Götala

Kring gamla torp finns en rik växtlighet, jag har med hjälp av agronomen Malin Hansson från Östergötland inventerat växtligheten på torpet Stora Vadet i Götala. Dessutom har arkeologen Mac Lundquister från Göteborg varit oss behjälpliga med att förstå vad för blomster, trädgårdsväxter, buskar och träd som har varit vanliga i Västergötland, erfarenhet som hon har av talrika inventeringar av skog och mark.

Jag har flera olika jordmåner på tomten på Stora Vadet. Exakt vilka kan man inte veta utan att gräva. Självklart näringsrikt med så många nässlor och meterhöga växter. Troligen fosforrik, men går inte säga klass utan jordanalys. Den forntida färdvägen är torr och näringsfattig.

Placeringen av växter var viktig på torpen, exempelvis var det vanligt med ett stort lövträd på gården, två träd på varsin sida av grinden, fläder och slånbär vid toaletten med mera. På gamla bilder från Stora Vadet ser man att de numera stora björkarna längs stengärdesgårdarna åt söder och väster var nyplanterade 1925.

Av trädslag hittar man på Stora Vadet sommaren 2012 asp, björk, ek, en, gran, körsbär, lärk, oxel, rönn, tall, vildapel och troligtvis gråal.

 

Av buskar hittas äkta kaprifol, slån och syren. Av de första kände vi vid vårt senaste besök på försommarkvällen den behagliga doften. Jag kommer att behålla en hel del äkta kaprifol, som till mitt övertagande hade blivit lite väl vildvuxna klängväxter, och alla syrener, vilka jag älskar och som jag ska låta stå kvar vid själva torpet.

Slån däremot, som blir upp mot 2-3 meter höga, är en av de tätaste och taggigaste buskar man kan ha i sin trädgård. Den bildar ganska snabbt täta buskage. Slånbuskarna växer som bekant på sydsluttningen av storhögen, vilket är förståeligt då de föredrar en torr växtplats. Jag kommer att såga ner hela buskaget för att frigöra forngraven, men hade de växt någon annanstans kunde jag efter några frostnätter på hösten ha plockat de blå bären och gjort slånbärssaft.

Dessutom finns idag på Stora Vadet bestånd av hallon, krusbär och vinbär. Ättlingar till krusbärsbusken, hittar man ofta vid gamla torp, exempelvis i steniga backar där de har varit fredade. Även rotäkta träd såsom plommon och äpple, vid sidan av körsbär hittar man där.

Annat ätbart på Stora Vadet är lingon, nypon, rabarber och smultron. Rabarberfälten är stora och dess skörd har redan blivit superba krämer, pajer och saft i Väster- och Östergötland. Nyponrosens koppling till torplämningar är dessutom dess värde som prydnad, med sina blommor och bär.

Under våren och sommaren skiftar ju bekant blommorna. I juni hittas av blommor på Stora Vadet bergklint, blå- eller purpurviol, borstnejlika, daggkåpa, förgätmigej, groblad, gullviva, hundloka, kaveldun, kåltistel, lupin, nässlor, ormbunke, smörblomma, rödblära, skogsstjärna, svärdslilja och vicker. Vissa av de ovanstående blommorna är kvar sedan torpet beboddes.

Karaktäristiskt för den mindre gården eller torpet, var blomsterbänken utmed boningshusets framsida eller gavel.



Ett urval perenner som man ofta hittar vid torplämningar är astilbe, borstnejlika, daggkåpa, förgätmigej, lavendel, löjtnantshjärta, riddarsporre, rölleka, stormhatt och tusensköna. På Stora Vadet hittade vi några av dessa ovanstående.

En del av blommorna är klassificerade som ogräs och andra är ängsblommor, som alltid har tillåtits vandra i naturen, mellan ängarna, vägrenarna, in i trädgården och åter ut. Ogräset tisteln är oklar, men det kan bero på att den tagglösa kåltisteln och den tvååriga vägtisteln korsar sig ibland med åkertisteln, något som kan förvirra vid artbestämning.



I alla fall är tistlar som blommar i lila vackra skapelser. Fordom växte flera ogräsarter, såsom brännässla, hundloka och kvickrot, inom en avgränsad yta som vid gödselstackar eller invid uthusgrunder.

Avslutningsvis kan det sägas att på mindre torp, där varje jordbit måste utnyttjas för det dagliga uppehället, prydde man kanske sitt trädgårdsland med några blommor eller dekorativa rötter. Men då var det ofta fråga om växter som kunde användas som krydda eller läkeört. Fägringen var sparsam och skulle helst vara nyttig, som äpplerosen med sina nypon. Lavendel, åbrodd och salvia räknades till prydnadsväxter och planterades intill husväggen i en mullbänk.