fanns 1 lyckta (lykta), 1 harpa (detsamma som sädesharpa), 2 baktråg, 2 mjölfjärdingar, 1 (par?) bobiner (textilredskap, troligtvis en rulle att uppvinda gran eller dylikt), 1 harfvel (textilredskap vid härvning och nystning), 1 Wäfstol (vävstol), 1 sädesbinga, 1 gammal halvskäppa (rymdmått), 1 gammalt kar, 3 tunnor, av åker och kjörredskap (detsamma som körredskap) fanns 2 selar, 1 plog, 2 harfver (detsamma som harv), 2 slädar, 1 hökorg, vagnbråte, av kreatur fanns det 2 hästar, 2 kor, 2 kviger (detsamma som kvigor), 1 kalf (kalv), 2 får, 2 grisar, 7 gäss, av sängkläder fanns 3 täcken, 4 madrasser, 5 lakan, 1 duk, mycket ull och fjädrar, den aflidnes gångkläder och diverse böcker. Sammanlagda värdet på tillgångarna var på 354 riksdaler och 15 öre (tre poster, varav 1 körredskap och 2 logeredskap gick inte att uttolka, jordbruket har rationaliserats till den grad att det många gånger är svårt att veta vad boupptecknarna menar).
 
Dessutom fanns skulder till herr överstelöjtnanten Silfverhjälm (Silfverhjelm brukar släktnamnet stavas), som bebodde kungsgården Götala under åren 1860-1872, för 1 tunna 12 kappar råg á 33 riksdaler, kontantskuld på 28 riksdaler och 69 öre, samt en kostnad som kallas husrötebrist på 155 riksdaler och 70 öre. Till dessa tillkom skulder till nämndemannen Anders Johansson i Högetomt på sammanlagt 23 riksdaler och 75 öre, till J. Broberg i Skara 20 riksdaler, begrafningskostnad 16 riksdaler, till sonen Lars Johan 51 riksdaler, sonen August 2 årslöner på sammanlagt 75 riksdaler, samt avslutningsvis bouppteckningsarvodet på 3 riksdaler. Summan skulder blev 406 riksdaler och 14 öre. Det vill säga att skulderna var större än tillgångarna, det framgår inte hur obalansen sköttes, vem fick bli utan ersättning?
 
Bouppteckning (sidorna 2-3 av sammanlagt 3) för Lars Johansson på Stora Vadet i Götala 1867.
 
Änkan Maria Larsdotter undertecknar dokumentet med försäkran om att ingenting av värde har döljts för bouppteckningen för eget vinstintresse. Detta följes av underskrifter av värderings- och bouppteckningsmännen Anders Johansson, nämndeman i Marum och Johannes Ambiörnsson, nämndeman i Skärf (Skärv).
 
Detalj ur husförhörslängderna för åren 1867-1876, tillhörande Skara landsförsamlings kyrkoarkiv, berättar inte bara att den tillkommande torparen Johan Larssons far har avlidit 1867 och att torpet Stora Vadet får nya brukare då Johan med sin hustru tar över arrendet de första åren av 1870-talet, dessutom ser man att torparna på Vát höll sig med egna pigor och drängar, som skötte gårdsarbete och dagsverken på den intilliggande kungsgården i Götala.

Gullö - en historisk plats på norra Hisingen.

Kungälvs historia är händelserik, i denna artikel berättas om en sekelgammal händelse på den gamla kungsgården Kastellegården. Om hur ett torparuppror 1911-1912 gav Sveriges kronotorpare möjlighet att friköpa sina torp, avstyckade ur kronans marker.

 

I det sydligaste av Bohuslän, bor en god vän till mig. Hon heter Ann-Magret Olsson och har skrivit en historisk krönika om Gullö - en historisk plats. Berättelsen om torpen på en ö som flutit ihop med Hisingen. Jag har lärt känna henne i Kungälv, där hon är cirkelledare för Sveriges äldsta studiecirkel – i bokbinderi Studieförbundet Vuxenskolans regi på Rådmansgatan 30. Hon bor också granne med Kastellegården och har med sin make två domarringar på sina marker. Anledningen till att jag nämner hennes nyutkomna historik, är att den upptar ett torparuppror på den gamla kungsgårdens marker vid Nordre älv 1911–1912, som förändrade kronotorparnas villkor till den grad att även många av torparna under kungsgården Götala, också kunde friköpa sina torp såsom hade skett i Kungälv 1912, vilket för torpet Stora Vadets del i Götala skedde år 1939.

