En bortglömd sydösterbottnisk kulturskatt - Svenska litteratursällskapet i Finlands första etnografiska expedition 1914.

Viktor Kars väderkvarn i Sideby sommaren 1914. Kars hemman var ett av de första fyra som bildade stambyn Sideby enligt lantmäterikartan från 1693, ritad av Jonas Persson Giedda (Gedda).

 

Folklivsforskaren Valter Wilhelm Forsblom (1888-1960) ledde Svenska litteratursällskapet i Finlands första etnografiska expedition sommaren 1914, då man dokumenterade sydösterbottniska allmogebyggnader och resulterade bland annat i en opublicerad uppsats om allmogebyggnader i Sideby och Lappfjärd på 192 sidor, avslutad i Helsingfors av ovannämnda Forsblom i mars 1915.

 

En sida ur den opublicerade uppsatsen Sydösterbottniska allmogebyggnader 1914.

 

Rektorn och tillika styrelsemedlemmen i litteratursällskapet Ernst Lagus var initiativtagaren till den etnografiska expeditionen, som kom att vid sidan av Forsblom att innehålla följande expeditionsmedlemmar; studerande vid Tekniska högskolan i Helsingfors Hilding Ekelund (1893-1984); fru H. Godenhjelm i Kristinestad, som framkallade och kopierade fotografierna från expeditionen, samt studerande Valter Gran från Sideby, som hjälpte expeditionen vid dess arbete i Sideby skärgård. Lokalhistorikern Rolf Stenlund och studerande Grans släkting Tua Skjäl berättar 2019 att Karl Walter Gran, föddes den 7 juni 1892 i Sideby och blev sedermera borgmästare i staden Gamlakarleby i nordligaste svenska Österbotten, dit han flyttade 1920, vari han även avled den 1 april 1964. Han var gift med Elsmaj och fick tre barn, som fortfarande vistas i den gamla hembygden i Sideby. Valter Gran, som studerade juridik i Helsingfors, var son till folkskolläraren Mikael Mattson Gran (f. 3.6.1858 i Vörå, d. 20.3.1932 i Sideby) i Sideby och bondedottern Kristina Josefina Gran (f. Lillteir 13.6.1863 i Sideby, d.14.4.1906 i Sideby), tillika var han bror till postfröknarna Gran. Edith skötte posten i Sideby och Siri skötte posten möjligen på postkontor i Imatra. Samtliga teckningar under expeditionen 1914 gjordes av den blivande kände arkitekten Hilding Ekelund, medan fotografierna togs av etnologen Forsblom med Svenska Litteratursällskapets i Finlands kamera.

 

Teckning av Hilding Ekelund, föreställande en stege till höskullen hos Viktor Skogman i Ömossa 1914.
 
Lillstulänga hos Josef Henrik Skogman-Gammelsved (1859-1918) i Ömossa 1914, här fotograferad tillsammans med sin andra hustru Maria Mattfolk (1860-1934), båda i sina folkdräkter som bars dagligdags i Sydösterbotten. Folklivsforskaren Forsblom stod bakom kameran, vars alla bilder framkallades och kopierades av fru H. Godenhjelm i Kristinestad.

 

Uppsatsen i dess helhet finns på SLS:s hemsida och är betecknad som SLS 235 Sydösterbottniska allmogebyggnader (1914). Den innehåller fotografier och skisser av sydösterbottniska allmogebyggnader i socknarna Sideby och Lappfjärd.

 

Nötse med ritforstu, Karolina Wilhelmina Forsten Pellfolks torp i Pikarvik, Appelö i Sideby 1914.

 

Uppdelade i boningshus såsom ryggåsstugor, backstugor och torp; gårdar och hemman, såsom stugans inredning; badstugor; lador och rior; härbren (hebbren) och loftbodar; potatisgropar och källare; byggnadernas gruppering; byggnadernas ornering. Dessutom är fotografierna och teckningarna också digitaliserade från negativet i separat sökbara filer på SLS:s hemsida.

 

Pärungrop (potatiskällare) och hebbre (härbre), hemma hos Josefina Rönnqvist i Appelö, Sideby 1914.

