Götala

För tjugo år sedan hade jag möjlighet att i projektform forska om Clas Livijns Östergötland, vilket bland annat resulterade i Clas Livijn-sällskapet, med säte i Skänninge, där Livijn föddes den 12 november 1781. Han var en svensk författare, jurist, ämbetsman och fängelsereformator, mest känd som en av de tidiga banbrytarna inom svensk romantik och för sin roman Spader Dame. Skänninge påminner mycket om Skara, som en medeltida centralort på slätten och min bostad vid Vårfrukyrkan, blev ett kulturellt nav för diskussioner om historia, litteratur och arkitektur.

Clas Livijn var även västgöte i nästan ett decennium, då han blev 1808 auditör vid Skaraborgs regemente (vars överste bodde på Kungslena kungsgård), som hade sina övningar på Axevalla hed såsom Västgöta regemente (vars överste bodde på Götala kungsgård) mellan Skara och Skövde, och följde med på fälttågen till Tyskland, bevistade bland annat Slaget vid Leipzig (1813) och Norge under åren 1813–1814.

Som militärjurist upprördes han bland annat över att rätten dömde mildare då de anklagade var adliga. År 1817 tog han formellt avsked från regementet, även om han informellt flyttade från Västergötland till Stockholm 1815, och övergick till Krigshovrätten. Hans karriär fortsatte med utnämningar till krigshovrättsråd 1827 och generaldirektör i Fängelsestyrelsen 1835. På denna post visade han sig som en drivande organisatorisk kraft och genomförde en rad humanitära reformer på fångvårdens område, delvis då han såsom auditör hade genom tjänsteförrättningarna i Skaraborgs regemente fört honom till Varbergs, Elfsborgs och Carlstens fästningar och till Jönköping På dessa platser kom han i tillfälle att få se på fästningsfångarnas leverne. (2)

Under fredstid hade Livijn som uppgift att föra protokoll och få ordning på regementets rättsvårdsärenden, bl a då det gällde disciplin, ersättningar och liknande. Han fick vistas mycket på landsvägarna, enär han hade ständiga syneförättningar och mönstringar, samt fick följa regementet från den ena förläggningsorten till den andra. Han var nära knuten regementets chef, första året under översten greve Carl Mörner och från år 1809 baron Carl Henrik Posse (1767-1843), som ville se dugligt folk ikring sig, och fann vilken utmärkt förmåga han hade i sin auditör. Vagn och ridhäst ställdes till Livijns förfogande, och han fick bo i regementets kansli invid överstens eget boställe, varest han hade allt fritt. Den 10 mars 1811 flyttade Clas Livijn till Kungslena kungsgård och kvarstod där till 1815.

Under denna tid verkar det såsom i Västgöta regemente, ha funnits flera finländare stationerade bland officerare och manskap. Ett namn som uppkommer i litteraturen är en finländsk kapten, tillika fältkommissarie vid namn Wallens. Den 8 december 1812 utnämndes Livijn tillika till assessor, ett sätt för översten Posse att kvarhålla honom i Skaraborgs regemente. (3)

Liksom Clas Livijn var Carl Henrik Posse av ett häftigt och uppbrusande lynne, varför ständiga sammanstötningar, omväxlande med perioder av stor hjärtlighet, ägde mellan båda. (4)

Den 2 april 1811 var en stor dag i Livijns liv: Johan David Libergs Lefverne, hans första tryckta bok, hade äntligen nått fram till Kungslena. Den stora händelsen hade festligt firats, i ty att författaren tömt några glas malvoisier till middagen och därovanpå en flaska tokajer på tu man hand med sin överste. Han befann sig nu i ett så strålande lynne, att om man också i Wallmarks Journal elakt recenserat hans roman, skulle han endast skrattat recensenten ”midt i fysionomejan”. Med stolta steg genomvandrade han sin kammare vid kungsgården i Kungslena, därunder erinrande sig alla sina berömda förfäders bokliga bedrifter, vilka av hans kanske missledda faderskänsla ansågs överträffade av hans eget opus. (5)

De kommande krigsåren blev brytningspunkten i Clas Livijns liv. Under dessa ströverier genom Tyskland, Holland och Belgien och sedan tillbaka över Sverige till Norge mognade han. Dessutom under det norska fälttåget upphöjdes Livijn, enligt ett förordnande av den 3 september 1814 i högkvarteret vid Fredrikshald, till överauditör vid första divisionen. (6) Clas Livijn var författare till dikten Dödsoffer åt Lieutenanten vid Kongl. Skaraborgs Regemente F. G. Silfversparre, tryckt i Zerbst 1813. (7) Starkast framkommer dock hans skildringar i de brev han skriver, bland annat till barndomsvännen Leonard Fredrik Rääf (1786-1872) i södra Östergötland, i följande länk om slaget i Dennewitz  som jag la upp på Wikisource 2004 kan man ta del av ett av dem där han bland annat också berättar att han har sin bror i samma regemente (Carl Alexander Livin, 1790- 1858, löjtnant vid Skaraborgs regemente, sedan tullförvaltare i Kungälv).

