Götala

 

Husförhörs- och mantalslängder från Skara landsförsamling från 1800-talets början berättar om tre spännande levnadsöden som har sin utgångspunkt i staden Borgå på Finlands sydkust, därifrån översten Gustaf Magnus Adlercreutz, född 7 februari 1775 i Kiala, Borgå, hade sin härkomst. Hustrun Margareta Elisabeth Charlotta von Arbin, föddes i sin tur den 13 december 1778 i Helsingfors, drygt 50 kilometer väster om Borgå.

 

 

I husförhörs- och mantalslängderna från åren 1810-1830 finner man på Götala kungsgård en massa människor som tillhör översteboställets familj, men även vänner och personal. Finländaren Gustaf Magnus Adlercreutz (1775-1845), som utnämndes till chef och överste för Västgöta regemente 1811, finns med i Skara landsförsamlings mantalslängder från och med år 1813, men verkar ha kommit till socknen året innan, såsom underofficeren Erik Ek (1771-1825) och officeren Gustaf Stjernschantz (1795-1834).

 

Dragonen Erik Ek från Borgå

Sergeant Erik Ek, föddes den 27 april 1771 på Simons i Tarkis, Borgå. Han var son till Samuel Samuelsson och Karin Henriksdotter. Inflyttad till kungsgården Götala, då han lämnade attest till prästen 1812, vari framgick att han var gift, men hustrun rusthållardottern Anna Matsdotter var kvar i Borgå. I HisKi kan man läsa att i Kullo, Borgå den 11 oktober 1791 gifte sig Drag.af Kongl. Nylands Cav. Reg. och Borgå Comp. Erik Eklund (sic!), med rusthållardottern Anna Matsdotter.

 

Drygt ett år senare får de sonen Johannes, i födelseboken framgår det att hustrun är några år äldre än maken, då hon vid barnets födelse den 3 november 1792 är 27 år gammal och torde ha fötts åren omkring 1765. Han omnämns som dragonen Erik Eklund på Lavers i byn Kullo, Borgå. Barnet döps dagen därpå.

 

Underofficeren Erik Ek (Eklund) omnämns första gången 1813 i mantalslängden, inskriven under den sida som berör själva kungsgården Götala i Skara landsförsamling. Enligt husförhörslängden tar han nattvarden 19/8 1821 och i husförslängden gällande kungsgården i Götala för tidsperioden 1824-1829 noteras som anmärkning att han är avliden 1825. Det märkliga är att i HisKi så kan man läsa att även hustrun dör samma år i Finland, här under efternamnet Ek och inte Eklund som tidigare. Det står att den 20 mars 1825 har hustrun Anna Mattsdotter Ek dött 62 år gammal av andtäppa i Finnby, Borgå. Hon blev begravd en vecka efteråt. Om maken sergeanten Ek, står det i Borgå dödbok att ”Hennes man vistas i Sverige”.

 

Översten Gustaf Magnus Adlercreutz från Borgå

Finska krigets hjälte Carl Johan Adlercreutz, brodern till Gustaf Magnus Adlercreutz, hade under åren 1793-1805 varit förbandschef för Nylands dragoner, så med stor sannolikhet dragonen Erik Ek följt med familjen Adlercreutz till Sverige efter kriget 1808-1809 och var nog nära bunden till desamma, av ännu idag en okänd anledning.

 

Bröderna Adlercreutz som båda var starkt knutna till Skaraborgs län, ändrade den svenska historien 1809, då de båda med fem andra personer varav några var officerare som tjänstgjort i regementen placerade i den finländska rikshälften, den 13 mars 1809 arresterade kungen som sattes i husarrest på Gripsholms slott. Man hade störtat konungen, vilket med tiden resulterar att Sverige får familjen Bernadotte som nya regenter.

 

Gustaf Magnus Adlercreutz, som deltog i striderna med Ryssland 1808-1809, fick en svår blessyr i halsen i striden i slaget vid Revolax, där han såsom ryttmästare biträdde sin bror som var överste därstädes. Just denna episod där Gustaf Magnus Adlercreutz blev illa sårad den 27 april 1808, skapade oreda, ty Carl Johan Adlercreutz kunde ej lämna sin bror utan vård. Han, biträdd av major von Otter, skaffade honom undan till närmaste hus och söka där förbinda honom. Gustaf Magnus Adlercreutz klarade sig och deltog i fler slag framledes, såsom chef för Västgöta regemente i fälttågen i Tyskland och Norge 1813 och 1814.

 

Löjtnanten Gustaf Stjernschantz från Borgå

Löjtnanten Gustaf Stjernschantz, föddes den 25 mars 1795 i Borgå. Han finns med i husförhörs- och mantalslängden för kungsgården Götala i Skara landsförsamling 1816, såsom fänrik. Även 1817 dito. Omnämns såsom löjtnant från och med år 1818, sedan framgår det att han flyttade till Synnerby pastorat, utanför Skara 1822. Anders Gustaf (med tilltalsnamnet Gustaf) Stjernschantz, föddes den 25 mars 1795 (inte 1794, som det står i mantalslängden för Skara landsförsamling eller i inflyttningsboken för Skallmeja socken i Synnerby pastorat, den 14 oktober 1822) i Sköldvik utanför Borgå i Nyland. Son till kaptenen Johan Gustaf Stjernschantz (1749-1825) och dennes hustru Sophia Maria de Frese (1765-1835).

