Götala

Arkitekten och ämbetsmannen Erik Dahlbergs dagbok (1625-1699) utgavs första gången fullständigt av Herman Lundström i Stockholm 1912 (i mindre fullständigt skick har dagboken i tryck utgivits av S. Lundblad 1823) och i den kan man följa Dahlberg  som åker runt i det stormaktstida Sverige, som omfattade de mesta av Östersjöns stränder. Han förde ett synnerligen rörligt liv och befanns sig hela livet, må man säga, på resande fot i olika uppdrag och befattningar. Ur ett Götala-perspektiv är det intressant att notera att han passerade de tvenne torpen Lilla och Stora Vadet sammanlagt sex gånger under en 15 års period, mellan åren 1678-1693, då landsvägen från Skara till Stockholm passerade Götala på väg mot Skärv, som förövrigt var tingsplats i Valle härad från år 1640 till år 1905, då den flyttades till Skara.

Dagboken berättar:

1678. Han for förbi Götala den 5 januari 1678, då han reste från Skärv till Skara. (1)

1680. Två år senare åkte han från Larv, Vånga, Skara och till Skärv den 31 oktober 1680. Dagen därpå skriver han i sin dagbok: ”Den 1 november ifrån Skärv till Höjentorp, varest Hans Excellens greve Magnus de la Gardie, som nyligen blivit riksdrots, med sin furstinna vistades, ¼ mil. Och ehuru väl, sedan jag på honom hälsat, straxt ärnade fortsätta min resa, kunde jag dock inte icke slippa, utan som Hans Excellens av Hans Majestät till riksdagen och kröningen var förskriven och följande dagen ärnade resa, bad Hans Excellens mig göra honom sällskap. Den 2 dito reste jag i Hans Excellens följe till Katrineberg, 2 mil. Den 3 till Hova, 4 mil. Den 4 till Bodarne, 2½, varest Hans Excellens om natten förblev, men jag reste till Stavå, 1 ½ mil.” (2)

Därefter passerar han Götala den 4 maj 1682 (3); 26 september 1683 (4); 21 maj 1687 (5) och avslutningsvis den 6 juni 1693 (6).

Sistnämnda datum, den 6 juni 1693, måste han ha kommit farande med häst förbi kronoparksstenen som står vid Lilla Vadet, som restes tre år tidigare, alltså anno 1690, så nästa ni läsare ser den vid vägkanten, kan tänka på att med stor sannolikhet såg Erik Dahlberg densamma för drygt 323 år sedan.

Källa (Erik Dahlbergs dagbok (1625-1699), utgiven av Herman Lundström i Stockholm 1912): 

1)      Lundström 1912:205.

2)      Lundström 1912:230.

3)      Lundström 1912:240.

4)      Lundström 1912:245.

5)      Lundström 1912:251.

6)      Lundström 1912:267.