Götala

Att växa upp som barn i 50-talets Skara, måste ha känts bra med allt framtidshopp och utvecklingsdrömmar man i gemen hade i Sverige. Det framgår när man läser götalapojken Lars Anderssons skolböcker, vilket jag har delgett av i de tre senaste bloggarna denna novembermånad, då det förövrigt är sex år sedan jag köpte torpet Stora Vadet och blev fritidsboende skarabo. Det torp som var Lars Anderssons barndomshem, en plats där man byggde nytt garage för bilen på 1950-talet och var man även uppförde ett brygghus, intill vattenpumpen invid Götalabäcken.

Skolåret 1953-1954 

I skoluppsatserna skildras livet på torpet Stora Vadet, exempelvis skolåret 1953-1954, då Lars Andersson gick i klass 5A på Skara Folkskola. I uppsatsen "Nu är det vinter", inleder han uppsatsen med att skriva om vintersporternas Skara, innan han övergår till vardagssysslor i Götala: 

"Länge har vi väntat på vintern, och nu har den kommit på allvar. Igår hade vi ledigt halva dagen. Då spelade vi ishockey. Det blev oavgjort 2-2. Vi spelade på Petersburg. Det är Skaras ishockeybana. Vi spelade mot klass 4e. Jag stod i mål och släppte in ett mål. Det andra släppte Buffis in. Han stod i mål före mig. 

Jag brukar gärna gå i skogen om vintern. En söndag var jag med ett par farbröder och jagade. De sköt ett rådjur och en hare. Vi såg också en älg. Han var ungefär 200 meter ifrån oss. Det var en mycket rolig söndag. 

Det kan vara ganska arbetsamt på vintern, när det blir mycket snö. Då får jag hjälpa pappa att dra snöplogen. Vi har ungefär 400 meter till stora landsvägen. Ibland får vi skotta upp höga vallar utmed vägen. När det snöar för fullt, kan det vara ganska besvärligt att få bort snön. Ibland kan man inte köra med snöplogen, utan man får skotta väg." 

Skolåret 1953-1954, hade Lars Andersson också haft en trafikdag, som han beskriver enligt följande:

"För ett par veckor sedan hade vi en trafiktävling i skolan. Vi startade på morgonen. Var och en fick sitt nummer att sätta på ryggen. Det gällde först och främst att ha sina cyklar i ordning. En polis granskade våra cyklar. Det fick inte fattas kattöga, kedjeskygg eller bra bromsar. Om de sakerna fattades på cykeln, fick vi fem prickar. Vi fick åka på Bommagatan, Järnvägsgatan, Skaraborgsgatan, Marumsgatan, Stora Torget, Skolgatan och åter till skolan. Det var många kontroller. Sju lärare samt ett par poliser stod som kontroller. Först startade sjunde klassen, sen sjätte och sist femte.  

Ett par dagar efter fick vi ett teoretiskt prov genom radion. Det var tio frågor, som vi skulle besvara. De svaren skickades till Stockholm. De som hade kört prickfritt, fick gå ner till överläraren och svara på frågor. Skolmästare blev Pekka Gröhn. Han kan kanske bli distriktsmästare. Det var en mycket rolig dag, då vi körde i stan."

Om denna trafikdag berättar Lars Andersson i ett annat sammanhang samma skolår, då han får till uppgift att beskriva sin hemstad Skara:

"Nu ska vi berätta lite om vår stad. Skara blev tidigt bebyggd. De människor som kom till Skara, bytte varor med varandra. En del bosatte sig här. Så kom staden att växa upp. Den blev också en tingsplats. Skara har en mycket vacker domkyrka. Mitt emot kyrkan ligger biblioteket. Vid stationen är en stor fontän som vi kallar för Spegeldammen. Det är härligt att sitta vid Spegeldammen på sommaren, då det är vackert väder. 

