Götala

 

Den 18-20 juni 1883, strax före midsommaren, hölls Svenska Fornminnesföreningens sjunde allmänna möte i Skara med omkring 170 deltagare, de flesta tillhörde den lokala eliten med biskop, domprost och läroverksanställda, men även inresta fanns närvarande och den för eftervärlden mest kände var arkeologen Oscar Montelius (1843-1921) från Stockholm.

 

 

Christoffer Eichhorn (1837-1889) kom från samma stad och var en nitisk fornforskare, en av Svenska Fornminnesföreningens stiftare och flera år dess vice ordförande. Eichhorn hopförde med stor iver och trots små tillgångar betydande samlingar av svenska porträtt, möbler, gravyrer, böcker och autografer. Samlingarna såldes efter hans död, den 3 december 1889 i Stockholm, på auktioner och tilldrog sig stor uppmärksamhet. Hans efterlämnande anteckningar till svenska konsthistorien, som han testamenterade till Kungliga biblioteket, Nationalmuseum och Nordiska museet, är av stort värde.

 

 

Intendenten Gustaf Upmark (1844-1900), kom också från huvudstaden.  Han var intendent vid Nationalmuseum 1880-1900 och tog under sin särskilda vård handtecknings- och gravyrsamlingarna, och bidrog även till att organisera museisamlingarna på ett modernt sätt. Uppmark var också den drivande kraften bakom renoveringen av Gripsholms slott som på 1800-talet var kraftigt förfallet. Han var initiativtagare till Föreningen för Grafisk Konst, och dess förste ordförande 1887-1900. Upmark kom att betyda mycket för svensk konstslöjd under slutet av 1800-talet. Han utgav ett antal bildverk med stilexempel att användas vid olika typer av hemslöjdsarbete. Annars är hans mest kända verk Svensk byggnadskonst 1539-1760, som först utgavs på tyska 1897-1900. 1904 kom en svensk översättning.

 

 

Från Göteborg kom kammarherren och museimannen Magnus Lagerberg (1844-1920), där han var intendent för Myntkabinettet på Göteborgs Museum och bosatt på Råda säteri.

 

 

Peter August Gödecke (1840-1890) var från 1880 rektor för Växjö folkskollärarseminarium och bland Gödeckes skrifter märks en översättning av Eddan (1877).

  

 

En annan utomsocknes, ifall man bortser från landshövdingen Cornelius Sjöcrona (1835-1917), som var verksam som sådan i Skaraborgs län 1880-1906 och bosatt i Mariestad, var Nils August Lundgren (1821-1901), kamrer åt släkten Bonde på Säfstaholm i Vingåker och författare till boken Beskrifning öfver Vestra Vingåkers Socken (Örebro 1873) m m.

 

 

Oklart var tidningsmannen och godsägaren Oscar Norén (1844-1923) från Västergötland bodde just då, men att han ständigt var i kontakt med sin hembygd, framgår bland annat av att med sitt samlande av västgötska dialekter grundade den första landsmålsföreningen i landet, Västgöta landsmålsförening, 1872.

 

 

Herr Werner torde vara historiemålaren Gotthard Werner (1837-1903) och inte samlaren och personhistorikern Karl Fredrik Werner (1830-1905), då ritningar af Werner var utställda i läroverkets festsal. I tävlingen 1884 och 1891 om utsmyckningen av trapphallen i Nationalmuseum fick han tredje priset.

 

 

Av skaraborna som deltog på Svenska fornminnesföreningens sjunde allmänna möte kan räknas den i Brunsbo biskopsgård bosatta Skarabiskopen Anders Fredrik Beckman (1812-1894), domprosten Anders Fredrik Sondén (1807-1885) och läroverksadjunkten och bibliotekarien i Skara vid namn Carl Johan Laurentius Torin (1826-1908), samt adjunkten och samlaren Andreas Nilsson (1832-1904).

 

 

Ur ett arkeologiskt perspektiv var nog direktör Fredik Nordin (1852-1920) i Skara mest intressant och var till profession föreståndare och förste lärare vid Läroanstalten i Skara för överåriga dövstumma. På sin fritid fick han utlopp för sitt förhistoriska intresse, såsom många andra samtida arkeologer och var Västergötlands Fornminnesförenings mångårige styrelseledamot och sekreterare. År 1874 hade Nordin läst en arkeologisk kurs för Oscar Montelius och genomförde två år senare i Svenska Fornminnesföreningens regi en arkeologisk utgrävning på Gotland. Gotlänning som han var till börden utförde han flera utgrävningar där och gjorde studier av det gotländska kulturarvet. Han undersökte och skrev bland annat om öns bildstenar. Västergötland och det närliggande Dalsland fick också sin arkeologiska skärv.

 

 

Om dessa seminariedagar i Svenska Fornminnesföreningens regi kan man läsa en annons två veckor före sammankomsten i Tidning för Wernesborgs stad och län, måndagen den 4 juni 1883, nummer 43, sidan 3:

 

Vid svenska fornminnesföreningens möte i Skara den 18, 19 och 20 juni komma följande frågor under öfwerläggning:

1 ) Hwilka förut okända grafwar från stenåldern hafwa under de sista åren upptäckts i Westergötland?