 

Nedan följer två exempel på vad den etnografiska expeditionen kom fram till år 1914. Den första berör fiskarnas säsongsstugor i havsbandet. Uppsatsen blev aldrig tryckt, så den innehåller språkliga felaktigheter, rättelser och dialektala uttryck:

 

”I sin primitivaste form uppträder bostaden i södra Österbotten i ryggåsstugan. Ryggåsstugorna förekomma ännu här och var i den yttersta skärgården och användas huvudsakligen sommartid som tillfällig bostad av fiskarena, då dessa äro tvungna att en längre tid vistas ute i havsbandet för att idka sin näring.

 

August Dånås-Lundmans fiskarstuga på Sideby udd 1914. Tillnamnet Dånos (stavningen lokalt) härrör från Dånosbacken (Dånåsbacken), vid Infjärden som är en förlängning av Fladafjärden nära Vedholmens badplats i Sideby, där August Lundman (1859-1944) bodde, tillsammans med sin hustru Matilda (1865-1952), har sidebybon och släktingen Harry Utter berättat. Utter tillade att August Lundman tidigare hette Jossfolk, men ändrade det till Lundman för det fanns två August Jossfolk i Sideby vid förra sekelskiftet.

 

Dessa ryggåsstugor försvinna dock allt vad de hinna och lämna plats för bostäder av modärnare art. Närmast framställes en fiskarstugo från Krokotgronn (Krokotgrund) i Sideby skärgård.

 

Josef Henrik Häggkvists fiskarstuga på Krokotgrunn i Sideby 1914.

 

Stugan är uppförd av bilad stock med utskjutande knutändar, s k stuguknut. Byggd på en bergklack, saknar stugan grundval.

 

Stuguknut, tillhörande Josef Henrik Häggkvists fiskarstuga på Krokotgrunn i Sideby 1914.

 

Väggarna äro på yttersidan fodrade med bräder, löpande i husets höjdriktning. Brädfodringen å forstuväggarna sammanhålles av väggföljare, vilka sträcka sig tvärs över foderbräderna.

 

Tvärsnitt av Josef Henrik Häggkvists fiskarstuga på Krokotgrunn i Sideby 1914.

 

Taket vilar på kroppåsen och består av bräder. Takbräderna är belagda med näver. Ovanpå nävret äro takvedarna lagda invid varandra, och sträcka de sig från takåsen ned till takröstet. På takvedarna och i motsatt riktning till detta äro rotskidorna anbragta. För att hindra taket att blåsa bort äro taksteinar lagda mot roteskidorna. Mellantak saknas. Golvet är av plankor och vilar på tvenne golvåsar, löpande i stugans tvärriktning. (Å planritningen äro golvåsarna utmärkta medelst prickade linjer).

 

Planritning av Josef Henrik Häggkvists fiskarstuga på Krokotgrunn i Sideby 1914.

 

Forstun saknar golv. Eldstaden befinner sig vid bakre gavelväggen och utgöres av en öppen härd, bestående av ett underlag av gråsten och några tegelstenar. Ovanför eldstaden finnes i taket ett fyrkantigt rökhål, försett med en skjutbar lucka av trä. Endast ett fönster av 20 cm och 30 cm bredd finnes. Fönstret är beläget i vänstra långväggen och försett med glasruta. Invid båda långväggarna i stugan finnas anbragta tvenne väggfasta lavar, vilka användas som sovplatser. Samtliga dimensioner framgå av vidfogad skala.”

 

Teckning av eldstaden i Josef Henrik Häggkvists fiskarstuga på Krokotgrunn i Sideby 1914.

 

Det är nog fråga om Josef Henrik Häggkvist på Bodman nr 8 i Sideby, som var född i Sideby Bodan 15.11.1838 och en dylik fiskarbastu har troligtvis funnits i Flada-trakten, berättar lokalhistorikern Rolf Stenlund 2019. Familjen flyttade till Björneborg i början av 1900-talet.

 

Båthus med skåv, Kilen i Sideby kyrkby 1914.

 

Folklivsforskaren Valter W. Forsblom fortsätter om att berätta om en ytterligare fiskarstuga, tillhörande släkten Häggkvist i Sideby:

 

”En fiskarstuga, tillhörig Erik August Häggkvist och belägen å Inre Yttergrundet, ett skär nära Yttergrunds fyr i Sideby var jämväl försedd med en väggfast lava och belägen invid bakre gavelväggen. Stugan hade tvenne fönstren: ett i gavelväggen 25 x 39 cm och ett mindre i högra långväggen 20 x 25 cm. Unin (ugnen) var belägen i högra dörrvrån. Forstudörren (farstudörren) fanns i gavelväggen.”

