Götala

I mitten av juni 2012 arbetade jag tillsammans med Malin Hansson från Östergötland med att röja vidare på torpet Stora Vadet i Götala, dessutom valde vi att inleda renoveringen av brygghuset, måla dess väggar och fönster- och dörrkarmar.

På Julavaruhuset i Skara tittade vi på färger, penslar och övrigt som behövdes för att fullgöra vårt uppdrag. Östgötar som vi båda är till födseln fastnade vi givetvis för en slamfärg som tillverkas i Götaland.

Östergötland är sedan en lång tid tillbaka en stor producent av rödfärger. I bland annat Sätragruvan i Vånga bergslag hittades råvaror för att framställa rödfärg i en på området uppförd rödfärgsfabrik.  Den kom att saluföras under namnet Doverstorps rödfärg, jämfört med Falu rödfärg var Doverstorps rödfärg lite mörkare.

Vår inköpta slamfärg på Jula – Rödfärg 10 liter – tillverkas dock på Vadstena Färg AB, vars innehåll är minst 10% järnoxidpigment, såsom i den traditionella rödfärgen från Falu koppargruva, och inte några bly eller andra tungmetaller som kan vara skadliga för vare sig natur, människor eller miljö.

Slamfärg är en målarfärg för träytor och baseras normalt på en uppslamning av pigment, järnvitriol, linolja, såpa (för att dispergera linoljan), och vetemjöl (konsistensgivare) i vatten. Linoljan ger färgen längre livslängd, bättre skydd, större motstånd mot nedsmutsning och bättre vidhäftning.

Slamfärg är normalt förhållandevis billig. Den är lättstruken och täckande. Den är vidare lätt att förnya och underhålla.

När man handmålar ett hus, som vi gjorde, så fäster och täcker den bättre, än vid sprutmålning, som är vanligt när det handlar om flera och stora byggnader, exempelvis på de stora slättgårdarna i Öster- och Västergötland.

Till fönster och dörrkarmar, valde vi en fönster- och detaljfärg i Blueberry Blue, vattenbaserad akrylfärg i vars färgton instämde med tidigare målningar av brygghuset.

Det blev mycket lyckat, vid kommande besök ska vi måla om plåttaket och se över fönstren, som bland annat behöver kittas om.

Dessutom finns högt på önskelistan att golvet bör åtgärdas, troligtvis behöver stora delar läggas nytt, men vi ska göra det enkelt, använda av oss gamla brädor som finns på torpet.

Till detta finns skäl att återkomma i början av juli, efter vår långhelg därstädes.

Kring gamla torp finns en rik växtlighet, jag har med hjälp av agronomen Malin Hansson från Östergötland inventerat växtligheten på torpet Stora Vadet i Götala. Dessutom har arkeologen Mac Lundquister från Göteborg varit oss behjälpliga med att förstå vad för blomster, trädgårdsväxter, buskar och träd som har varit vanliga i Västergötland, erfarenhet som hon har av talrika inventeringar av skog och mark.

Jag har flera olika jordmåner på tomten på Stora Vadet. Exakt vilka kan man inte veta utan att gräva. Självklart näringsrikt med så många nässlor och meterhöga växter. Troligen fosforrik, men går inte säga klass utan jordanalys. Den forntida färdvägen är torr och näringsfattig.

Placeringen av växter var viktig på torpen, exempelvis var det vanligt med ett stort lövträd på gården, två träd på varsin sida av grinden, fläder och slånbär vid toaletten med mera. På gamla bilder från Stora Vadet ser man att de numera stora björkarna längs stengärdesgårdarna åt söder och väster var nyplanterade 1925.

Av trädslag hittar man på Stora Vadet sommaren 2012 asp, björk, ek, en, gran, körsbär, lärk, oxel, rönn, tall, vildapel och troligtvis gråal.

 

Av buskar hittas äkta kaprifol, slån och syren. Av de första kände vi vid vårt senaste besök på försommarkvällen den behagliga doften. Jag kommer att behålla en hel del äkta kaprifol, som till mitt övertagande hade blivit lite väl vildvuxna klängväxter, och alla syrener, vilka jag älskar och som jag ska låta stå kvar vid själva torpet.

Slån däremot, som blir upp mot 2-3 meter höga, är en av de tätaste och taggigaste buskar man kan ha i sin trädgård. Den bildar ganska snabbt täta buskage. Slånbuskarna växer som bekant på sydsluttningen av storhögen, vilket är förståeligt då de föredrar en torr växtplats. Jag kommer att såga ner hela buskaget för att frigöra forngraven, men hade de växt någon annanstans kunde jag efter några frostnätter på hösten ha plockat de blå bären och gjort slånbärssaft.

