Den 29 januari 2013.

 

 

I slutet av januari 2013 smälte snön undan och termometern visade plusgrader. Kenneth Camporedondo och jag åkte med landsortsbussen ut till Stora Vadet för att bland annat röja bort sly och Kenneth åtog sig den arbetskrävande uppgiften att hugga ned den sista av de två enbuskarna som har stått på storhögen, dessa var halvdöda på grund av intilliggande granar som kväste enarnas tillväxt, vilket han som bilderna ovan visar klarade att fälla alldeles galant. Vi diskuterade även var vi tänker ställa husvagnen som vi ska köpa till torpet för övernattning, två lägen på tomten är intressanta. I Skara besökte vi bibliotek och museum, samt åt en god lunch och fikade gott.


Snökristaller.

 

Af snökristaller klara
     står fältet prydt;

 


om några veckor endast
     är allt förbytt.

 


I glittren emot solen
     och fröjden er;

 


snart sjunken I som tårar
     i jorden ner.

 


I, vinterns vackra blomster,
     snart vissnen I,

 


men utaf edra tårar
     skall blommor bli.

 


Om några veckor endast
     är allt förbytt:

 


af vårens väna blomster
     står fältet prydt.

 

 

 

Vinterdikt av Karl Alfred Melin (1849 - 1919). Bilder från Götala 2013-01-21, tagna av Harri Blomberg, en månad efter vintersolståndet.

 


Den 19 januari 2013.

 

I lördags tog jag med Kenneth Camporedondo på hans första resa till Skara och Götala. Hemma i Kortedala har vi pratat en hel del om torpet Stora Vadet, så det var roligt att åka tillsammans till Västergötlands centralbygd.

 

 

I Skara besökte vi domkyrkan, loppisen och Blombacka hembageri innan vi tog en taxi till grinden vid Lilla Vadet.

 

 

Efter en rundtur på markerna flyttade vi en hel del plank, inför renoveringen av torvboden. Jag ska återanvända material.

 

 

Därefter högg och sågade vi rent 10 kvadratmeter med slånsly vid storhögen.

 

 

Innan vi fortsatte ut på Markerna i Götala, eldade vi upp all emballage som vi hade skyddat porslinet vi medtog oss från Göteborg. Det blev en rejäl brasa.

 

 

Kenneths introduktionsresa innebar givetvis ett besök vid forngravar, kungsgården och Tempelbacken i Götala.

 

 

I Skara fikade vi på Nockes Café, innan vi for till Herrljunga för en thai-middag, där även våra vägar skiljdes för dagen. Han for till Uddevalla och jag till Göteborg.

 


Sagan om tomtemor som tänkte att va fan, lämnade Göteborg och flyttade till Götala.


Den 15 januari 2013.

 

Årets första besök i Götala och Skara blev mycket trivsam. Det var puderlätt snö och ställvis januariljus från en blek sol. Jag fortsatte med slyröjningen av storhögen, allt mindre slån återstår.

 

 

Några större slånträd lät jag stå kvar avklädda från taggar, funderar på att göra informationsskyltar av dem.

 

 

På den existerande satte jag upp ny information om vårens projekt på torpet.

 

 

Därefter inspekterade jag torvboden, dokumenterade byggnaden och funderade över renoveringsingrepp, röjde även omkring huset. Av den tid som återstod, röjde jag upp längs den östligaste stenmuren. Jag ser fram emot en ny säsong av arbete på Stora Vadet, men även få mottaga gäster för att tillsammans med dem få uppleva kulturmark, när den är som bäst.

 

 

Inne i Skara blev det både mat och fika, samt besök på loppis och stifts- och landsbibliotek. Lika givande som vanligt, fick via bibliotekariens försorg ytterligare information om Götala, som jag kan nysta vidare igenom.

 


Runebergs dikt om bonden Paavo, lärdes även ut i "Götale skole".

 
Högt bland Saarijärvis moar bodde
bonden Paavo på ett frostigt hemman,
skötande dess jord med trägna armar;
men av Herren väntade han växten.
Och han bodde där med barn och maka,
åt i svett sitt knappa bröd med dessa,
grävde diken, plöjde opp och sådde.
Våren kom, och drivan smalt av tegen,
och med den flöt hälften bort av brodden;
sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
och av den slogs hälften ned av axen;
hösten kom, och kölden tog vad övrigt.
Paavos maka slet sitt hår och sade:
»Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe,
tagom staven! Gud har oss förskjutit;
svårt är tigga, men att svälta värre.»
Paavo tog sin hustrus hand och sade:
»Herren prövar blott, han ej förskjuter.
Blanda du till hälften bark i brödet,
jag skall gräva dubbelt flera diken,
men av Herren vill jag vänta växten.»