 

Teckning av spiseln (spisen) i August Dånås-Lundmans fiskarstuga på Sideby udd 1914.

 

Dessutom beskrives ytterligare två fiskarstugor i Sideby, August Dånås – Lundmans fiskarstuga och Karl Rosenholms fiskarstuga, båda belägna på Sideby udd.

 

Karl Rosenholms fiskarstuga på Sideby udd 1914.

 

Folklivsforskaren Forsblom kom också att göra stora insatser när det dokumentation av allmogebåttyperna i Sideby och Sastmola. Fotografierna och ritningarna av olika båttyper finns publicerade SLS:s hemsida.

 

Lillbåt på Bastuskatan i Sideby, fotograferad av folklivsforskaren Forsblom 1931.

 

Expeditionen sommaren 1914, för övrigt samma sensommar som Första världskriget startade och kastade in de flesta europeiska stater i ett fyraårigt blodbad, studerade folklivsforskarna också bastubadandet i Sydösterbotten och den äldsta badstugan hittades på Hansasgården i Ömossa, belägen i Sideby socken.

 

En sida ur den opublicerade uppsatsen Sydösterbottniska allmogebyggnader 1914.

 

I beskrivningen omtalas en så kallad rökbastu, utan skorsten. Forsblom skriver:

 

”Badstugan eller bastån uppföres i Syd-Österbotten alltid ett stycke från boningshuset och har den av lätt förklarig orsak så vittmöjligt sökt placeras invid en bäck eller i närheten av en källa eller brunn. Till sin konstruktion påminner badstugan i flera avseenden om den primitiva bostaden, ryggåsstugan."

 

Bastu belägen vid en bäck hos Josef Henrik Skogman-Gammelsved i Ömossa 1914.

 

Husbonden Josef Hansas Skogman (1862-1914) på Hansasgården i Ömossa var 52 år gammal vid den etnografiska expeditionens besök på hemgården. Han var gift med Ida Skogman (1866-1937), också född i Ömossa. Min faster Helly Blomberg gifte in sig släkten Hansas, som var granngård med Blombergas i Ömossa, så det är mina västmanländska kusiners förfader som poserar för de höga herrarna tillhörande Svenska Litteratursällskapet i Finlands första etnografiska expedition 1914, fast jag tror att folklivsforskarna var ödmjuka och genuint intresserade av den svenskspråkiga allmogens liv i två sydligaste socknarna i svenska Österbotten för drygt ett sekel sedan.

 

Sydösterbottens äldsta bastu från 1750-talet hittades hos Josef Skogman-Hansas i Ömossa 1914. 

 

Lokalhistorikern Gunnar Nybond skriver 1990 om bastubyggaren Hans Skogman på 1750-talet:

 

”Bonden Hans Simonsson Skogman, var född 1721 och dog 8.5.1791. Hans hustru hette Anna Ersdotter, f. 1719, d. 21.3.1805. Hans Simonsson Skogman synes ha fått hemmanet förstorat från 3/8 mtl till 5/8 mtl. Hemmanet delades mellan tre av hans söner, vilka då fick 5/24 mtl var eller tillsammans 15/24 mtl = 5/8 mtl. Han bebodde stamgården, som med tiden kom att kallas Hansas då även hans andra son, Hans, fick tydligen stanna i stamgården. Fadern hette ju också Hans. Alldeles följdriktigt började den därför kallas Hansas.”

 

Dubbelhebbre hos Axel Hedkrok - Hed i Ömossa 1914.
 

För att återgå till folklivsforskaren Forsblom, skriver om Hansasgårdens badstuga i Ömossa 1914:

"Den äldsta och på samma gång primitivaste badstugan inom det undersökta området är den här avbildade Josef Skogman – Hansas badstuga i Ömossa. Bastun som enligt uppgift är uppförd på 1750-talet av den nuvarande husbondens farfars fader Hans, står sedan några år tillbaka oanvänd och är delvis ganska illa medfaren.

 

Tvärsnitt av bastun hos Josef Skogman-Hansas i Ömossa 1914.

