Landet som icke är.

 
Jag längtar till landet som icke är,

ty allting som är, är jag trött att begära.

 

 

Månen berättar mig i silverne runor

om landet som icke är.

 

 

Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,

landet, där alla våra kedjor falla,

landet, där vi svalka vår sargade panna

i månens dagg.

 

 

Mitt liv var en het villa.

Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen

vunnit –

vägen till landet som icke är.

 

 

I landet som icke är

där går min älskade med gnistrande krona.

 

 

Vem är min älskade? Natten är mörk

och stjärnorna dallra till svar.

Vem är min älskade? Vad är hans namn?

 

 

Himlarna välva sig högre och högre,

och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor

och vet intet svar.

 

 

Men ett människobarn är ingenting annat än

visshet.

 

 

Och det sträcker ut sina armar högre än alla

himlar.

 

 

Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar

och alltid skall älska.

 

 


 

 

Postumt utgiven dikt av den finlandssvenska diktaren Edith Södergran (1892–1923), i samlingen Landet som icke är (1925). Bilderna från Götala – Brunsbo – Järnsyssla 2012-09-17, är tagna av Harri Blomberg.

 

 


Kommentarer
Postat av: Kjell Söderlund

Är Harri betagen, tagen av medmänsklig omtanke, kanske kärlek till och med?

Svar: .... Kjell, Ediths dikter kan man älska ändå... :-)
Harri Blomberg

2012-09-18 @ 05:51:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0