Finländaren Carl Edvard Wiens på Apelsäter i Lurs socken.
För en vecka sedan besökte jag åter Lurs socken i norra Bohuslän, vilket jag för övrigt skrev om i somras angående den finländska skonerten Toivotars förlisning vid Tanums kust i Bohuslän hösten 1883.
Denna gång var det för att diskutera arkeologins historia i Kungälv med min goda vän Kristina Bengtsson, som har lett Kungahällaprojektet under en lång tid.
En riktigt fin februaridag, som förutom en intervju även innebar en längre exkursion till Kragenäs vid havet, där vi fikade vi ett bronsåldersröse med RAÄ-nr Tanum 1030:1, vi hade det en behaglig utsikt över kustlandskapet, dessutom stannade vi till vid en herrgårdsruin i Lurs socken – Apelsäter. Sockengränsen mellan Lurs och Tanums socknar går om lott vid kustbandet.
I första bandet av Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige, utgiven i Stockholm 1859, kan man på sidan 64 läsa om Apelsäter:
Apelsäter. Gård i Bohuslän, Lurs socken af Tanums härad, väl bebyggd och försedd med en utmärkt vacker trädgård, anlagd af Direkt. H. J. Brunius (obs, bör vara N. J. Brunius), som egde gården i början af 1840-talet.
Gården är gammal och nämnes redan i Hakon Hakonssons saga, der den kallas Abalsæter. Det var här som Skule Jarl år 1221 under en nattlig öfverrumpling dödade 90 Ribbungar med deras anförare Gunnar Aserson, men sjelf dervid förlorade sin banérförare, Araund Åkaft, som blef skjuten genom strupen med ett spjut.
Såsom de stupade Ribbungarnas grafställe uppgifvas en rund ättekulle och spår efter 3 förstörda dylika, som finnas vid gården, och det synes icke omöjligt, att de stupade blifvit jordade i eller omkring dessa gamla hednagrifter. Vid gården finnes äfven en rund krets, bildad af 9 st. stenar, af hvilka likväl 2 äro bortförda. — Apelsäters gård består af 1 mantal kronoskatte, och till egendomen höra qvarnar i den förbiflytande ån. Nuvarande egaren är förre kapten-löjtnanten vid flottan, C. G. Wiens.
C. G. Wiens som ägde gården år 1859 är inte helt obekant, då jag tidigare har skrivit om honom och gården Apelsäter, men det var första gången jag besökte platsen. Nu när det i år är Finlandstema på denna blogg, på grund av jubileumsåret, ska jag kort redogöra om Wiens illustrerade med bilder från vårt besök.
I min C-uppsats i historia vid Göteborgs universitet – Fragment av ett finländskt Göteborg. En studie av finländarnas vardagsliv i Göteborg med omnejd under första hälften av 1800-talet enligt examinationslistorna, jämte en vidare undersökning om Göteborgs finländare under tiden 1750-1900 – som blev färdig höstterminen 2004, forskade jag om det finländska Göteborg och skriver om Carl Edvard Wiens, varav det mesta nedan kommer ifrån.
En fjärde finländsk officer (på Nya varvet i Göteborg) hette Carl Edvard Wiens, som föddes den 18 september 1794 i Somero i Egentliga Finland och var son till "hovrätts extra notarie" Karl Gustav Wiens (1772-1839) och Margareta Sofia Kask (1757-1824). Wiens blev student vid Åbo Akademi med betyg i maj 1816, därefter gick han i militärtjänst i Sveriges flotta och kom med tiden till Nya varvet vid Göteborg, där han verkade som marinofficer eller mer officiellt underlöjtnant vid Arméns flotta den 11 mars 1823, premiärlöjtnant den 13 september 1834 och kaptenlöjtnant 1841. Om Wiens tid i Göteborgseskadern berättas bland annat att han år 1831 såsom sekundlöjtnant förde befäl över kuttern (däckade kanonjollen) Malmö som bevakade området norr om Känsö i Göteborgs skärgård. Fienden som man denna gång skulle mota bort var koleran, som sommaren 1831 hade brutit ut i ryska östersjöhamnar och var varvsadjutant från den 1 april 1832 till den 31 december samma år. Den 14 juli 1834 styrde premiärlöjtnanten Wiens kungaslupen i Göta älv, med stopp på Nya varvet. Ombordvarande var dåvarande svenska kronprinsen med familj och hertig Max av Leuchtenberg. Sommarhalvåret 1836 var han chef på bombkanonskonerten Pollux. Kaptenlöjtnanten Wiens var i juni 1842 divisionschef under exercisexpedition med Göteborgseskadern.
Den 14 november 1830 gifte Wiens sig i Göteborg med Amanda Emilia Braune, född 1808. Hon var dotter till kaptenlöjtnant Gustav Adolf Braune och Kristina Antoinette Wefverstedt. Deras gemensamma dotter Hilda Amanda, föddes på Nya varvet den 11 maj 1833 och kom att dö ogift i Anderslöv i Skåne 1890. Carl Edvard Wiens första maka dog på Nya Varvet den 1 augusti 1834.
Knappt två år senare gifte Carl Edvard Wiens om sig med sin svägerska Sophie Antoinette Braune, vilken var född 1811 och kom att överleva sin make då hon dog i Malmö den 25 november 1885. De fick åtta barn tillsammans, de fyra första föddes på Nya varvet mellan åren 1836-1842, det femte barnet föddes i Forshälla hösten 1844 och de tre sista i Lurs socken i Göteborgs och Bohus län, där Carl Edvard Wiens sedan cirka 1845 var ägare till gården Apelsäter.
Carl Edvard Wiens arbetade mycket med frågor på kommunal nivå. Ur Göteborgs Posten 1862-11-14, sidan 2.
Avsked från det militära hade han fått den 23 november 1855, med gradbeteckningen kaptenlöjtnant i reservstat som han hade fått två år tidigare. Ett år före sin död 1871 var han på väg att avveckla verksamheten på Apelsäter, framgår av tidningsurklipp.
Där dog han också den 3 juni 1871. Tidningarna skrev ett gott eftermäle om honom, veteran från vårt senaste krig.
Carl Edvard Wiens barn klarade sig bra i livet, några av dem blev framgångsrika affärsmän.
Dagens Nyheter 1872-12-12, sidan 1.
Barn med första hustrun:
Hilda Amanda, f. på Nya varvet vid Göteborg 11.5.1833, död ogift i Anderslöv i Skåne 1890.
Barn med andra hustrun:
Ida Sofia Emilia, f. på Nya varvet 31.12.1836, död ogift i Malmö 7.2.1919.
Carl Gustaf Ivar, f. på Nya varvet 31.8.1838. Bosatt i Göteborg, död där 8.4.1870. – Gift med Anna Margareta Lundin i hennes första gifte, f. i Haag 12.5.1844, död på Löberöd i Hammarlunda sn. 31.8.1918, dotter till brukspatronen Per Lundin och Maria Zetterström samt omgift med sin svåger Oskar Hjalmar Wiens.
Antoinette Carolina Fredrika, f. på Nya varvet 18.9.1840, död i Lur 14.11.1849.
Julia Oskara Wilhelmina,f. på Nya varvet 13.8.1842, död i Malmö 13.5.1893. – Gift i Lur 20.10.1865 med sjökaptenen, tobaksfabrikören Georg Fredrik Vilhelm von Gegerfelt, f. på Nya varvet 15.3.1836, död i Stockholm 14.5.1902.
Axel Edvard Fingal, f. i Forshälla 11.10.1844. Affärsman i Malmö, död 1896.
Oskar Hjalmar, f. i Lur 22.4.1846. Skeppsredare, grosshandlare, död 1923.
Hjalmar Wiens (1842-1923), som var gift med Margaratha Lundin sprider i Göteborgs Posten 1872-12-14, på sidan 2, glädjen över "en sons lyckliga födelse den 3 december (1872), hafva vi glädjen slägt och vänner tillkännagifva. Uddevalla & Apelsäter."
Albert Napoleon, f. i Lur 8.3.1848. Affärsman i Kristiania i Norge. Var gift och hade åtminstone sönerna Carl och Marius. Marius i sin tur hade döttrarna Grethe och Reidun.
Carolina Charlotta, f. i Lur 7.3.1850, död ogift i Malmö 3.6.1933.
I Tidning För Wenersborgs Stad Och Län 1874-02-05, sid 3, kan man läsa Apelsäter har sålts av släkten Wiens till majoren S. Neiglick. Tidningen skriver: Egendomshandel. Egendomen Apelsäter i Lurs socken af norra Bohuslän har af herr C. Wiens försålts till majoren S. Neiglick mot en köpesumma af, som Bohusl. tidn. hört uppgifwas, 36.000 kronor. I köpet ha ingått åtskilliga inventarier." Den äldste brodern Carl Gustaf Ivar Wiens hade avlidit i Göteborg 1870 och Hjalmar Wiens bebodde Apelsäter, så sent som år 1872, misstänker därför också att han var den som skötte försäljningen i årskiftet 1873-1874.
Carl Edvard Wiens gravsten ska finnas att bese på kyrkogården i Lur, så i samband med nästa besök, ska Kristina och jag åka och leta upp den, återkommer då med en rapport därifrån.
Källor:
* Pousar, Jarl, släkten "Wiens". Genos 64 utgiven i Helsingfors 1993. Tidskrift utgiven av Genealogiska Samfundet i Finland, s 123-128, 136.
* Ribbing, Olof RED, Göteborgs eskader och örlogsstation 1523-1870. Göteborg 1949, s 415-422, 525.
* I Malmö stadsarkiv finns släkten Wiens arkiv på 1,5 hyllmeter, en släkt som härleder från Åbo. Hovrättsnotarien Carl Gustaf Wiens (1772-1839), var ägare till Sarja rusthåll samt Votila i Somero socken. Han fick i sitt första äktenskap, med Maria Sofia Kask, sonen Carl Edward (1794-1871). Carl Edward Wiens var kaptenlöjtnant i flottan, 1845 köpte han Apelsäter herrgård i Lurs socken, Göteborgs- och Bohuslän, och var verksam här inom pastoratets fattigvård. Vigdes med Sophie Antoinette Braune (1811-1885). I arkivet finns Carl Edvard Wiens bouppteckning från 1871 och handlingar om Apelsäter 1827-1876, bland annat en karta över Apelsäter, som förvaras i magasin 1221. Det intressanta är att det även finns familjebilder (fotosamling) från 1800-talets mitt till första halvan av 1900-talet. Förutom bouppteckningshandlingar rörande tre bröder Wiens från 1600-talet, innehåller arkivet handlingar från 1800-talets första hälft fram till 1995. Arkivet består till största delen av en familjebrevsamling, vilken delvis är renskriven; serie 1 och 2. Övriga handlingar; serie 3, berör släktens tillgångar och verksamheter. En fotosamling; serie 4, med familjebilder från 1800-tal och tidigare 1900-tal ingår även i arkivet. Arkivet överlämnades till Malmö stadsarkiv som deposition av Jurgen Wiens den 1 juli 1981. Tilläggsleverans 1995 samt av Christer Wiens 1996. Konceptförteckning utförd av Ingrid Andersson i januari 1997.
* Dödboken för Skara landsförsamling 1880, berättar om änkefru Louise Brunius, förr Carlsson, död på Götala kungsgård den 16 februari.
* Skara landsförsamlings kyrkoarkiv, Husförhörslängder (1867-1876), berättar om hur Louise Brunius flyttar in till kungsgården Götala från Amerika 1872.
* Skara landsförsamlings kyrkoarkiv, Husförhörslängder, (1877-1884), berättar födelse- och dödsdatum för Louise Brunius.
Min far var kustartillerist i Finland.
Min far Hjalmar Blomberg (född i Ömossa 1938, död i Norrköping 2012) utbildades till kustartillerist i regementet Turun Rannikkotykistörykmentti på ön Kuuskajaskari utanför Raumo, under sin militärtjänstgöring i Finland från den 20 januari 1958 till 14 oktober 1958, tillsammans med artilleristerna Aarne Sillanpää och Matti Sevón, båda från Back by i Ömossa; men även Touko Salmiketo från Lillsund i Lappfjärd och någon vars namnunderskrift jag inte ännu lyckats tyda, men som bodde på Strandgatan 30 i Kristinestad, de kom alla från min finländska hemkommun Kristinestad i sydligaste Österbotten.
Matti Sevón är den enda jag har lärt känna, då han med sin familj hade handelsbutiken i bycentrum av Ömossa och fortfarande innehar vägbaren vid riksväg 8. Min mor har berättat att far trivdes bra i Kuuskajaskari (jämför med svenska ordet för skär).
