Den 21 februari 2013.
Kungsgården Götala är ju numera försöksgård för Sveriges lantbruksuniversitet i Skara, ett av flera projekt som drivs av SLU och en bidragande orsak till att markerna i Götala är öppna, genom jordbruket och kreaturshållningen på försöksgården. Därför var nyheterna i Skaraborgs länstidning den 21 februari 2013 chockerande, då det i den stod att SLU Skara ska upphöra som utbildningsort i och med vårterminen 2015.
Jag hade hört nyheten redan på TV kvällen innan och läst en kort notis i GP morgonen därpå, mer klart blev då jag satt på Blombacka Hembageri under torsdagsmorgonen. Gubbarna i Skara, däribland den riksbekante Bert Karlsson, hade som brukligt frukostmöte på konditoriet och diskuterade ämnet livligt.
SLU Skara har i dag ca 300 studenter och 120 anställda i Skara. Utbildningar som har en hög kvalitet finns inom djurskydd, etologi, djurskötsel, samt för utbildning för veterinärer med mera. Denna utbildning ska upphöra av centraliseringsskäl. Det finns stora risker att närheten till livsmedelsproduktionen och den varierade djurhållning som finns i Västsverige går förlorad, även onsdagens nedläggningsbeslut inte direkt berör forskningsprojekten i Skara med ett 80-90 tjänster, såsom försöksgården i Götala, men i förlängningen kan det leda dit och det tycker jag är upprörande. Inte nog med att Skara skulle försvinna som studentort, även 30-40 av de 120 tjänsterna i SLU Skara skulle försvinna. Hotet hänger tungt över skolstaden Skara, men ännu är det inte försent att riva upp beslutet eller i värsta fall kompensera Skara. Dock hoppas jag att kommunen, Kommunalförbundet Skaraborg, den politiska ledningen i länet Västra Götaland, och landshövdingen men även på ministernivå jobbar flitigt det för att SLU Skara ska vara kvar i Västsverige.
Mitt kulturmarksprojekt fortsatte vidare, under min promenade till Stora Vadet såg jag att Skara och Götala inte alls hade den barmark som jag lämnade i Göteborg på torsdagsmorgonen, men vägarna var väl sandade, vilket är bra, då även äldre vågar sig ut på gång- och cykelvägarna. Det var skare eller skarsnö då jag kom till Lilla Vadet, blev tydliga spår efter mig på väg över Vát. Väl där fanns en hel del djurspår.
Jag tände en eld, som jag höll igång under min fyra timmars vistelse på torpet.
Jag värmde vid glöden, men även grillade svensk lammkorv på gallret.
Mestadels jobbade jag vidare med slyröjningen på storhögen.
Bortforslandet och itusågandet av slyn tar mer tid än själva nedsågandet.
Ett trivsamt jobb, där jag ges tid att fundera och höra på fåglarnas ljud.
I landsortsbussen tillbaka till Skara var det en hel del flyktingar och skolelever. De förra bor på Bert Karlssons flyktingförläggning på Stora Ekebergs forna sanatorium mellan Götala och Axvall. I Skara åt jag lunch i stationsområdet, som brukligt. Sedan tillbringade jag resterande eftermiddagen på Västergötlands museum, där jag tittade på två spännande vandringsutställningar och forskade i Skaraborgsrummet, där den vänliga arkivarien hjälpte mig med artikel- och bildletande. Jag fick bland annat tillgång till flera bilder från en antikvarisk dokumentation från Västergötlands museums sida av torpet Stora Vát anno 1982, men till denna i en senare blogg. Nedan en artikel om "Bautastenen vid Lilla Vadet", i Skara Tidning, den 19 november 1947. Bautastenen torde vara den som står upprest i Vasahage och som jag skrev om i bloggen Bautastenarna i Vasahage, i april 2012.