 

 

Gustaf Stjernschantz blev fänrik vid Västgöta regemente 1812; erhöll Tapperhetsmedaljen i guld 1813, troligtvis i samband med fälttåget mot Napoleon på kontinenten, vari Västgöta regemente deltog; löjtnant i armén 1816 och vid nyssnämnda regemente 1821; flyttade till det lilla säteriet Hästhalla i Skallmeja socken vid Skara; kaptens avsked 1826; överuppsyningsman och inspektor vid tullbevakningen i Laholm; dog ogift den 16 augusti 1834 i kolera.

 

 

Huspredikanten och bataljonspredikanten Gustaf Gideon Norlin från Lidköping

Koleran tog livet av många på 1830- och 1840-talet, Gustaf Gideon Norlin (1804-1849) omnämns i husförslängden gällande kungsgården i Götala för tidsperioden 1824-1829, såsom huspredikant. Han var son av assessorn och regementsläkaren P. A. Norlin och C. G. Colling, född i Lidköping den 3 juni 1804; blev student i Uppsala 1823; prästvigd 1827 till huspredikant hos generalmajoren Gustaf Magnus Adlercreutz (1775-1845) på överstebostället Götala kungsgård; extra ordinarie bataljonspredikant vid Västgöta regemente 1830; vice kollega i Vänersborg 1832; ordinarie dito 1834; tillträdde 1835; kyrkoherde i Åsled i Vartofta kontrakt 1849. Död före tillträdet den 27 oktober samma år av kolera. Gift 1836 med Anna Carolina Augusta Lindskog, dotter av domkyrkosysslomannen Peter Lindskog i Skara. De fick barnen Augusta Charlotta, gift med rektor T. Lindskog i Hjo och Carolina Antonia, gift med C. O. Klefbeck, rektor vid seminarium i Skara (Se Johan Wilhelm Warholm, Skara stifts herdaminne 1871, sidan 511.)

 

Arkitekten och ämbetsmannen Erik Dahlbergs dagbok (1625-1699) utgavs första gången fullständigt av Herman Lundström i Stockholm 1912 (i mindre fullständigt skick har dagboken i tryck utgivits av S. Lundblad 1823) och i den kan man följa Dahlberg  som åker runt i det stormaktstida Sverige, som omfattade de mesta av Östersjöns stränder. Han förde ett synnerligen rörligt liv och befanns sig hela livet, må man säga, på resande fot i olika uppdrag och befattningar. Ur ett Götala-perspektiv är det intressant att notera att han passerade de tvenne torpen Lilla och Stora Vadet sammanlagt sex gånger under en 15 års period, mellan åren 1678-1693, då landsvägen från Skara till Stockholm passerade Götala på väg mot Skärv, som förövrigt var tingsplats i Valle härad från år 1640 till år 1905, då den flyttades till Skara.

 

 

Dagboken berättar:

1678. Han for förbi Götala den 5 januari 1678, då han reste från Skärv till Skara. (1)

 

 

1680. Två år senare åkte han från Larv, Vånga, Skara och till Skärv den 31 oktober 1680. Dagen därpå skriver han i sin dagbok: ”Den 1 november ifrån Skärv till Höjentorp, varest Hans Excellens greve Magnus de la Gardie, som nyligen blivit riksdrots, med sin furstinna vistades, ¼ mil. Och ehuru väl, sedan jag på honom hälsat, straxt ärnade fortsätta min resa, kunde jag dock inte icke slippa, utan som Hans Excellens av Hans Majestät till riksdagen och kröningen var förskriven och följande dagen ärnade resa, bad Hans Excellens mig göra honom sällskap. Den 2 dito reste jag i Hans Excellens följe till Katrineberg, 2 mil. Den 3 till Hova, 4 mil. Den 4 till Bodarne, 2½, varest Hans Excellens om natten förblev, men jag reste till Stavå, 1 ½ mil.” (2)

 

Därefter passerar han Götala den 4 maj 1682 (3); 26 september 1683 (4); 21 maj 1687 (5) och avslutningsvis den 6 juni 1693 (6).

 

 

Sistnämnda datum, den 6 juni 1693, måste han ha kommit farande med häst förbi kronoparksstenen som står vid Lilla Vadet, som restes tre år tidigare, alltså anno 1690, så nästa ni läsare ser den vid vägkanten, kan tänka på att med stor sannolikhet såg Erik Dahlberg densamma för drygt 323 år sedan.

 

---

 

Källa (Erik Dahlbergs dagbok (1625-1699), utgiven av Herman Lundström i Stockholm 1912): 

1)      Lundström 1912:205.

2)      Lundström 1912:230.

3)      Lundström 1912:240.

4)      Lundström 1912:245.

5)      Lundström 1912:251.

6)      Lundström 1912:267.

I mitten av 1800-talet fanns åtminstone en gevärssmed per regemente, vars huvudsakliga uppgift var att reparera regementets vapen. Mest att göra var nog när olika regementen samlades på sina respektive mönstrings- och mötesplatser såsom Axevalla hed, behovet fanns även för Västgöta regemente. För 160 år sedan, kunde man i Aftonbladet nummer 211 läsa följande annons: