Götala

 

När den fyraårige pojken springer efter en på den gamla landsvägen i Götala och ropar vädjande ”Uncle”, för att han vill följa med på min vandring eller då han åter ropar ”Uncle” och sträcker upp händerna, för att jag ska hjälpa honom över en grind eller då Lilla Vadets kor närmar sig, känns det alldeles rätt att ha ett deltidsboende i Skara.

 

På många platser, såsom i min fäderne- och mödernestad Kristinestad i Österbotten, spelar de deltidsboende en stor roll i en bygds liv. Den rikliga semesterbosättningen ger liv åt Kristinestads gatubild speciellt under april-september samt större högtider. Själv har jag vid månadsskiftet juni-juli 2013 varit fem sammanhängande dagar i Götala och som mest har vi bott 10 personer i stugan, då besökande från Lysekil, Munkedal och Malmö har varit på besök.

 

Torpet Viljet i Götala har varit vår bas då vi har gjort Skara med Västergötlands museum med forntidsby, besök domkyrkans alla skrymslen och vrår från källare till torn, med en vaktmästare som vår underbara ciceron, samt ätit lunch på stán och varit på shopping på Jula och City Gross.

 

Dessutom åkte vi med två fullastade bilar för att roa oss på Skara sommarland, en nöjespark som trots mina förutfattade meningar gav mig en riktigt trevlig dag bland ånglok, vattenlekar och hisnande fartupplevelser. Att alla åkattraktioner ingår i entrépriset gör det verkligen prisvärt och sedan att man vinner stora chokladvinster med små insatser, gör inte saken mindre lustfull.

 

Tillsammans med min sambo, dennes syster och syskonbarn har vi även besett och upplevt flera västgötska sevärdheter som Läckö slott, Spikens fiskeläge, Nya stadens torg i Lidköping och Sparlösastenen.

 

Naturupplevelserna för en storstadsbo är påtagliga, njuter av dem i fulla drag och tillsammans med min duktige sambo slutförde vi bland annat målningen av den byggnad som jag kallar för ladugården på torpet Stora Vadet i Götala. När den byggdes fanns det en enorm ålderdomlig ladugård alldeles intill, men som är riven sedan decennier tillbaka (dock avfotograferad på 1920-talet), så denna ursprungliga vagnsbyggnad fick med tiden lite av en ladugårds funktion, även om jag är lite osäker på att djurhushållning har bedrivits i någon större grad, men det verkar finnas ett bås. På 1950-talet tillbyggdes även ett garage i den norra änden av huset. Tiden sätter alltid sina spår på bebodda platser. Framöver ska ladugården städas ur ordentligt, men funderar att använda en del av byggnaden som vedbod, medan torvboden vintertid kan användas till att husera utemöbler från 1950-talet, som jag har funnit på vinden i ladugården.