Götala

Pehr Arvid Säve.

 

För 152 år sedan var kulturhistorikern Pehr Arvid Säve (1811-1887) från Gotland ute på uppdrag för Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens räkning, då han under åren 1861-1865 var akademiens antikvitetsintendent på Gotland, i Västergötland och Östergötland. Sommaren 1862 kom han till Skara:

”Jag uppvaktade Biskop Butsch (1), då jag påyrkade bland annat vigten af kontraktsprostarnes närmare tillsyn öfver kyrkornas gamla tillhörigheter, helst vid templens ombyggnad, reparation o. s. v. Härjemte erhöll ock många upplysningar t. ex. om de gamla och märkliga  träkyrkorna i Habo och Bottnaryd och de prydliga ljuskronorna derstädes, om det vackra kyrksilfret i Borås m. m. samt i synnerhet angående Varnhems herrliga klosterkyrka. Äfven besöktes Domkyrkosysslomannen Lektor Carlmark (2) på Uddetorp (3), hvilken lemnade många vigtiga upplysningar samt äfven meddelade en afskrift af auktionsprotokollet öfver P. Thams till Dagsnäs försålda vigtigaste böcker m. m. Äfven skänkte han till Kongl. Akademiens Samlingar åtskilliga originalhandteckningar af Hilfeling. Vid Uddetorp ligger en fyrkantig sten (*) som å sin öfre yta har en naturlig ränna, hvadan sägnen är, att den varit en offersten samt att man låtit blodet komma i rännan.

På kyrkovinden fanns dock bevaradt en mängd af rätt dyrbart gammalt kyrkobohag, deribland ett sidostycke af en chorstol, af ek, 3 alnar 8 tum långt, 1 aln bredt och 3 ½ tum tjockt (se nästa sida).

Äfven besöktes med Lektor Carlmark Brobacka (Skaraborgs slottsvallar) (4), hvilka tydligen te sig som forna vallar af ett fäste, nu gräsbevuxna, delvis bebyggda och mycket skadade.

Af Rektor P. G. Alander (5) erhöllos många upplysningar om Vestergötlands fornlemningar, i synnerhet om gång-grifterna, t. ex. vid Algutstorp i Edsvära, vid Rössberga (Jacobsbergs torp och Hacket) i Valtorps socken m. fl. Slutligen åtföljde jag honom till läroverkets, under hans ledning påbörjade fornsamlingar.

Domstenarne nära vester om Götala äro nio stycken på kullen åt öster, ännu orubbade och omkring halfannan aln höga,

Större domarringen på Tempelbacken i Götala 20140906.

äfvensom en mindre rundel af 7 stenar i vester dersammastädes,

Mindre domarringen på Tempelbacken i Götala 20140906.

 

så ock deremellan ytterstenarne af en fyrkant sydvest derstädes; inom denna äro flera stenar tydligen och nyligen borttagna.

Kvadratiska stensättningen, med fyra större hörnstenar på Tempelbacken i Götala 20140906.

 

Ett grustag är gjort under branten af kullen i öster och söder. Också fins en mindre stensättning öster om kullen. Nära nordost under kullen ligger en sten af omkring 4 alnars tvärmått och omkring 1 aln 12 tum hög, med flera grunda hål i dess öfre yta.” (6)

Den största skålgropsstenen i nordöstra kanten av Tempelbacken i Götala, invid våtmarken 20140906.

 

Två skålgropsstenar i nordöstra kanten av Tempelbacken i Götala 20140906, invid Våtmarken, som man med stor sannolikhet offrade i under forntiden.

 

---

 

1) Johan Albert Butsch, född 6 februari 1800 i Borås, död 2 mars 1875 på Brunsbo biskopsgård i Skånings-Åsaka socken vid Skara, var en svensk biskop och professor i kyrkohistoria.  Butsch blev student i Uppsala 1821, teologie docent 1824, prästvigd 1827, teol.lic. 1830, teol. adjunkt 1832, professor i kyrkohistoria och teologiska prenotioner 1836 och biskop i Skara 1837. Som teolog visade Butsch stor mildhet och tolerans mot oliktänkande. Fastän i grunden politiskt konservativ ställde han sig snarare gynnande än avvisande till reformsträvanden, till exempel i fråga om folkundervisning och religionsfrihet. Tyst och inåtvänd av naturen fullgjorde Butsch med nit och allvar sina plikter som stiftschef, men framträdde föga som författare. Som bevis på det stora förtroende han åtnjöt kan nämnas att blev konfirmationslärare för Oscar I:s barn, att han som kommittéordförande deltog i arbetet på de 1862 antagna nya perikoperna, liksom i revision av kyrkohandbok och katekes, samt att han 1851 och 1855 uppfördes på förslag till ärkebiskop. Han undanbad sig bägge gångerna utnämning - sista gången med de för honom betecknande orden: "Jag älskar lugnet och skuggan."