Dessutom finns idag på Stora Vadet bestånd av hallon, krusbär och vinbär. Ättlingar till krusbärsbusken, hittar man ofta vid gamla torp, exempelvis i steniga backar där de har varit fredade. Även rotäkta träd såsom plommon och äpple, vid sidan av körsbär hittar man där.

Annat ätbart på Stora Vadet är lingon, nypon, rabarber och smultron. Rabarberfälten är stora och dess skörd har redan blivit superba krämer, pajer och saft i Väster- och Östergötland. Nyponrosens koppling till torplämningar är dessutom dess värde som prydnad, med sina blommor och bär.

Under våren och sommaren skiftar ju bekant blommorna. I juni hittas av blommor på Stora Vadet bergklint, blå- eller purpurviol, borstnejlika, daggkåpa, förgätmigej, groblad, gullviva, hundloka, kaveldun, kåltistel, lupin, nässlor, ormbunke, smörblomma, rödblära, skogsstjärna, svärdslilja och vicker. Vissa av de ovanstående blommorna är kvar sedan torpet beboddes.

Karaktäristiskt för den mindre gården eller torpet, var blomsterbänken utmed boningshusets framsida eller gavel.



Ett urval perenner som man ofta hittar vid torplämningar är astilbe, borstnejlika, daggkåpa, förgätmigej, lavendel, löjtnantshjärta, riddarsporre, rölleka, stormhatt och tusensköna. På Stora Vadet hittade vi några av dessa ovanstående.

En del av blommorna är klassificerade som ogräs och andra är ängsblommor, som alltid har tillåtits vandra i naturen, mellan ängarna, vägrenarna, in i trädgården och åter ut. Ogräset tisteln är oklar, men det kan bero på att den tagglösa kåltisteln och den tvååriga vägtisteln korsar sig ibland med åkertisteln, något som kan förvirra vid artbestämning.



I alla fall är tistlar som blommar i lila vackra skapelser. Fordom växte flera ogräsarter, såsom brännässla, hundloka och kvickrot, inom en avgränsad yta som vid gödselstackar eller invid uthusgrunder.

Avslutningsvis kan det sägas att på mindre torp, där varje jordbit måste utnyttjas för det dagliga uppehället, prydde man kanske sitt trädgårdsland med några blommor eller dekorativa rötter. Men då var det ofta fråga om växter som kunde användas som krydda eller läkeört. Fägringen var sparsam och skulle helst vara nyttig, som äpplerosen med sina nypon. Lavendel, åbrodd och salvia räknades till prydnadsväxter och planterades intill husväggen i en mullbänk.

Midsommarsol som strålar het ifrån de blåa tak,



skänk i min glädjes bägare att jag nu glömma må,



att jag nu glömma må att jag med Broder och med Gud har sak,



och fröjdas åt din klara luft och dina skyar blå.



Och sänk dig sakta, ljumma natt, i bergens svala famn,



och giv åt folk som vaka glatt en fröjd förutan namn!



Låt, sommar, fältens unga korn och täktens vilda bär



få dricka ymnigt dagg och ljus och giva hundrafalt!



Giv must åt klövern honungfull och grann, färg åt duvkullan skär,



och strö var natt och varje dag välsignelse kring allt.



Så sjunger jag vid hedens kant, vid Kabofallets brus



och dyrkar högt, o sommarkväll, ditt underbara ljus.



En dikt av Dan Andersson (1888-1920), med bilder från Harri Blombergs och Malin Hansson röjningsarbete på Stora Vadet i Götala 20120602.

Jag älskar sommarns vindar och solen tröstar mig,
all markens blommor gläds jag med inunder himmelen.



Små myror, viken undan för min fot uppå den smala stig
vi är så många vandrare som trängas fram på den.



Här vill jag sitta neder på de fallna, vissna barr,
i skuggan vill jag sjunga högt en visa till gitarr.



Fåfänglig är väl mänskans lott på jorden där hon går,
och hennes dagar svinna hän likt röken i en vind.



Hon gläds och bygger bo till dess en kväll vid grinden står
en sorg, en synd och hälsar stramt, då bleknar hennes kind.



Då spela löven ej som förr, ej fågelns sång hon hör,
all världen dansar glädjefull men hon är utanför.



Likt Kain hon blickar emot jord och hör ej Herrens röst
ur åska, storm och blomsters doft och ljumma regnens spel



och det som förr en balsam var för hennes kvalda bröst
gör hennes syn blott mera klar för hennes många fel.



En dikt av Dan Andersson (1888-1920), med bilder från Harri Blombergs och Malin Hansson röjningsarbete på Stora Vadet i Götala 20120601.



