Min morfar var soldat.
I veckan som gick la jag upp ett bildcollage på Facebook, där jag som liten pojke besöker min älskade morfar Niilo Hautamäki (1902-1973), som bodde vid Lappfjärds å i Dagsmark i svenska Österbotten. Han och min mormor tyckte oerhört mycket om mig och mina två syskon, vilket också framgår av bilderna som finns i vårt familjealbum.
I denna blogg har jag berättat flera gånger om Finska krigets hjälte Gustaf Magnus Adlercreutz (1775-1845) som bebodde Götala på 1800-talet.
En annan krigshjälte var min morfar, som var frontsoldat mot de angripande ryssarna under Vinterkriget, där min morfar var körkarl för det tredje batteriet i artilleriregementet KTR 8 - KenttäTykistöRykmentti 8.
Niilo Hautamäki kom i tjänst den 13 oktober 1939, tre dagar efter att min mor föddes, och togs därur den 29 april 1940 och fick betyg för gott uppförande. Han kom även att tilldelas Finlands frihetskors, i form av frihetsmedalj (2. luokan Vapaudenmitali – VM 2) av andra klassen.
KTR 8 var ett fältartilleri, ett så kallat rörligt artilleri med syfte att understödja de arméförband, som under Vinterkriget var underställda den 8 divisionen, samma division som det berättas om i filmen Vinterkriget från 1989.
Niilo Hautamäki deltog i striderna vid Vuokselaavsnittet, som var en del av Mannerheimlinjen, byggd under mellankrigstiden för att hålla Sovjetunionen stången vid anfall från sydöst.
Man försvarade sitt avsnitt bra, då inga direkta strider fördes på den norra sidan av floden Vuoksen, utan söder om densamma.
Efter freden den 13 mars 1940 var man ändock tvungen att överlämna Vuoksela och övriga delarna av Karelska näset till Sovjetunionen och min morfar blev civil 1 ½ månad senare, och i Sydösterbotten blev han kvar tills det var dags att sommaren 1941 åter ta strid med Sovjetunionen under Fortsättningskriget som varade i över tre år, men det är en annan historia.
