Koblajor på Lilla Vadet.
När Fornminnesföreningen i Göteborg besökte det förhistoriska gravfältet Kungshögarna i Godby på Åland för knappt fyra veckor sedan, sade vår glade busschaufför att vi skulle akta oss för fårspillningen, så vi inte fick den på skorna och sedan förde in den i bussen. Vilket var förståndigt, då vi skulle ha fått lida av fårspillningen under vår resterande sommarresa.
Jag kom att tänka på det nära relaterade ordet koblaja, när jag vid hemkomst till min lägenhet i Kortedala i morse efter nattjobbet, tittade igenom lite bilder från Götala och Skara, för att förbereda höstresan med samma fornminnesförening till Skara om 15 dagar. Jag skulle inte förvåna mig om vi av vår busschaufför får uppmaningen att undvika koblajor alternativt komockor eller vilken synonym han nu använder för avföring från korna på Lilla Vadet, som vi passerar på väg till Stora Vadet i Götala, för att bese gravfältet därstädes.
Det kan väl inte gå så illa som då jag var liten och vi lekte kurragömma i hagen i Kullerstad utanför Skärblacka, där vi hade sommarstuga och jag i samband med ett gömmande, satte mig rakt på en färsk koblaja vid en arbetsvagn. Haha, idag kan jag bara skratta åt denna episod, men gjorde inte det som barn och vet inte heller om jag skulle göra det idag om fadäsen skulle upprepa sig, hehe.
Det blir en hel del fekaliepölar efter korna på Lilla Vadet, men jag brukar skickligt navigera mig mellan dem. Nu har jag inte tagit någon bild på en koblaja eller komocka därstädes – den jag använder är från Wikimedia Commons, utan tankeresonemanget till denna korta blogg uppstod då jag såg en bild, som jag tog på Coop Forum i Skara i somras, där de bevisligen sålde koplattor och det ena ledde till det andra i associationernas värld. Avslutningsvis kan det i alla fall sägas att ordet blaja är i bruk åtminstone sedan början av 1900-talet, enligt Svenska Akademiens ordbok och används bland annat i språkexemplet:
"Ids inte blaja, inte tror vi ändå på den där historien!"