2) När började jernet blifwa känt i Swerige?

3) Kunna spår af Thors och andra hednagudars dyrkan ännu uppwisas i Westergötland?

4) Hwilka källor i Westergötland äro kända såsom offerkällor? Besökas de företrädeswis på bestämda dagar?

5) Hwilka äro de äldsta till wår tid bewarade kyrkor i Westergötland?

6) Hwilka upplysningar kunna lemnas om Skara domkyrkas ursprungliga byggnadsstil och kyrkans byggnadshistoria?

7) Äro särskilda åtgärder önskvärda för bewarandet af runinskrifterna?

8) På hwad sätt skulle tillfälle beredas skolorna att erhålla lämpligt åskådningsmaterial, som kunde göra det möjligt att wid underwisningen i fäderneslandets historia gifwa en föreställning om fornlemningarnas betydelse?

Dessutom äro följande föredrag hittills anmälda:

af direktör Nordin: Arkeologiska undersökningar på Gotland år 1882; af amanuensen Eichhorn: Om Warnhems klosterkyrka; af d:r Montelius: Hwad wi weta om Westergötland under hednatiden; samt af densamme: Sweriges förbindelse med westra Europa under äldre tider.

Första mötesdagen företages en utmarsch till det nära Skara belägna Götala. Andra dagen besökas Axewalls slottsruin och Warnhems kyrka, samt tredje dagen Kinnekulle och Husaby.

 

 

Till Götala Tempelbacke – Skaras motsvarighet till Uppsala högar – kom det stora sällskapet redan den första aftonen och tillbringade i ett par timmar med att dricka skålar under sång av en dubbelkvartett. En afton som förövrigt avslutades på stadshotellet i Skara för att intaga en gemensam sup.

 

 

Det klargör den i Finland utgivna tidningen Morgonbladet, fredagen den 22 juni 1883, nummer 142, sidan 2:

 

Svenska fornminnesföreningens sjunde allmänna möte öppnades i Skara i måndags kl. 10 f.m. Deltagarne uppgingo till omkring 170 damer och herrar, hvaribland märktes landshöfding Sjöcrona, biskop Beckman, domprosten Sondén, intendenten Upmark, kammarherren Lagerberg från Göteborg, kamrer Lundgren från Vingåker, d:r Oscar Montelius, amanuensen Eichhorn m. fl. kända personer.

– Talarestolen bestegs först af amanuensen Eichhorn, som, sedan han erinrat om de senast hädangångne fornforskarne Sylvander, Wiberg, Cl. Joh. Ljungström* och Hofberg, förklarade mötet öppnadt.

– Till ordförande valdes landshöfding Sjöcrona, till vice ordförande bibliotekarien Torin, samt till sekreterare d:r Montelius och direktör Nordin.

– Öfverläggningarna började med fjerde frågan: ”Hvilka källor i Vestergötland äro kända som offerkällor? Besökas de företrädesvis på bestämda daga?” Den besvarades af hr Werner, som omtalade Ingemo, Åsbro, Marie källa, Odins källa m. fl., alla besökta vissa tider af allmoge. Äfven d:r Montelius och litteratören Oscar Norén yttrade sig i denna fråga.

– Frågan n:r 5: ”Hvilka äro de äldsta till vår tid bevarade kyrkor i Vestergötland?” uppkallade hr Eichhorn, som erinrade om Vestergötland såsom Sveriges äldsta kristna bygd, påpekade Husaby och Skälfvum samt många andra särdeles gamla kyrkor, till vilka hr werner lade Forshem, Göthlunda, Ofva och Hörja. Spörsmålet om figuren i Göthlunda framkallade någon öfverläggning.

– Frågan n:r 2: ”När började jernet blifva kändt i Sverige?” besvarade hr Montelius i ett längre anförande, hvarunder han visade, att jemförande öfversigter tillåta antagande, att jernet hunnit Norden omkring 300 år före Kristi födelse. Hr Torin beskref romerska grafhällar och stenar, visande, att Vestergötland haft en egen bildhuggareskola under hednatiden.

– Derefter höll d:r Montelius ett föredrag om Vestergötland under hednatiden.

– Efter sammankomsten besågs adjunkten Nilssons stora samling af konstföremål och kuriosa, vidare domkyrkan och läroverkets museum. Kl. 6 på aftonen företogs en utfärd till Götala, en höjd utom staden, der mötesdeltagarne tillbragt ett par angenäma timmar under skålar, omvexlande med sång af en utmärkt dubbelqvartett, hvarefter man tågade tillbaka till staden för att intaga en gemensam sexa å stadshotellet.

Mötet fortsattes om tisdag. Möteslokalen utgöres af läroverkets festsal, som i fonden prydes af en dekoration af flaggor, omgifvande riksvapnet, och en runsten, omgifven af granar. Ritningar af Werner och Gotlandsfynd af Nordin äro utstälda.

 

 

---

  

 

*) Initiativtagare till Västergötlands Fornminnesförening, som bildades år 1863, var kyrkoherden Claes Johan Ljungström. Dess samlingar, inkluderande de föremål Skara läroverk deponerade 1866, blev grunden till Västergötlands museum i Skara, som invigdes 1919.