 

2) Magister Johan Peter Carlmark (1779-1870). Tisdagen den 9 september 2014, beställde jag från Ryös antikvariat i Stockholm ett exemplar av Johannes Petrus Carlmarks (Vestrogothus) akademiska arbete från år 1801 - DISSERTATIO DE ENGELBRECHTO, ENGELBRECHTI FILIO, ARMIGERO, REGNI SVECIÆ CAPITANEO. Præside Doct. Erico M. Fant /.../ P. p. Johannes Petrus Carlmark (Vestrogothus). Upsaliæ: Edman, 1801. (2), 7 s. Tagen ur band. Med lätt genomgående fuktfläck samt med namnteckning "Broocman" på titelbladet. Eric Michael Fant, teologie doktor och professor i historia vid Uppsala universitet 1781, född 9 januari 1754 i Eskilstuna, död 23 oktober 1817 i Uppsala.

3) Gården Uddetorp vid Skara, tjänade som domkyrkosysslomannaboställe. År 1943 förvärvade  Skaraborgs läns Hushållningssällskap fastigheten såsom skoljordbruk och alltsedan 1945 har elever bott där, i dags datum ett naturbruksgymnasium.

4) De besökte medeltidsborgen Gälakvist, som i senare tid har kallats för Brobacka. Säve misstolkar dessa som Skaraborgs slottsvallar, vilket inte stämmer. Skaraborgs slott var en slottsbyggnad (riksborg) söder om Skara centrum. Slottet låg strax söder om nuvarande Skaraborgsgatan. Skaraborg var ett nyare slott byggt på ruinerna av dominikankonventet i Skara. Slottet byggdes av kung Johan III, och stod klart 1585. Det skapades ur den byggnad som före reformationen utgjorde en del av dominikanerklostret Skara konvent. I slottet fungerade den forna Sankt Olofs klosterkyrka som slottskyrka. Den omfattade hela norra längan av slottet och hade i öster ett tresidigt avslutat kor. I övrigt användes sten från klostret i bygget som var en fyrlängad byggnad kring en borggård. Slottet gav namn åt Skaraborgs län vid Axel Oxenstiernas första länsindelning under 1600-talet. Skaraborgs slott brändes ner av danskarna 1612, men då det fanns beslut på att det skulle byggas upp bodde landshövdingen vid sitt tillträde 1634, då Skaraborgs län bildades, provisoriskt på Götala kungsgård, intill Skara. En viss tid bodde landshövdingen även på Höjentorp. År 1660 anvisades istället Marieholms kungsgård, i Mariestad. Då pengar saknades för återuppbyggnad av Skaraborgs slott, permanentades så småningom den provisoriska lösningen med landshövdingens residens i Mariestad, som var hem för landshövdingen fram till 1997, då Skaraborgs län upphörde att existera.

5) Pehr Gustaf Alander (1807-1874), född i Norra Ving utanför Skara, var en svensk skolman, läroboksförfattare och riksdagsman. Alander blev filosofie magister i Uppsala 1833, lektor i historia vid Skara gymnasium 1840, var rektor vid högre elementarläroverket i Skara 1857-1868 och 1871-1872. Alander författade även ett flertal läroböcker i svensk och allmän historia. Vid riksdagen 1862-1863 var han riksdagsman i borgarståndet för Skara, Mariestad och Alingsås. Han var då bland annat ledamot i expeditionsutskottet.

6) Texten är publicerad i Bror Emil Hildebrands (del 1-4, 1864-1880). - Antiqvarisk tidskrift för Sverige, andra delen (1867-1869), sidorna 123-124. Bilderna från Tempelbacken i Götala är fotograferade av Harri Blomberg 20140906.