Min far – Hjalmar, Josef, Valdemar Blomberg – var en av tio syskon från en tvåspråkig familj i sydligaste Österbotten, fem pojkar som alla fick svenska förnamn och fem flickor som alla fick finska förnamn, de äldsta barnen gick den svenska skolan i Ömossa i Sideby socken, men de yngsta undervisades i den finska skolan i samma by. Hans förfader Olof Pehrsson Rääf i rakt nedstigande led på farssidan hade grundat Ömossa 1590, en nybyggare som kom från Rääfs hemman i Norrnäs by i Närpes socken och föddes sannolikt omkring 1560. Min farmor Ida dog redan 1950, så min farfar Hemming blev ensamstående förälder då min far var 12 år gammal och åtta av tio barn kom att emigrera till Sverige, medan den äldsta dottern flyttade till Åland och den yngsta dottern dog endast två år gammal under Andra världskriget.
Hjalmar Blomberg, Edvard Blomberg och en norrman i Ludvika 1957.
År 1957, året före sin militärtjänst 1958 arbetade min far på en såg i Ludvika i Dalarna, många ömossabor hade flyttat tidigt över till denna del av Sverige, men kom under åren att flytta runt mellan svenska städer, Åland och Finlands västkust.
Hjalmar Blomberg kom vid sidan av den huvudsakliga förläggningsorten Kuuskajaskari , i Raumos kustband, att utkommenderas till hamnområdet Janhuas kaserner i Nystad och något liknande i staden Åbo. Ungefär 4½ månader in i militärutbildningen insjuknade Hjalmar i tuberkulos och kommer i början av juni månad 1958 att skrivas in på den finländska försvarsmaktens militärsjukhus i Punkaharju (Pungaharju på svenska) i östra Finland, till skillnad mot tidigare var tuberkulosen i slutet av 1950-talet botbar och soldaterna som kom dit vistades i snitt under 3 månader. Min far tog vistelsen där ganska friktionsfritt, skrev i sin militärdagbok den 6 juni 1958:
”Punkaharjulla Sp (Sotilasparantola) ollesaan viettämässä vähäsen kesäloma. Hj. B.”
Översatt till svenska lyder notisen "På Punkaharjus Ms (Militärsanatorium) spenderar jag lite semester. Hj. B."
Familjetraditionen berättar att Veikko Vikberg, torde ha varit skolkamrat med Hjalmar. Veikko torde dessutom ha flyttat till Sverige, eventuellt var den nya hemorten Västerås, Hallstahammar eller i Stockholmstrakten. De brukade träffas när far var på semester i Finland, vi bodde mestadels i Dagsmark, därifrån min mor kom, men då Hjalmar själv ibland var ensam i Ömossa, brukade han fråga i byaffären om Vikberg var hemma på semester. Hjalmar hade i sin ungdom, såsom andra av blombergssyskonen också umgåtts mycket med familjen Sandvik, som också hade en stor barnskara.
Hjalmar blev hemförlovad efter vistelsen på militärsjukhuset i Punkaharju, men då han endast hade varit inkallad i knappt nio månader, fast militärtjänsten omfattade egentligen i elva månader, ville den finländska militären inkalla honom den resterande perioden, vilket inte blev så lätt att genomföra när ett tiotal år hade gått och han hade skaffat sig familj i Sverige, ett land där han var verksam sedan 1962. Han åkte till Vasa för att diskutera med de militära myndigheterna om det vanvettiga att rycka in på nytt för två månaders tid, genom läkaren Torvald Hohenthal på Högåsens sanatorium fick han till slut ett fribrev. Ingen annan i Blombergsfamiljen hade tuberkulos, så han fick det i det militära och hade därför hela sitt liv en liten invaliditetspension från den finländska staten, samt möjlighet att besöka militära vilohem i Finland om han så önskade, vilket han inte gjorde. Tuberkulosen blev botad i en tid då den gick att botas och vi får hoppas att den inte återkommer som en mer allmän farsot i Norden, vilket det tyvärr finns små tecken på då den på vissa platser utanför vår omvärld visar sig vara delvis resistent mot antibiotika.
Sommaren 1996 besökte jag med min far och mor det forna militärsjukhuset i Punkaharju i södra Savolaks, på en resa som även omfattade Karelen och Nyslott med mera. Vi kom att prata om tiden där i hans ungdom, för tjugo år sedan var Punkaharju militärsjukhus ombyggt till ett rehabiliteringssjukhus och vi tog där en fika, samt åkte och tittade på den 7 kilometer långa rullstensåsen med sjön Puruvesi på ena sidan och sjön Pihlajavesi på den andra. Den skär igenom Saimens vattensystem och tillhör i sin naturskönhet Finlands traditionella nationallandskap. Längs åsen går landsvägen Imatra—Nyslott.
