Tranornas trumpetande i Götala.



Närheten till fåglarnas Hornborgasjön gjorde sig märkbart påtaglig under mitt första besök på Stora Vadet i höst. Tranornas trumpetande läten hördes från lunchtid – jag köpte nybakat bröd och egenkomponerad sallad på det trivsamma ICA Munken i Skara – till kväll.

 

 

De flög många gånger mycket lågt över mig på Stora Vadet. En gång bara några till fem meter ovanför och ned mot kungsgårdens nyskördade marker, där deras karaktäristiska högljudda nasala och skorrande trumpetande fyllde fälten. Tranorna fyllde sina magar så att de orkar flyga till Spanien över vintern.

 

 

Jag är ett septemberbarn, en månad då sommaren i Götaland övergår till höst. Mina födelsedagar i barndomen skiftade från sommarliknande temperaturer till riktigt ruskigt väder.

 

 

Exempelvis brukar jag berätta att jag kom till världen med en höststorm, ty i september 1969 rådde våldsam storm över västra och södra Sverige som krävde sorgligt nog tio liv i Sverige, som upplevde sitt värsta oväder sedan Andra världskriget, av vilka fem dog i min hemstad Göteborg, som såg ut som en bombad stad.

 

 

Lik en stormvind arbetade jag på torpet igår mellan klockan tolv till sju. Det var små detaljer som fixades. Jag satte fast ett dörrhandtag på ytterdörren till brygghuset, bytte även ut tvenne regn- och vindskydd på östra gaveln av detsamma. I samband med denna åtgärd såg jag att taket ursprungligen var beklätt med papptak.

 

 

Badkarets utsida borstades ren och målades i svart metallfärg. Det ska få stå kvar vid brygghuset. Jag ska plantera blommor i själva karet.

 

 

Bänken vid informationsskylten fick samma färg. Den ska stå ute året runt och stod tidigare i brygghuset.

 

 

Egentligen återstår bara att byta ut tvenne skyddsplankor på den västra gaveln och delvis måla innandömet i brygghuset, beslutade igår att låta det omålade virket inomhus kvarstå och bestryka enbart de delar av väggarna, som tidigare har varit bemålade.

 

 

Sedan ska jag resterande besök på torpet i höst arbeta vidare att rensa fram den förhistoriska storhögen, så att den innan midvintern kan få en ceremoniell invigning värd sin storhet.

 

 

Efter en regnskur då de tre korna på Lilla Vadets marker tog skydd under träden vid Götalabäcken – vi gillar varandras sällskap, gick jag tillbaka till Skara under skenet av en vacker solnedgång. Ett gott dagsverke, tisdagen den elfte september, var över.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0