Götala

 

Sommaren 2012 besökte jag tvenne gånger den forna tings- och handelsplatsen vid höggravfälten och kyrkan i Saltvik, som var Ålands centralort under yngre järnålder och tidig medeltid, med sin åt Sankta Maria helgade kyrka och landstingsplatsen framför den. Orten heter nu Kvarnbo, tidigare Bo. Saltvik kan betyda handelsplatsen, där man lagrade och sålde salt, en viktig handelsvara i det saltfattiga Östersjön. År 1351 kallades egendomen curia Saltwik in Alandia och var en kungsgård som konung Magnus Eriksson donerade till Åbo biskopsbord.

Omkring och vid Saltviks kyrka finns motsvarigheten till Ålands Birka med flera stora gravfält, den svarta jorden med bebyggelsespår – huslämningar – och rika fynd, bland annat silversmycken och arabiska mynt. Höggravfältet på Johannisberg är med sina 180 anläggningar det största på Åland.

Om knappt två veckor ska jag besöka motsvarigheten till Irlands kanske viktigaste tings- och handelsplats från vikingatiden – Thingmote i Dyflinn (Dubh Linn).

Det var främst på Irlands östkust som de varaktiga vikingatida bosättningarna av nordbor etablerades, exempelvis Cork (847 e Kr), Waterford (före 860), Limerick (före 887) och Wexford (före 892), samt i mindre hamnar, såsom Youghal (före 866), St Mullins (före 892), Arklow och Wicklow (båda på 800-talet), men även Drogheda (910 e Kr), samt andra platser i inlandet. Linn Duachaill är en longphort (en term som används på Irland för vikingatida hamnplatser), som är känd sedan 841 e Kr (samtida med Dubh Linn), men återfanns arkeologiskt först 2010 i byn Annagassan, där floden Glyde rinner ut i Irländska sjön. De arkeologiska kvarlämningar verkar vara välbevarade och omfattande till yta och mängd. Mer fakta finns att tillgå via det lokala museet i Dundalk.

Vikingarna bosatte sig i Dublin redan på 800-talet e Kr och höll sig kvar i makten i århundraden, om av skiftande karaktär ända fram till 1170, då den erövrades av normanderna i England, denna iro-nordiska period i Irlands historia präglades av omfattande politiska och ekonomiska förändringar. Den omfattande bosättningen i Dublin under 900- och 1000-talen upptog ca 21 hektar och skyddades av vallar, som ursprungligen restes någon gång under 900-talet. Befolkningen måste ha uppgått till flera tusen människor och den växte oupphörligt. Vikingarnas ättlingar – iro-skandinavierna – underkastade sig normanderna åren kring 1170 och förpassades till Oxmantown (tidigare Ostmenstown), norr om floden Liffey.

Cirka 350 meter öster om den vikingatida stadens försvarsverk, invid forntida gravar låg en tingshög på Hoggen Green – Allmänningen på högen, nuvarande platsen av det som avgränsas av husen vid Gollege Green, Church Lane och Suffolk Street.

Fram till åren omkring 1683-1685, alltså för ca 330 år sedan fanns en tingshög som hade en omkrets på ca 73 meter och var ca 12 meter hög, den avlägsnades de sistnämnda åren. Platsen omnämns första gången som Thengmotha i normandiska källor anno 1240 och var alltså ett klassiskt vikingatida ting, såsom Tingvalla på Island, Tynwald på Isle of Man och Dingwall på Skottland eller det förmodade Alla Götars Ting i Götala, för att nämna några exempel.

Namnet Thingmote har också fram tills alldeles nyligen varit namnet på en pub på 15 Suffolk Street i den irländska huvudstaden, invid Trinity College från 1592.

År 1646 beskrev författaren Davis tingshögen såsom the fortified hill near the college. Området har kallats ofta för Hogges (Hoggan i pluralis) och syftar till det norröna ordet haugr (hög). En plats i Dublin, som alltså påminner om den norröna tingstraditionen.

Spåren av vikingarnas närvaro på Irland är talrika, exempelvis hittas på bilden ovan, tagen i St Flannans katedral i Killaloe, invid vikingastaden Limerick en runsten, som upptäcktes 1916. Runorna lyder Thorgrimr ristade detta kors. Stenen är ovanlig, då det även finns en inskription i Ogham, som är en gammal gaelisk form av skrivande och den delen lyder En välsignelse åt Thorgrimr. Åker man till museet i Kilkenny kan man se på ett bevarat vikingasvärd, för att nämna ett annat exempel. Nedan ses spåren av nordisk ornamentik i urnesstil på en sarkofag i Cashel, Irland.

Källor:

Clarke, H.B., Dublin: No. 11: Dublin - to 1610. No. 11, Pt. 1 (Irish Historic Towns Atlas) 2003:1-20.

Hall, Richard, Stora boken om vikingarna (Exploring the World of the Vikings). Lind & Co 2007:86-90 & 120-126.

Little, George A., The Thingmote. Dublin Historical Record, Vol. 13, No. 3/4, An Tostal (1953), pp. 66-71.

Tisdagsmorgon och tidig ankomst till Skara, jag handlade på Jula, Ö&B och City Gross, sedan en skön promenad till Götala.

