Götala

Tempelbacken i Götala, av traditionen utnämnd till platsen för Alla Götars Ting.

I min antikvariska forskning kring Götala som tingsplats (inkluderande föreställningen om platsen) för alltinget "alla götars ting", dit alla hade tillträde, och tingsplatser i allmänhet, har jag flera gånger kommit i kontakt med en annan forskare som heter John Kraft och vilket i slutet av denna månad utkommer med en ny bok som heter Svearnas land som handlar om den yngre järnåldern i Mälardalen och kommer för min del att bli högintressant, då han i den ska diskutera vidare Var låg tingsplatserna och handelsplatserna? Mölndalshistorikern Lars Gahrn skrev ett intressant blogginlägg för fem år sedan om John Krafts författarskap.

Östergötlands äldsta tingshög

De läsare som har tittat på länken som Gahrn skrev, kan se att den har likheter med ett resonemang som finns i följande länk om Östergötlands tingsplatser, temasidan Härad, socken, ting härrör från en bok och hemsida om Eriksgatan i Östergötland och är författad av Monica Gabrielsson Lantz från Vadstena. Hon menar att varje härad (i Svealand hette det hundare, men ersattes där under senmedeltiden av häradsbegreppet) under yngsta järnåldern i övergången till medeltiden hade en egen tingsplats. I Östergötland skulle det i så fall ha funnits 18 tingsplatser, varav Aska härad med Askahögen anses vara den äldsta daterade högen, som har varit tingshög, i Sverige. Arkeologer har dessutom konstaterat att det varit ett platåhus på högen under vikingatiden.

Historikern och geografen Wilhelm Tham (1812-1873) uppgav i sin beskrivning av Östergötland att den stora högen i Aska by, Askahögen i Hagebyhöga socken, "förmenas ha varit häradets tingsplats" en gång i tiden och vid Sjökumla "fordom ha stått ett kapell, som sedermera varit begagnadt till tingsplats". (Wilhelm Tham Beskrifning öfver Linköpings län I-II (utgiven i Stockholm 1854-1855), sid 666 & 671.) Aska härad nämns första gången 6 juli 1293 i samband med att Kristina Johansdotter (Elofssönernas ätt) upprättade ett testamente som bland annat berörde Sörby gård i Aska härad, asscahered (latin) (Se vidare Svenskt Diplomatarium, SDHK-nr 1600.).

Häradets tingsplats av idag är sällan densamma som den var omkring år 1000, exempelvis med Aska härads tingsplats får vi anta av bland annat häradsnamnet och funktionen som centralplats under vikingatiden att traditionen väl kan stämma, men redan år 1370 var tingsplatsen flyttad till förmån för Sjökumla för Aska härad. Wilhelm Tham anger i sin beskrivning av Östergötland att vid Sjökumla "fordom ha stått ett kapell, som sedermera varit begagnadt till tingsplats". Efter några år flyttades tinget till Motala. Det skedde sannolikt senast 1373 eftersom Motala redan 3 januari 1374 fungerar som tingsplats. Häradshövding var både 1370 och 1374 Elof Djäken i Grepstad. Sedan den 1607-1611 uppförda kungsgården Motala hus i Motala, där häradstinget hållits sedan 1610, förfallit flyttades tinget 1644 till Sjökumla som fungerade som tingsplats innan häradsrätten 1673 flyttade tillbaka till de renoverade domstolslokalerna i Motala hus.

För att återgå till vadstenabon Lantz, så skriver hon på hemsidan om Eriksgatan:

Under medeltiden hade Östergötland 18 häraden. En del gamla tingsplatser, omnämnda i medeltida källor har inte kunnat identifieras, de tycks inte vara knutna till den senare bebyggelsen. I de fallen kan det finnas ett samband mellan tingsplats och gamla övergivna förkristna kultplatser. Namnen på vissa av de äldsta tingsställena tyder på att de låg utanför bebyggelsen, t.ex. de som innehåller ”säter, sätter, sättra, vilket betyder ”fäbod, tillfällig bosättning”. Det är säkert en mycket ålderdomlig grupp av tingsplatser, vars ursprung får sökas i förkristen tid. Vid övergången till historisk tid fick de vika för mera centralt belägna platser… Lionga tingsplats, den centrala i Östergötland, låg i vägmötet mellan Åkerbo, Bankekinds och Hanekinds härader. Det var kungens huvudmål på Eriksgatan genom landskapet.