Hustrun lade hälften bark i brödet,
gubben grävde dubbelt flera diken,
sålde fåren, köpte råg och sådde.
Våren kom, och drivan smalt av tegen,
men med den flöt intet bort av brodden;
sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
men av den slogs hälften ned av axen;
hösten kom, och kölden tog vad övrigt.
Paavos maka slog sitt bröst och sade:
»Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe,
låt oss dö, ty Gud har oss förskjutit!
Svår är döden, men att leva värre.»
Paavo tog sin hustrus hand och sade:
»Herren prövar blott, han ej förskjuter.
Blanda du till dubbelt bark i brödet,
jag vill gräva dubbelt större diken,
men av Herren vill jag vänta växten.»

 
Hustrun lade dubbelt bark i brödet,
gubben grävde dubbelt större diken,
sålde korna, köpte råg och sådde.
Våren kom, och drivan smalt av tegen,
men med den flöt intet bort av brodden;
sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
men av den slogs intet ned av axen;
hösten kom, och kölden, långt från åkern,
lät den stå i guld och vänta skördarn.
Då föll Paavo på sitt knä och sade:
»Herren prövar blott, han ej förskjuter.»
Och hans maka föll på knä och sade:
»Herren prövar blott, han ej förskjuter.»
Men med glädje sade hon till gubben:
»Paavo, Paavo, tag med fröjd till skäran!
Nu är tid att leva glada dagar,
nu är tid att kasta barken undan
och att baka bröd av råg allena.»
Paavo tog sin hustrus hand och sade:
»Kvinna, kvinna, den blott tål att prövas,
som en nödställd nästa ej förskjuter.
Blanda du till hälften bark i brödet,
ty förfrusen står vår grannes åker!»
 

 
Götale skole  (Götala småskola) låg ganska nära vägkorsningen som ledde till Brunsbo biskopsgård, vid den gamla vägen mellan Skara och Skövde. Lärarinnor som Elsa Johansson lärde småskolebarnen att läsa och räkna, fosterlandssånger och dikter av Johan Ludvig Runeberg lärdes ut och blev allmängods. Exempelvis deklamerade Anna Larsson på Stora Vadet utan några problem Runebergs dikt om bonden Paavo, som hon hade lärt sig utantill i folkskolan och kom ihåg varenda strof, ännu på sin 80-årsdag den 16 juli 1948.

Torvboden – 2013 års första renoveringsprojekt.

 

Strax intill den gamla mangårdsbyggnaden, vid nordöstra stugknuten, på torpstället Stora Vadet i Götala, finns en torvbod. Den har ursprungligen fungerat som förvaringsplats för bränntorv, upptagen vid torparnas mosse på Götala mark. Den rätten upphörde senast under mellankrigstiden och boden kom istället att senare utnyttjas som sommarhus, bland annat som övernattningsstuga för besökande gäster, efter att golv hade lagts in i densamma. Långt in i efterkrigstiden vårstädades den och därmed inleddes sommarperioden. (1)

 

 

Boden är i förhållandevis gott skick, så bortsett från smärre nödvändiga reparationer av tegeltaket, samt utbyte av vissa väggbrädor, ska endast den endast ommålas. Reparationsarbetena ska göras redan denna vinter och ommålning av fasaden med slamfärg ska ske så fort väderleken tillåter.

 

 

Framtida bruk av byggnaden är ännu inte fastställd, men verktygs- alternativt vedbod är möjlig. (2)

 

 

 

1) Den svartvita bilden av torvboden intill boningshuset på Stora Vadet i Götala, är ett beskuret fotografi ur Nancy Nykvists bok Återblick, Skara 1997:18. Färgbilden är ett beskuret fotografi med torvboden synlig bakom boningshuset, fotograferad 1982 av Georg Svantesson på Västergötlands museum och tillgängligt via Västarvets fotodatabas.

2) Två sista färgbilderna av torvboden är tagna av Harri Blomberg i januari respektive november 2012.


RSS 2.0