Kvigorna i hagen betar Lilla Vadets lägenhetsbebyggelse, som man måste passera för att komma till torpet Stora Vadet. Det är viktigt att de båda grindarna hålls stängda vid besök, men det är tillåtet att passera och köra bil ända fram till torpet, då det har servitut längs den uråldriga färdvägen över Vadet i Götala.

I början av juni 2012 övernattade jag, tillsammans med min kompis Malin Hansson från Östergötland, för första gången på Brunsbo biskopsgård, då vi arbetade två dagar med trädgården på Stora Vadet i Götala.

Brunsbo är granne åt norr, sett från Götala, och är idag i privat ägo. Man ser byggnadskomplexet när man kommer ut på Gamla Axevallavägen vid Lilla Vadet, ligger tre kilometer öster om Skara och fick sitt namn efter biskop Brynolf (II) Karlsson (ca 1351- ca 1430), vilken hade studerat i Paris, som i början av 1400-talet blev den förste av ett stort antal skarabiskopar som kom att bebo Brunsbo biskopsgård – setegardhen Brynnolffs bo – i cirka 500 år, till 1935.



Huvudbyggnadens källarvalv härrör från senmedeltiden och det äldsta medeltidsbrevet som omnämner Brunsbo är då biskop Bryniolf i Skara i mitten av september 1423 tillskiftar riddaren och lagmannen Gustav Magnusson en gård i Skelfvena kyrkby i Kinds härad mot en tomt vid biskopsgården Bryniolfsbo (Brunsbo) invid Skara.



Det äldsta brevet medeltidsbrevet som finns kvar och är utfärdat i Brunsbo är från 1436 och av biskop Sven i Skaras hand, där han lägger till det av herr Bengt Nilsson innehavda dekanatet, som redan förut omfattade Eggvy, Öglunda och Istrums sockenkyrkor, ytterligare sockenkyrkorna Lundby och Skärv i Valle härad. Utfärdaren beseglar. Fler biskopsbrev skrivs här medeltiden ut och dras in under Gustav Vasas regeringstid på 1540-talet, men kom att 1577 att åter bli biskopsgård.



Skånings-Åsaka kyrka i norr blev begravningskyrka för många av biskoparna i Skara, då Brunsbo ligger i samma socken och dessutom var prebende åt biskopen, varför flera gravminnen över biskopar är bevarade.



Ett epitafium av kalksten över den i Finland födde Daniel Juslenius, begravd i kyrkan 1752, är inmurat i sakristians norra vägg. Det var denne biskop Carl von Linné träffade i Brunsbo på sin Västgötaresa den 26 juni 1746.

För att återgå till Brunsbo och de tre senmedeltida källarvalven, så är de likt Vadstena rådhus byggda på markplan. Källarrummen med innervalv och – murar av tegel och yttermurar av sandsten i Brunsbo saknar förbindelse med varandra med dörrar åt söder och gluggar mot norr och hade fordom även en medeltida övervåning i sten, ombyggd för länge sedan till den vackra skapelse den är idag. Representationsfunktionen för denna biskopsanläggning var viktigare än försvarsändamålen.

Brunsbo lanthushållsskola fanns efter Skarabiskoparnas era i lokalerna i några decennier, men Brunsbo Gästgiveri  drivs idag av paret Gunilla & Mats Olausson som gästgiveri och man kan äta och sova gott därstädes. Jag kan rekommendera gästgiveriet och kommer att återkomma som gäst.

Alldeles norr om biskopsgården hittas Brunsbo äng som är ett naturreservat sedan 1972, även den med stora kulturvärden. Brunsbo äng brukades som slåtteräng vid biskopsgården från 1400-talet till 1920-talet, innan dess var det en bymiljö åtminstone sedan romersk järnålder (200-400 e Kr), dock så hittas bebyggelsespår i området som visar att Brunsbo äng har varit bebott redan under neolitikum (bondestenåldern). Exempelvis hittas spår av 2000 år gamla åkermarker. Stengärdesgårdar omgärdade dessa förromerska järnåldersåkrar och resterna av dem kan idag ses såsom vaga stenupphöjningar i marken, så kallade stensträngar.

Nedan ses två gravhögar från brons- eller järnåldern. Gravarna har aldrig undersökts och kan därför inte med säkerhet tidsbestämmas.

I den västra kanten av naturreservatet, som ligger i Järnsyssla, finns även en anläggning med en cirkulär vallgrav á 50 meter i diameter och 1 meter djup, till finns en 1 meter hög vall som kringgärdar en rund förhöjning som är 0,2 meter hög och 10 meter i diameter, innehållande tegelrester. Kanske den kan knytas till det gamla jarlasätet Järnsyssla? Även om tegelbyggnader i gemen tillhör senare tider. Det tål att återkomma till denna plats och övriga sevärdheter kring Brunsbo äng.