Den finländska skonerten Toivotars förlisning vid Tanums kust i Bohuslän hösten 1883.

I måndags på väg till min goda vän Kristina Bengtsson i Lurs socken i Bohuslän, läste jag att ett av de många fartyg som gått sin undergång till mötes i Bohusläns farvatten, var den finländska skonerten Toivotar (Hoppet skulle den ha hetat på svenska), som i oktoberstormen 1883 strandade på Gåsebådarna i Tanums socken. Enligt min skriftliga källa så kunde fyrväktarna på Svangens fyrplats höra besättningens ångestfyllda rop, men då Skagerrak var en häxkittel fanns intet att göra – samtliga omkom. Det sägs att finländarna fortfarande hörs ropa därutifrån, när det drar ihop sig till storm:
”Je hör finnarne roba – de blir snart uwär.”
Toivotars namnbräda sägs finnas bevarad på det närbelägna Lindö. (1)

Jag har i denna krönikasvit skrivit om finländare som har bott på Brunsbo respektive Götala, men då det är sommartider och många skarabor är på västkusten, gör jag också ett gästspel i skären i Tanums kommun för att berätta om detta tragiska öde som drabbade den finländska besättningen för 133 år sedan, först lite bakgrundshistoria. Skonerten Toivotar byggdes 1875 i byn Helsinge i Tövsala i landskapet Egentliga Finland, den döptes ursprungligen till Impi och var på 118 skeppsläster. Skonertens delägare var till början 17 stycken lokalbor från socknarna Tövsala, Gustavs och Lokalax. År 1881 köptes densamma av urmakaren Evert Viktor Heerman och B. G. Wikström från Nystad, men skonerten kom dock att förlisa i Skagerrak två år senare. (2)

Förlisningsplatsen är utmärkt i Fornsök och har beteckningen RAÄ Tanum 2050 och förliste den 20 oktober 1883. (3) I beskrivningen framgår det att fartyget slogs sönder omedelbart vid strandningen i hård sydvästlig storm på Gåsebådarna (syd om Svangens fyr och nordväst om Havstensund) och att hela besättningen omkom.

Sägnen som säger att fyrväktarna på Svangens fyrplats kunde höra besättningens ångestfyllda rop, verkar inte stämma då fyren inte uppfördes förrän 6 år senare och tändes första gången den 1 november 1889. (4)

Samtida finländsk massmedia upptar den tragiska olyckan. Exempelvis skriver Åbo Posten, torsdagen den 25 oktober 1883, på sidan 2:
"Skeppsbrott. Enligt telegram från ryska konsuln i Strömstad har skonerten ”Toiwotar”, hemma från Nystad och förd af sjökapten Karl henrik Wikström, på resa från Trouville till hemorten totalt förolyckats i närheten af Strömstad. Besättningens öde är obekant. Endast sjömansrullan, namnbrädet och några fartygseffekter hafwa påfunnits. Fartyget var försäkradt i sjöförsäkringsbolaget ”Ägir” till 12 000 mark. Kaptenen, styrmannen Frisk och kocken Lundelin woro hemma från Nystad. Den öfriga besättningen dermot från andra orter.”

Ett par dagar senare skriver den finskspråkiga Rauman lehti, lördagen den 27 oktober 1883, på sidan 2 om samma olycka:
”Haaksirikko. Kuunari Toiwotar, kapt. Wikström, kotoisin Uudestakaupungista, kuuluu musertuneen rikki Lind´ön ulkopuolella Ruotsin rannikolla ja koko laiwawäen hukkuneen.”

Översatt till svenska lyder notisen:
Skeppsbrott. Skonaren Toiwotar, under kapt. Wikström och hemmahörande i Nystad, har krossats sönder utanför Lindö vid Sveriges kust och hela besättningen har drunknat.

Just nu är jag i Göteborg, men imorgon ska jag lämna kusten och fara tillbaka till Götala för att njuta av några sköna sensommardagar tillsammans med mina familjemedlemmar. Väl mött igen!

Fiskebodar i Resö hamn i Lurs socken, den 2 augusti 2016.
1) Ted Knapp, Längs kusten i Bohuslän, skrönor och fakta för båtfarare och andra skärgårdsälskare. Warne förlag 2005:301.
Se även
Niilo Jussila: Uudenkaupungin laivat Uusikaupunki 1987. Uudenkaupungin Kirjapaino Oy. ISBN 951-99912-9-8
Marja Klemelä: Pro gradu -tutkielma Helmikuu 1991. Uudenkaupungin kauppalaivasto ja merenkulku vuosina 1856-1887.
Tenho Hella: Länsisuomalaista merenkulkuperinnettä. Newprint Oy 2001 ISBN 951-26645-4-8
Se även Björn Åkerlund, Vrak på Västkusten 1870-1895:från Strömstad till Helsingborg, sid 66. Onsala : Skandinaviskt Vrakarkiv 1992.