Just skärningspunkten mellan härader var viktig, ty här växte även städer upp senare… såsom Linköping, men även Skänninge som redan under 900-talet var en betydande centralort, och dess läge mellan Aska och Göstrings härader och närheten till gränsen mellan Bobergs och Vifolka härader gjorde att östgötarna gärna träffades vid Skenaån där Skänninge sedan växte fram.

Ting i Uppland

Tingsplatser synes ha flyttats flitigt och under skilda epoker har vissa platser använts, för att senare överges. Under de senaste århundradena har antalet tingsplatser även kraftigt reducerats då de har slagits samman. Per Vikstrand har i boken ”Gudarnas platser. Förkristna sakrala ortnamn i Mälarlandskapen.” (Uppsala 2001), beskrivit Frösåkers härad i nordöstra Uppland. Det omnämns som skeppslag 1344 och som hundare (härad) den 18 januari 1420.

Någon bebyggelse med namnet Frösåker verkar aldrig ha funnits, utan häradet har troligen namn efter sin tingsplats. Var denna låg under medeltiden är inte känt och under 1500-talets senare hälft så hölls i Frösåkers härad under några år ting i skilda socknar, såsom ett slags uttryck för sed.

I sammanhanget kan det också vara intressant att notera att i en uppteckning av gränsmärken hos fornforskaren Johannes Haquini Rhezelius (död 1666), publicerad Monumenta Upplandica (Stenbock & Lundberg 1915:112) omtalas en plats Tinqzdal, som bör ha legat på gränsen mellan Hargs och Hökhuvuds socknar, troligen mellan byarna Björsta och Risinge, i ovannnämnda härad (Vikstrand 2001:69f).

Invid Uppsala högar, intill kyrkan, finns Tingshögen och som är anlagd av människor, om inte till grav så till samlingspunkt för folksamlingar, redan under tidigmedeltid. Tingshögen skall också vid ett tiotal tillfällen ha använts som symbolisk plats av Gustav Vasa vid tal på 1500-talet. På ett liknande sätt använde han tingshögen vid Norrala kungsgård för sitt tal till hälsingarna år 1521.

Tingsplatser i Skåne

Tingsplatser lever i många bygder kvar som ortnamn, men även föreställningen om forntida kan ha namngett fornminnesplatser med tingsnamn, även om det inte kan uteslutas  att fornminnesplatsen under medeltiden har tilldelats  rollen  som tingsplatser, för exempelvis dess centrala och hävdvunna lägen. I nutid (efterhand) kan det vara svårt att veta om tinget har namngivet platsen eller typen av fornminne, som har namngett platsen, såsom när det gäller den klassiska frågan vad som var först hönan eller ägget? Två exempel på ovanstående kan ges från Skåne. Följande två beskrivningar har jag hämtat från boken Fornminnen i Skåne. En vägvisare av Christer Classon och Anders Dunér (Corona förlag i Malmö 2001).

Tingsgården vid Mansdalsvägen utanför Vä i Kristianstads kommun är ett gravfält som består av två domarringar och fem resta stenar. Den ena domarringen är 12 meter i diameter och innehåller 9 klumpstenar. Den andra domarringen har sannolikt varit 8 meter i diameter och bör ursprungligen ha bestått av sju stenar och vilka fyra återstår. De resta stenarna, av vilka två är klumpformiga är 0,3 till 1,3 meter höga (Clason & Dunér 2001:93).