Efter hemkomsten från kriget i Norge, bosatte han sig tidigt på hösten i Skara, för att senare under året återta sin gamla bostad på överstebostället Kungslena, som hade varit Livijns huvudkvarter under de år han var auditör vid Skaraborgs regemente. (8)

Det framgår bland annat av två brev som Livijn skriver till sin gode vän Lorenzo Hammarsköld (1785-1827):

”Skara den 24 september 1814.

Du ser af öfverskriften, hvarest jag är, och jag skyndar att upplösa gåtan. Jag lär förut berättat dig, det jag förmodade att, då general Sandels stab upplöstes, få gå hem, men sådant har ej lyckats. Man gjorde en förtolkning på ordet ”Civile embetsmän” vid de upplöste divisionerna och inbegrep ej derunder mig såsom utcommenderad i egenskap af auditör. Jag var sjelf i detta ämne hos general Gyllenstolpe, och som vår nu varande generalauditeur (en af Exc. V. Essen dertill förordnad häradshöfdinge) är ungefär hvad salig Landerbeck (N. Landerbeck 1735-1810, professor i matematik vid Uppsala universitet) i Uppsala ej ville vara i consistorium, så fruktade jag, att man skulle lyckas uti en för händerna varande anställning att få mig åter till regementet och der draga, som ordspråket lyder, hunden af mig. I så fatta omständigheter tog jag det efter utseendet äfventyrligaste partiet, men som likväl tog en god vändning. Jag gick som justitiarie till första division under general Posse, dit ingen ville, sedan han för fel i domare embetet arresterat auditeur Finér, hvarom jag vidare skall tala. Min ankomst till tit(ulus) var merkvärdig. Höflighet å hans sida samt complimenter för min ovanliga arbetsdrift, som ensam i arméen skulle kunna medhinna de mångdubblade göromålen. Tacksamhet å min samt anhållan om nådigt biträde och isande köld hos en viss i dessa angelägenheter ganska verksam mignon. När jag nu grep saken ann, och från den sjunde till den trettondes haft fem sessioner och ett conceptprotokoll  på tjugutvå ark, fann jag vid betragtande deraf, att jag sedan min tjenstgöring vid general Sandels division hade en dombok på trehundra ark, det jag skulle ådraga mig en arbetslast, som tryckte mig kanske ett halft år efter krigets slut utan att deraf draga någon vinning, då jag dels måste blifva qvarliggande i Fredriksstad, hvarest dyrheten på lifsmedel hindrade all besparing, dels ej kunde i likhet med andre civilister påräkna någon särdeles merit häraf, emedan ännu ingen civil i de lägre graderne under fälttåget fått någon befordran, och collegierna, om man ock arbetat två gånger mera än någon annan, likväl alltid framdraga sine bekanta och i allt mak arbetande herrar. Under förebärande af min orenoverade dombok begärde och fick jag två månaders tjensteledighet, dem jag ernar att använda ej mindre att bringa i ordning allt, hvad som rört min befattning i Tyskland än att bereda mig till min sluteliga  afresa.

Kongslena den 20 october 1814.

Nära halfannan månad har förflutit, utan att vi å ömse sidor låtit höra utaf oss. Felet kan så väl vara mitt som ditt.” (9)

Där blev han inte kvar länge, då han den 12 mars 1815 beviljades tjänsteledighet för att fara upp till Stockholm i två år med full lön, med villkor att han under tiden ställde vikarie för sig. I maj månad 1815 lämnade han Skövde och for via sitt hemlandskap Östergötland, där han stannade över sommaren. (Han lämnade Skövde troligen den 6 maj, såsom framgår av en rekvisition på tvenne hästar till Smedby i närheten av Norrköping den 5 maj 1815.) (10)

1) Mortensen, Johan (1911). Clas Livijns dramatiska författarskap. Stockholm, sidan 118. Clas Livijn, efter en anonym handteckning.

2) Hallman, Mila (1909). Clas Livijn: en studie ; bihang: Spader dame. Stockholm, sidan 80-81.

3) Mortensen, Johan (1913). Clas Livijn: ett nyromantiskt diktarefragment. Stockholm, sidan 130-131, 139-140 och 183.

