Götala

Efter andra världskriget blev torpfastigheter som Lilla och Stora Vadet i Götala olönsamma. Staten önskade basjordbruk som var tio till tjugofaldigt större än Stora Vadets dryga hektar och medel gavs inte mer till drift av småbruk, med förhoppningen att de dessa istället skulle slukas upp av de större.



Rationaliseringarna de närmaste två årtiondena skulle även frigöra arbetskraft åt den växande industrin och den stora flytten in till större samhällen satte fart. Landsbygden utarmades och blev i bästa fall ett fritidsparadis för stadsbor. Statare som kogubbar försvann också från storgårdarna. Med detta innebar att många kohagar blev granåkrar.

Storgårdsdriften kring Götala med kungsgården och inseminationscentret i Örnsro har dock räddat de öppna vyerna kring Stora Vadet.



Även om torpfastigheten i sig har ordentligt växt igen, dock försöker den en gång rika blomsterprakten ännu ta sig upp, även om den inte är lika riklig som förr.

Det märker jag vid min ständigt pågående tomtröjningen, som förhoppningsvis kan för en mansålder i alla fall hålla liv i ett landskap med högre biologiska och kulturella värden än den monokultur som lätt tar över av de livskraftigaste snårväxterna.



Tyvärr kommer jag inte att kunna hinna slå med lie efter blomningstid, men tänker på växtligheten när jag röjer upp markerna, exempelvis låter jag vitsipporna få blomma ut och sprida sig vidare, innan jag med trimmer ska gå över årets första grönska som har tagit fart efter mitt trädgårdsarbete.



Däri växer bland annat blå hyacint och pingstliljor, medan kabbleka växer i Götalabäcken.



Nu är det ännu inte riktigt möjligt, då mycket röjning återstår.

Exempelvis rensningen av storhögen tar betydligt mycket längre tid än jag hade väntat mig, där växer hagtorn eller slån, lite svårt att veta när de inte har börjat blomma ännu. I alla fall taggiga buskar och träd, som varsamt får flyttas över till rishögen.



Dock börjar storhögen så smått ta form.

Röjningen längs Götalabäcken fortsätter också, likaså vid den norra stengärdsgården på tomten som skiljer storhögen från bäcken. Den syntes knappt tidigare, vilket jag tyckte var synd, då så mycket manskraft har lagts på denna och de andra stenmurarna runt torpet.

Jag har varit i Götala under några dagar i maj och vid mitt senaste besök kom Internets motsvarighet till Västgöta-Bengtsson (1908-2000) och hälsade på.



Bengt Wadbring från Lagmansholm i Vårgårda kommun, som har Västergötlands bästa arkeologi- och historiehemsida och vilken förlovade sig på Tempelbacken i Götala för något år sedan, var en mycket uppskattad gäst och vi besökte ett flertal intressanta platser såsom Götala kyrka, Tubbetorp, Stenum och Dagsnäs slott, vid sidan av sevärdheterna kring Stora Vadet. Hans kunskaper om det västgötska kulturlandskapet är ovärderliga och jag ser fram emot fler besök.

När vi kom till torpruinen av Lilla Vadet, diskuterade vi skillnader och likheter mellan brunnen därstädes och den på Stora Vadet. Brunnslocken är inte av samma stenart, men båda är nog huggna för ändamålet, min av sandsten, sannolikt från Kinnekulle eller Billingen.



För övrigt hann jag före Wadbrings besök söndagen den 6 maj 2012, rensa fram den återstående delen av brunnslocket. Omkring 200 liter mossa, gräs och annan växtlighet fick jag bära bort.

Min arkeologiska vardag kretsar inte bara kring Götala, utan i stora delar av Götaland. Lördagen den 5 maj 2012 var jag reseledare för Fornminnesföreningen i Göteborgs vårresa till Småländska höglandet, där Lars Ljungberg och Michael Wallin från Höglandets Fornminnesförening tog emot oss och gav oss en mycket trevlig dag bland fornminnena i Aneby, Eksjö och Nässjö kommuner.



I Rommenområdet i Forserums socken bland alla gravfält och andra fornlämningar fanns en brôtehôla, såsom i storhögen på Stora Vadet. Linberedningsgropen i Rommen hittades ungefär 10 meter västnordväst om det runda röset i gravfält R17. Det var en rektangulär stensatt grop – två meter lång, en halv meter bred och en meter djup och enligt 1954 års inventering klassificerad som linberedningsgrop. Fascinerande hur allting hänger ihop, hur man kan lära sig av jämförande studier.