Västgöten Harald Ullenius skriverier om Götala 1714.
Under ett av mina många besök på Stifts- och landsbiblioteket i Skara, bekantade jag mig lite med prosten Harald Ullenius (1669-1731) skriverier. Märk betoningen på lite, då han var en man som skrev varje dag under sitt vuxna liv. Det var ortsbeskrivningar, etnografiska notiser, genealogier, anekdoter, språkliga notiser, prästlängder, händelser i hans liv, etc. Drygt hälften av vad man vet att han skrev finns ännu i behåll (drygt 20 band med handskrifter), de flesta i Skara stiftsbibliotek. Ullenius var därutöver präst bl.a. i Timmele och Ulricehamn. Min bekantskap berörde den fem år gamla tryckta versionen av Hendecapolis VisiGothica eller De elva städerna i Västergötland (1714). Utgivare är Föreningen för Västgötalitteratur i Skara 2009. Boken har en inledning och kommentarer av Benny Jacobsson och innehåller 110 sidor med texten på såväl modern svenska som 1700-talsspråk. Boken är illustrerad med en rad gamla stadsmålningar och innehåller rader av fantasifyllda historier om städerna. Jag studerade främst Ullenius anteckningar om Götala, till skillnad mot den fem år senare utgivna avhandlingen Skara, götarnas urgamla stad, av Christopher Rydell från 1719, nämns inget om lagmans- eller tingstraditioner, däremot nämns den medeltida kyrkan som funnits, i samband med den då gängse uppfattningen i början av 1700-talet om ett tiotal kloster som man trodde fanns omkring Skara under medeltiden, varav ett i Götala. Ullenius skriver: Vid Götala, som nu för tiden är översternas för Västgöta kavalleri ryttmästaresäte, har äntligen det 11:e klostret stått, och där jämte ett kapell, av Benct Bonde uppbyggt.
Götala var en plats som under bl a under slottet Skaraborgs tid användes som kungsladugård, men efter danskarnas härjningar 1612, flyttade man länsstyret till Götala och kvarstannade där till 1660. Ullenius skriver: Konungarnas ladugård var den tiden Götala; [sedermera landshövdingesäte; och äntligen rustmästareboställe].
Det är allt, men så får man tänka på att boken berör alla städerna i Västergötland 1714. Dock finns anteckningar som är intressanta i Ullenius arbete, som skildrar Djurgården mellan Skaraborgs slott och kungsladugården Götala, där bl a Djurgårdsängsskatten senare kommer att hittas på 1800-talet. Notera även de stockbåtrester man har hittat i de vattendrag som tidigare omfattade Götala mader, bl a på torpet Ekedal i Götala (uppgiftslämnare Barbro Olofsson i Skara 2014) och i Romlycke 1:4, med beteckningen RAÄ Stenum 24:1, söderom Götala:
Sydost ifrån Skara stad är en mycket stor och ljuvlig Djurgård, med ganska många hjortar uti, samt allehanda slags trän, och skön gräsmark. Här har den studerande ungdomen sitt största nöje, med bollekande, när de får sina vanliga lov- och vilostunder, ons- och lördagar efter middag. Runt omkring staden, där hus och gårdar fordom stått, är nu sköna och mycket avliga åkrar och ängstycken.
Har ock fordom till Skara varit seglats och sjöfart, så ifrån Vänern, som ifrån Lonen. Samma fart är nu äntligen igenfallen, med dy uppfylld, och med gräs övergången; syns dock tecken därefter än idag, att sedan man kommit ifrån Lidköping, strömmen Lidan utför, åt Skofteby, Resville, Kolltorp, Ardala, etc. har man farit utmed hospitalet, slussen och söder om Skaraborg; dädan sedan har varit sjöfart ut igenom Djurgården in i Lonen, vilken på den kanten kallas Stenumssjö, såsom på andra sidan vid Hornborga, Hornborgasjö. Klart tecken nog, ibland andra, är härtill, att man ännu uti Djurgården finner bräden utav beckade båtar.