 

Konstruktionen och inredningen framgår av planritningen och genomskärningen. Det understa stockvarvet är lagt på en uppkastad jordvall. Golvåsarna, som uppbära golvplankorna är lagda på blotta marken. Mellantak saknas. Vattentaket uppbäres av kroppåsen och kraftåsarna, vilka, jämte de två översta stockvarven i långväggarna, skjuta fram cirka 1 meter utöver främre gavelväggen. Sålunda bildar ett skyddande tak eller skåv över bastudörren. Taket är täckt med ett enkelt lager av bräder på vilka taknävret är utbrett med den vita sidan av nävret nedåt. På nävret har så anbragts ett lager av jordtorvor.*

 

Planritning av bastun hos Josef Skogman-Hansas i Ömossa 1914.

 

De översta stockarna i långväggen som uppbära baståskåve äro förenade medels en i ”gavelväggens riktning löpande under skåve” befintlig tvärås. Denna ås kallas stundom linåsin och användes vanligen för upphängning av linet, som efter verkställd torkning inne i bastun uttagits för att bråkas ”med linbråkon” under baståskåve.”

 

Planritning av bastun hos Josef Henrik Skogman-Gammelsved i Ömossa 1914.

 

Inne i bastun löpa på cirka 15 cm avstånd från långväggarna tvenne åsar från gavelvägg till gavelvägg. På dessa åsar, bastååsan benämnda, äro anbragta mindre, flyttbara tväråsar på vilka de badandes kläder äro hängda att torka under badet. Dessa tväråsar benämnas därför skörtåsan (?) eller särkåsan. Längs vänstra långväggen sträcker sig en väggfast bänk. Badstulaven eller lavan är belägen vid bakre gavelväggen. Laven vilar på lavaåsin och stödes av lavastytton. Lavens golv består av tjocka plankor inslagna i väggarna, så att ändarna sticka ut ur bastugans sidoväggar. Trappon som leder upp till lavan, stöder sig mot lavaåsin. På laven finnes en väggfast bänk som sträcker sig längs bakre gavelväggen. Baståunin har sin plats i vrån strax till höger om dörren. Ugnsmynningen vetter mot vänstra långväggen. Unin vilar på ett underlag av gråsten och är gjord av obrända tegel så när som på tre valvningar, vartill brända tegel använts. Ovanpå ugnen är ett röse av kapulsteinar, vilka upphettade och begjutna med vatten alstra ångbadet. I vänstra långväggen finnes en eller baståakkon, som tidigare varit försedd med en skjutbar trälucka. I bakre gavelväggen ovanför laven finnes en mindre glugg som vanligen är tilltäppt med en mattskärv. Då bastun eldas hållas dörren, baståakkon och gavelgluggen öppna för att åstadkomma nödigt luftdrag och bereda röken utgång.

 

*) Torvtaken har tidigare varit tämligen allmänna i badstugor, men förekomma numera blott i undantagsfall. Bostäder med torvtak har icke i mannaminne funnits i södra Österbotten.”

 

Lillstulänga hos Josef Henrik Skogman-Gammelsved i Ömossa 1914.

 

Josef Henrik Skogman – Gammalsved (1859-1918), var bonde på hemgården och började använda Gammalsved som släktnamn. Han var gift två gånger, berättar lokalhistorikern Gunnar Nybond 1990, första gången med Amanda Skogman (1864-1886) och den andra med Maria Mattfolk (1860-1934), som överlevde honom med 16 år.

 

Hebbre i Öströms bygrupp i Ömossa 1914.
 

 

Bilden ovan är ett stall och en bod, från Emil Ekholms torp i Sideby. Alla bilder, teckningar och planritningar i denna marsblogg 2019 kommer från Svenska litteratursällskapets i Finland expedition till Sideby och Lappfjärd sommaren 1914. Materialet finns i deras arkiv, men är sökbart via deras hemsida på Internet och från Sideby finns 175 olika etnologiska poster från 1897 till idag. Dessa bilder jag har presenterat är bara ett urval och jag har lagt tyngd på byarna Sideby och Ömossa, men från Skaftung och Henriksdal i Sideby socken finns andra och materialet från Lappfjärd är mycket rikt, bland annat från Tjöck och Mörtmark där min mormors förfäder hör hemma. Jag tror man gå vidare i denna expedition med kanske brev, dagböcker och urklipp ur tidskrifter och tidningar. Uppsatsen skulle behöva renskrivas och fotografier/teckningar/uppmätningar sättas på rätt plats. Forskas lite om mänskorna som deltar och omnämns. En inventering av vad som finns kvar idag och där har vi en utställning och en bok för Kilens hembygdsgård i Sideby, tillsammans med Svenska Litteratursällskapet i Finland, som har ett lokalarkiv i Vasa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0