Min far var kustartillerist i Finland.
Min far Hjalmar Blomberg (född i Ömossa 1938, död i Norrköping 2012) utbildades till kustartillerist i regementet Turun Rannikkotykistörykmentti på ön Kuuskajaskari utanför Raumo, under sin militärtjänstgöring i Finland från den 20 januari 1958 till 14 oktober 1958, tillsammans med artilleristerna Aarne Sillanpää och Matti Sevón, båda från Back by i Ömossa; men även Touko Salmiketo från Lillsund i Lappfjärd och någon vars namnunderskrift jag inte ännu lyckats tyda, men som bodde på Strandgatan 30 i Kristinestad, de kom alla från min finländska hemkommun Kristinestad i sydligaste Österbotten.
Matti Sevón är den enda jag har lärt känna, då han med sin familj hade handelsbutiken i bycentrum av Ömossa och fortfarande innehar vägbaren vid riksväg 8. Min mor har berättat att far trivdes bra i Kuuskajaskari (jämför med svenska ordet för skär).
Min far – Hjalmar, Josef, Valdemar Blomberg – var en av tio syskon från en tvåspråkig familj i sydligaste Österbotten, fem pojkar som alla fick svenska förnamn och fem flickor som alla fick finska förnamn, de äldsta barnen gick den svenska skolan i Ömossa i Sideby socken, men de yngsta undervisades i den finska skolan i samma by. Hans förfader Olof Pehrsson Rääf i rakt nedstigande led på farssidan hade grundat Ömossa 1590, en nybyggare som kom från Rääfs hemman i Norrnäs by i Närpes socken och föddes sannolikt omkring 1560. Min farmor Ida dog redan 1950, så min farfar Hemming blev ensamstående förälder då min far var 12 år gammal och åtta av tio barn kom att emigrera till Sverige, medan den äldsta dottern flyttade till Åland och den yngsta dottern dog endast två år gammal under Andra världskriget.
Hjalmar Blomberg, Edvard Blomberg och en norrman i Ludvika 1957.
År 1957, året före sin militärtjänst 1958 arbetade min far på en såg i Ludvika i Dalarna, många ömossabor hade flyttat tidigt över till denna del av Sverige, men kom under åren att flytta runt mellan svenska städer, Åland och Finlands västkust.
Hjalmar Blomberg kom vid sidan av den huvudsakliga förläggningsorten Kuuskajaskari , i Raumos kustband, att utkommenderas till hamnområdet Janhuas kaserner i Nystad och något liknande i staden Åbo. Ungefär 4½ månader in i militärutbildningen insjuknade Hjalmar i tuberkulos och kommer i början av juni månad 1958 att skrivas in på den finländska försvarsmaktens militärsjukhus i Punkaharju (Pungaharju på svenska) i östra Finland, till skillnad mot tidigare var tuberkulosen i slutet av 1950-talet botbar och soldaterna som kom dit vistades i snitt under 3 månader. Min far tog vistelsen där ganska friktionsfritt, skrev i sin militärdagbok den 6 juni 1958:
”Punkaharjulla Sp (Sotilasparantola) ollesaan viettämässä vähäsen kesäloma. Hj. B.”
Översatt till svenska lyder notisen "På Punkaharjus Ms (Militärsanatorium) spenderar jag lite semester. Hj. B."
Familjetraditionen berättar att Veikko Vikberg, torde ha varit skolkamrat med Hjalmar. Veikko torde dessutom ha flyttat till Sverige, eventuellt var den nya hemorten Västerås, Hallstahammar eller i Stockholmstrakten. De brukade träffas när far var på semester i Finland, vi bodde mestadels i Dagsmark, därifrån min mor kom, men då Hjalmar själv ibland var ensam i Ömossa, brukade han fråga i byaffären om Vikberg var hemma på semester. Hjalmar hade i sin ungdom, såsom andra av blombergssyskonen också umgåtts mycket med familjen Sandvik, som också hade en stor barnskara.
Hjalmar blev hemförlovad efter vistelsen på militärsjukhuset i Punkaharju, men då han endast hade varit inkallad i knappt nio månader, fast militärtjänsten omfattade egentligen i elva månader, ville den finländska militären inkalla honom den resterande perioden, vilket inte blev så lätt att genomföra när ett tiotal år hade gått och han hade skaffat sig familj i Sverige, ett land där han var verksam sedan 1962. Han åkte till Vasa för att diskutera med de militära myndigheterna om det vanvettiga att rycka in på nytt för två månaders tid, genom läkaren Torvald Hohenthal på Högåsens sanatorium fick han till slut ett fribrev. Ingen annan i Blombergsfamiljen hade tuberkulos, så han fick det i det militära och hade därför hela sitt liv en liten invaliditetspension från den finländska staten, samt möjlighet att besöka militära vilohem i Finland om han så önskade, vilket han inte gjorde. Tuberkulosen blev botad i en tid då den gick att botas och vi får hoppas att den inte återkommer som en mer allmän farsot i Norden, vilket det tyvärr finns små tecken på då den på vissa platser utanför vår omvärld visar sig vara delvis resistent mot antibiotika.
Sommaren 1996 besökte jag med min far och mor det forna militärsjukhuset i Punkaharju i södra Savolaks, på en resa som även omfattade Karelen och Nyslott med mera. Vi kom att prata om tiden där i hans ungdom, för tjugo år sedan var Punkaharju militärsjukhus ombyggt till ett rehabiliteringssjukhus och vi tog där en fika, samt åkte och tittade på den 7 kilometer långa rullstensåsen med sjön Puruvesi på ena sidan och sjön Pihlajavesi på den andra. Den skär igenom Saimens vattensystem och tillhör i sin naturskönhet Finlands traditionella nationallandskap. Längs åsen går landsvägen Imatra—Nyslott.