Omvandlingen till det som en gång var på Stora Vadet sker stegvis, inte planlöst, utan med en medveten strategi. Ingen brådska, låt det ta sin tid och genom att se tillbaka på åtgärder som är gjorda, kan man även få mental energi att jobba vidare och det allra viktigaste, njuta av skeendet och ha skoj.

Jag avslutade målandet av ladugårdens sydgavel och så även den norra sidan. Fönsterdetaljer ska jag gå igenom lite mer noggrant senare. Av väggarna är det bara östra sidan som återstår, den ska målas någon gång i sommar.

 

Jag sopade rent garagetaket och dess -ränna, vilket behövdes. Utsikten var fin. Från detta tak ser man Lillhögen, knappt att man kan misstänka en gravhög i slånskogen, men så såg ju Storhögen också ut för drygt ett år sedan. Ett kommande vinterarbete att röja upp.

Kor i all ära, men kungsgården Götalas tjur är om något respektingivande. Den ska gå ihop med korna i sommar.

 

På morgonen väcks jag av skogshönsens eller av vårt häckande tranpars läten, naturen är så nära inpå en på landet.

Onsdagen innebar trädgårdsarbete på torpet Viljet, började förmiddagen på Jula, där jag köpte drivmedel till min trimmer och annat välbehövligt.

 

Jag fortsatte vid lunch att klippa gräsmattan och klippa ned en syrenbuske, plantera sättlök och hitta för mig okänd promenadstig och stenkistor att odla potatis i. Återfärd till Göteborg under tidig kväll.

 

Dagarna före pingsten 2013, var jag tvenne dagar i Götala för att måla vidare på ekonomibyggnaderna på Stora Vadet. Den byggnad som har varit någon sorts vagnslider, men som jag lättsamt kallar för ladugården, bemålades helt på den västra sidan, medan södra sidan delvis avklarades, då virket sög åt sig mycket slamfärg, mer än de 20 liter jag inhandlade denna gång, ska det bli vid nästa besök, då jag ska avsluta den södra sidan, bemålade även garagefönstrena och torrdassets tak.

Jag fortsatte fejningen, samt tog fram trimmern för att klippa runt rabarberlanden på torpet Stora Vadet. När jag grillade torsdagen den 16 maj, hörde och såg jag hur fem meter tallträd brakade loss från en tio meters tall, som träffades av blixten för några år sedan och har redan sedan tidigare ett stort stycke nedfallen intill sig. I sommar ska jag jag motorsåg röja upp och såga upp de nedfallna delarna till ved, vilket kommer behövas till torpet Viljet. Där ska ju skorstenen alldeles snart göras iordning, så att köksspisen går att använda. Senare i sommar ska även taket åtgärdas därstädes, gamla torp behöver omvårdnad. Jag ska även flytta trimmern till Viljet nästa gång, behöver en bättre röjmaskin på Stora Vadet, men ska ett tag använda lie och satsa mer tid på att måla hus, istället för att röja mark. Man hinner inte med allt. På Viljet behövs dock kontinuerlig grässkötsel, men kändes lite för tidigt att slå ned det dessa dagar. Kan även börja hugga ved på Stora Vadet, hittade den gamla huggstocken vid ladugården, den ska vördas genom användning.

Sommaren har anlänt och så även de långa och vackra kvällarna med långa solnedgångar. På Viljet installerade jag fram- och bakljus, samt cykelpump på den nya cykeln. Kan man snart ge sig ut på grusvägarna kring Skara och Tåkern.

På Lilla Vadet inspekterade bonden stängslen, så snart är det nog kosläpp även där. Jag kan inte rå för det, men fascineras och njuter av sällskapet med kreaturen. De hänger med mig när jag jobbar på Stora Vadet.

 

I söndags valde jag att åka till Skara, såsom mången förr alltsedan medeltiden. Via Gamlestadens station åkte jag upp längs älven och därifrån in mot land och Skara. Lämpligt nog bytte jag från tåg till expressbuss 1 i Tingvalla.

Mina tvenne dagar innebar fejning och målning på torpet Stora Vadet, köpte vid sidan av färg med tillbehör, även en cykel. Vi kommer behöva ha några stycken på torpet Viljet, för exkursioner i landskapet. Cykelvägen från Götala till exempelvis Brunsbo storäng, Skara, Axvall, Stenum eller Varnhem är god.

Till Viljet hade jag med mig lite köksutrustning, men även en fin trälåda med ett inbränt vikingaskepp åt Nermantändstickorna.

Jag målade baksidan av torrdasset, samt tog över där Kenneth slutade senast med målandet av garaget. Det gick undan, så garagedörrarna är målade i blått och ytterväggar i röd slamfärg, med förlängningsskaft nådde jag ytterligare 1,5 meter och behövde därför ingen stege.

I hagen söderom torpet Viljet, hade de släppt ungdjur, åtminstone hade jag sällskap av en under söndagskvällen, fler fanns längre bort i hagen. Kreatur är fenomenala kulturmarksarbetare, tacksamt ser jag dem sköta gravhögarna på Stora Vadet, dessutom håller vi varandra sällskap. Ett givande och tagande.

Blommorna, rabarberna… allt växer så det knakar. Vitsipporna brer ut sig på Stora Vadet, men även på andra ställen i Götala, såsom på ekbackarna.

Det blev två rofyllda arbetsdagar i Skara, kontemplation.