 

Kastellegården vid Nordre älv, fotografi av Harri Blomberg.
 

Ann-Magret Olsson skriver om torparna på Gullö, som har varit en ö som har tillhört Kastellegården, kungsgården som byggdes på ruinerna av det medeltida Kungahälla. Om Götala vid Skara var boställe åt översten till det beridna Västgöta regemente, så användes Kastellegården som översteboställe för Bohusläns regemente under åren 1693–1821 och är numera en statlig arrendegård. Kastellegården hade som mest cirka fyrtio torp och tjugotal backstugor. Femton av dessa torp låg på Gullö. I jordeböckerna nämns 1703 det första torpet därstädes vid namn Gullöhagen.

 

Flygfoto över Gullö, bilden är tagen den 27 oktober 2013 av Gustav Svensson, Göteborg. Gullö var den del av Kastellegården i Ytterby som låg söder om Nordre älv (det vill säga på Hisingen) hörde till Rödbo socken, men till Ytterby kommun och jordebokssocken i Inlands Södre härad. År 1887 överfördes detta område, som numera kallas Gullö, även i kyrkligt avseende till Ytterby. När Rödbo landskommun 1974 uppgick i Göteborgs kommun överfördes området Gullö från Ytterby socken i Kungälvs kommun till Säve socken i Göteborgs kommun. Området utgjorde då 13 7/16 mantal. Rödbo utgör sedan dess en stadsdel och ett primärområde i Göteborg, i vilken Gullö är inkluderad. Invånarantalet var år 2010 876 personer, varav 726 i Rödbo församlings gamla område och 150 i Gullö. En befolkningsökning, då det på 1940-talet bodde omkring 65 personer på Gullöområdet.

 

Torparna under Kastellegårdens kronoegendom utgjorde en samhällsgrupp som genom sitt likartade och jämförbara levnadsvillkor bildade en i viss mån sluten grupp inom befolkningen. Deras ihärdiga och slutligen framgångsrika kamp för att friköpa sina torp gav på 1910-talet ett livligt eko i pressen, kanske mest beroende på att detta var första gången i vårt land som staten medgav friköp av sådana kronotorp. De blev på så sätt banbrytare för sina yrkesbröder ute i landet och hedersamma genom sina strävanden för sina små hem. Olsson ger en fyllig bakgrundshistoria till konflikten mellan kungsgårdens arrendator V. Carlsten och torparna under Kastellegården, om själva striden och efterspelet. För Gullös del friköptes år 1912 torpen Hamburg, Stora Gullöslätt, Stora Brandenburg, Lilla Brandenburg, Gullö, Nybygget, Lilla Gullöslätt, Slätten nr 1, Slätten nr 2, Slätten nr 3, Askekärret, Gullöskog, Rosenberg och Tomtebacken. Olsson följer de skilda torpens öden fram till idag, illustrerade med fina bilder. Ett liknande arbete om kungsgården Götalas torp och ödetorp vore önskvärt att frambringa. Ann-Magret Olsson har visat vägen för hur ett sådant arbete kan se ut.

 

Nya ladugården uppförs intill den gamla på SLU Götala.
 

Historiken över Gullö har ISBN 978-639-5055-1. Den kommer att bli tillgänglig under våren 2018 och förmedlas av Studieförbundet Vuxenskolan, Rådmansgatan30, 442 30 Kungälv, mer information fås genom epost via gerd.samuelsson@sv.se och en arbetskopia av samma arbete ses nedan, vilken har varit grund för denna artikel.

 

Gullö - en historisk plats. Berättelsen om torpen på en ö som flutit ihop med Hisingen, skriven av kungälvsbon Ann-Magret Olsson.

RSS 2.0