4) Livijn, Clas, Bref från fälttågen i Tyskland och Norge 1813 och 1814. Stockholm 1909. - Utgivna med en inledning av Johan Mortensen, sidan 26.

5) Mortensen, Johan (1913). Clas Livijn: ett nyromantiskt diktarefragment. Stockholm, sidan 162.

6) Mortensen, Johan (1913). Clas Livijn: ett nyromantiskt diktarefragment. Stockholm, sidan 182.

7) Livijn, Clas, Bref från fälttågen i Tyskland och Norge 1813 och 1814. Stockholm 1909. - Utgivna med en inledning av Johan Mortensen, sidan 83-84.

8) Hallman, Mila (1909). Clas Livijn: en studie ; bihang: Spader dame. Stockholm, sidan 74.

9) Livijn, Clas, Bref från fälttågen i Tyskland och Norge 1813 och 1814. Stockholm 1909. - Utgivna med en inledning av Johan Mortensen, sidan 253-254.

10)  Mortensen, Johan (1913). Clas Livijn: ett nyromantiskt diktarefragment. Stockholm, sidan 184.

11) Livijn, Clas, Bref från fälttågen i Tyskland och Norge 1813 och 1814. Stockholm 1909. - Utgivna med en inledning av Johan Mortensen, sidan 79.

Götala herrgård 2016.

I maj 2016 berättade jag om att på ett av torpen i Götala föddes Eric Arvidson och om honom berättar alingsåskrönikören G A Bohlin år 1920:

 

"Under det sista årtiondet av 1700-talet tjänstgjorde chirurgie magistern Eric Arvidson som stads- och manufakturläkare i Alingsås. Det var professorn vid veterinärinrättningen i Skara, Hernqvist, som ”upptäckte” den begåvade torparpojken från Göthala kungsgård, sedermera ägnade sig den unge Arvidson åt studier och sjukhustjänst i Stockholm. Han tjänstgjorde en tid vid armén och flottan innan han år 1792 slog sig ner i Alingsås. Arvidson tog avsked år 1799 från befattningen i Alingsås och flyttade till Göteborg. Där blev han militärläkare och bedrev enskild praktik till i december 1834 då han avled 72 år gammal. I Alingsås ägde han och bebodde tomten 158, där posthuset låg år 1920." (1)

Jag har sökt få reda lite mer om denne regementsläkare från Götala och har mer spännande att berätta, dock vill jag börja med att säga att Bohlin hade fel om födelseår, ty han föddes inte 1762, utan 1768 och var bara 66 år gammal vid sitt frånfälle. Det fastslår inte bara kyrkböckerna, utan även historiken skriven för Kungliga Göta Artilleriregemente i Göteborg, där han avslutar sitt händelserika liv, såsom regementsläkare 1834:

”Eric Arwidson, föddes den 13 februari 1768 i Skara landsförsamling och var son av ryttare Arwid Fox och Catharina Eriksdotter, dog den 14 december 1834 i Göteborgs garnisonsförsamling.

Elev hos vetenskapsprofessorn Peter Hernqvist i Skara 1783, hos professor Hagström i Stockholm i kirurgi 1786, kirurgstudentexamen 1789, student vid Serafimerlasarettet och Allmänna barnbördshuset i Stockholm 1781, kirurgie magister 1804, Skvadronsfältskär vid Västgöta kavalleri 1788, underläkare vid Garnisonsregementet i Göteborg 1799, fältskärsgesäll vid Göta artilleriregemente 15 juni 1801, underläkare 1806, regementsläkare vid Göta och Wendes artilleriregementets styrkor under kriget i Pommern 1805-1807, avsked 1810, bataljonsläkare vid Göta artilleriregemente 10 november 1825, regementsläkares namn, heder och –värdighet 1834. Stadsläkare i Alingsås 1792, tillförordnad adjunkt vid Veterinärinrättningen i Skara 1795, läkare i Marstrand 1807-1810, praktiserande läkare i Göteborg 1810-1834.” (2)

Eric Arvidson var son till ryttaren Arvid Fox vid Västgöta regemente, men omnämns senare som styvson, då hans mor Catharina Ericsdotter (född 1733) gifte om sig, efter att Erics fader Arvid Fox (född 1722) hade dött, med Lars Nilsson (född 1745) som övertar torpet Hagen i Götala. I denna nedanstående husförhörslängd från den aktuella tiden står det även att han – styvsonen – är ”bortf til Prof Hernqvist”.