I trakterna av Sörby kyrka i Hässleholms kommun finns Tingsbacken och i ett skogsavsnitt finns en domarring och en liten stensättning. Domarringen är cirka 7 meter i diameter och innehåller nio stenar (Clason & Dunér 2001:61).

Alla orter som heter någonting med Ting behöver inte härleda till riktiga eller föreställda tingsställen, ett sådant är Tingsryd i Småland, centralort i kommunen med samma namn. Namnet Tingsryd härleder till sockennamnet Tingsås, som centralorten är belägen i och Tingsås socken ligger kring sjön Tiken. Namnet (1642 Tingzås) är troligen bildat från ett äldre namn på sjön Tiken och den ås varpå kyrkan är byggd, alltså inget med tingstraditioner att göra.

Tingsplatser i Östergötland

Det torde däremot Tingstad i Östergötland ha. Enligt arkeologen Bror Schnittger har de båda städerna Norrköping och Söderköping namngivits efter sitt läge i förhållande till Tingstad, gammalt centrum i Lösings härad, en tanke som upptagits  av Sven Ljung med den modifikationen, att namngivningen kan ha skett med utgångspunkt från hela den mellanliggande Vikbolandsbygden, oavsett vad är fornminnesbilden sådan att fornminnena ligger så tätt och är så betydelsefulla med bl a fornborgen Gullborg, att man här kan hitta ett osedvanligt starkt markerat bebyggelsecentrum vid Tingstad. (Moberg, Lennart 1965:71-76.  I Från Forntid till Vasatid. Norrköpings historia 1:2. Norrköpingstraktens ortnamn. Stockholm 1965.).

Tre härader, som sedan gammalt stött samman i staden Norrköping är Lösings, Memmings och Bråbo (Pär Olsén i Från Forntid till Vasatid. Norrköpings historia 1:1.  Norrköpingstraktens fornminnen. Stockholm 1965, sidan 1.). Memmings härad omfattade under medeltiden socknarna som låg i landet mellan sjöarna Roxen och Glan, förbundna av Östergötlands viktigaste vattenled vid namn Motala ström. Häradets tingsplats låg under medeltiden vid Skattna i Kullerstads socken. Bråbo härads ting hölls under medeltiden vid en plats, som i urkunderna kallas Slätmo alternativt Slätamo, exempelvis Slätämo thing 1369. Namnet har uppkommit från platsen – den släta mon (mo är en sandig slätt, ofta beväxt med tallskog). Tingsplatsen har legat vid nuvarande Svärtinge villastad, där namnet Tingsbröten minner om platsen forna betydelse, lever mer vardagligt kvar kvar idag i Tingsbrötsvägen i Svärtinge (Moberg, Lennart 1965:9.).

Genom sitt namn utpekar sig Tingstad som häradets gamla centrum. Vi har inga dokumentariska upplysningar om var Lösings härad under medeltiden haft sitt (fasta) tingsställe. I det läget är vi skyldiga att tillmäta namnet Tingstad, som betyder tingsplats, den största betydelse. Socknen har fått sitt namn av Tingstad gård som var prästgården (Moberg, Lennart 1965:11. Se vidare F. Wildte, Östergötlands tingsställen före år 1600, i Meddelanden från Östergötlands fornminnes- och museiförening 1933-1934, s. 184.).

Norrköpingsarkeologen Arthur Nordén ansåg att den magnifika domarringen Bredesten á 13 stenar (ursprungligen 26 stycken) vid Galgberget vid Albrektsvägen i stadsdelen Ektorp i Norrköping senare blev tingsplats för Lösings härad, då Sankt Johannes socken, på vars marker staden växte fram, ursprungligen tillhörde Lösings härad. Till denna märkliga plats ska jag återkomma till senare i höst, då jag diskutera vidare tingsplatsen som fenomen och även sammanfatta John Krafts tankar kring Götala som tingsplats för alltinget (Nordén 1921:10-17. I Nordén, Arthur, Spår av hedendom vid Norrköping, Norrköping 1921).