Professor Peter Hernquist (1726-1808) i Skara, upptäckte nämligen Eric Arvidsons begåvning och tog sig an götalasonen till elev 1783. Själv var Hernquist son till rusthållaren Gunnar Jonsson i Skrelunda by, Härlunda socken, Västergötland och blev student vid Uppsala universitet 1750 och filosofie magister vid Greifswalds universitet 1756. Han ägnade sig därefter åt naturvetenskapliga studier i Uppsala och kom då i kontakt med Carl von Linné. Denne förmedlade ett anbud att bli professor i botanik vid Sankt Petersburgs universitet, men Hernquist avstod för att i stället 1763-1766 studera vid veterinärskolan i Lyon (som nyligen grundats av Claude Bourgelat) och arbetade därefter som lärare i Paris där han anlade en botanisk trädgård som kom att bli Jardin des Plantes.

Hernquist hemkallades av den svenska regeringen 1769 och fick i uppdrag att inrätta en svensk veterinärskola. Men då medel till en sådan saknades, utnämndes han 1772 till lektor i matematik vid Skara gymnasium. Han fick även en pension, mot löfte att vart tredje år utbilda två veterinärelever. Han höll föreläsningar i veterinärvetenskap och lyckades till sist utverka en fastighet för en tilltänkt veterinärutbildning. Men han fick inte regeringens bifall förrän han lyckats bota en smittsam hästsjukdom. Därefter fick han kungens medgivande att grunda Sveriges första veterinärutbildning, som 1775 organiserades i form av Veterinärinrättningen. År 1778 utsågs han till professor och verkade på Veterinärinrättningen fram till sin död 1808.

Men var någonstans i Götala låg torpet Hagen, som var Eric Arvidsons föräldrahem? Det fanns namn på flera stugor och torp i Götala längs den gamla vägen till Axvall från Skara, som det inte finns några spår av idag, exempelvis ”Krogen vid Göthalavägen” (ofta bara omnämnd som Krogen) år 1760, men även torpet Nybygget och torpet Hagen som Eric Arvidson föddes på, den låg med andra torp längs den södra sidan av landsvägen, men som numera är uppodlade såsom lantegendomen Götalas jordbruksmarker. Även torpet Stora Ledet (tidigare Göthala Led alternativt Ledet) i Götala låg tidigare alldeles invid landsvägen, men flyttades under andra hälften av 1800-talet till sin nuvarande plats invid Götalabäcken.

Lantmäterikartorna från 1852 och 1892 visar omorganiseringen av torpbebyggelsen nordväst om kungsgården i Götala. Garnisonsläkaren Eric Arvidson föddes på det numera rivna torpet Hagen vid landsvägen i Götala.

 

Det framgår när man studerar 1852 års lantmäterikarta över kungsgården och jämför den med år 1892 års dito. Den senare kartan ritades förövrigt av lantmätare Gabriel Alfred Borgstedt (gift med Anna Sofia Arvedson). Torpet Ekedalen invid Tempelbacken, finns exempelvis inte år 1852, men däremot år 1892. Bör påpekas att torpen Stora och Lilla Vadet finns alltsedan 1600-talets andra hälft, då de första detaljerade kartorna upprättades över Götala.

Garnisonsläkaren Eric Arvidsons födelseplats Hagen i Götala. Marken brukas till åker år 2016.

Eric Arvidson gifte sig då han var skvadronsfältskär vid Västgöta kavalleri, den 4/2 1791 i Skara med Margaretha Larsdotter Wallgren, född 1765 i Skara; död 15 september 1823 i Göteborg (Garn).

Eric Arvidson dog 11 år efter sin hustru, den 14 december 1834 i Göteborgs garnisonsförsamling och dödsorsaken var ålderdom, inte av kolera som jag först misstänkte, då 78 procent (496 av 633) av garnisonsförsamlingens församlingsbor detta koleraår dog av sjukdomen.

Invid polishuset i Göteborg finns en idag en minnessten rest över Garnisonskyrkogården.

Götalabon Eric Arvidson blev eventuellt en av de sista som blev begravd på den forna kyrkogården för Göteborgs militärer. Idag finns en minnessten rest över Garnisonskyrkogården i staden, med inskriften ”Här låg garnisonskyrkogården 1721-1835”.

Källor:

1)      G A Bohlin, Bidrag till Alingsås stads historia. Minnesskrift vid stadens 300-års jubileum 1919. Alingsås Tryckeri AB 1920, sidan 500.

2)      Kungl. Göta Artilleriregemente II, Regementets personhistoria 1794-1962. Utgiven av regementets historiekommitté. Uppsala 1962, sidan 437 (under Underläkare och bataljonsläkare, nr 1648).