För en tid sen hade vi en trafiktävling här i skolan. Vi startade på skolgården. Där stod en polis, som granskade våra cyklar. Ute i stan var det hemliga och synliga kontroller, som såg efter, så att vi inte gjorde något fel. 

I Skara har det varit mycket bra skridskois, så vi har kunnat åka skridskor. Jag har spelat ishockey. Det är så trevligt. Ibland vinner vi, men ibland går det inte så bra för oss. Skara har ett bra ishockeylag. Här finns många bra ishockeyspelare. I Skara väntar vi bara på våren. Nu smälter snön och solen skiner."

Redan detta skolår dåLars Andersson går femte klass, vet han vad han vill bli när han blir stor, en lastbilschaufför och så här i efterhand att det är intressant att kommentera att han blev det, en uppskattad sådan i Skaranejden. Våren 1954 skrev han att:

"Jag skulle vilja bli lastbilschaufför. Jag har åkt mycket stora lastbilar. Mest har jag åkt med tegelbrukets bil. Jag har varit med i Göteborg, Alingsås, Uddevalla och Jönköping. För det mesta när vi kör från Göteborg har vi med oss kol hem till Skara. En gång då vi for till Jönköping mötte vi en bil som körde så nära att han skrapade mot framskärmen. Det blev långa revor i skärmen."  

1952-1953

Lars Andersson reste ofta runt i sin hembygd i Skaraborg, det framgår i många skolberättelser. Från skolåret 1952-1953, då han gick i klass 4a i Skara Folkskola finns en uppsats om en studieresa runt Hornborgasjön, som torde ha skett våren 1953:

"Vi for med buss från Skara en dag. Vi skulle fara ut och se oss omkring. Först for vi till Varnhem. Där besåg vi klosterkyrkan. Med detsamma man kommer in i kyrkan, ser man Birger Jarls grav. Lekbrödraaltaret står alldeles intill. Vid båda pelarraderna hänger det målningar, som föreställer Jesu apostlar. Längst fram ser man det stora altaret med ett vackert krucifix. Vid båda sidor om altaret finns det kungsstolar. Bakom altaret är en korsgång med många gravar. Till höger om altaret är det De la Gardieska gravkoret. Munkarnas gamla kyrka från 1100-talet blev förstörd. Den nuvarande kyrkan grundades i mitten av 1200-talet. I Varnhem ligger Jesper Svedberg begraven. Vi såg också den fattige torparpojken Sven Lundblads grav. Han har bott på Bernstorp utanför Skara. Utanför kyrkan ser man ruinerna av det gamla klostret. I parken omkring kyrkan är det vackert. 

Vi for med buss från Varnhem till Bjällums kalkbruk. Där såg vi, hur vagnar kom och stjälpte ur kalken i ugnarna. Vi såg också ett par ugnar, som sedan var fyllda med kalksten och skiffer. En gång har det varit hav över hela slätten. Då bildades dessa lagrade bergarter. 

Sedan for vi till Ekornavallen. Där finns en gånggrift, som heter Girommen. Den är från stenåldern. Där finns också ett bronsåldersröse, samt gravar från järnåldern, alltså från alla tre perioderna. Sen for vi till Karleby. Där finns en av Nordens största gånggrifter. Den har en cirka 20 meter lång kammare och 10 meter lång gång. 

När vi hade varit i Karleby och sett på gånggriften där, for vi till Ålleberg. På sluttningen åt vi vår frukost. Sen åkte vi upp till krönet av Ålleberg. Där uppe ligger segelflygsskolan. Det är mycket bra utsikt därifrån. Vi for sedan till Falköping, där blev det ett kort uppehåll inne på stationen. Den är något större än Skaras station. Vi stannade också vi Gudhem och tittade på ruinerna av det gamla klostret. Det var roligt att se på alla hästarna, som just släpptes ut på bete. Det är fina ridhästar, som födes upp här för regementenas räkning."

1954-1955

Sommaren 1954 reste Lars Andersson med sina föräldrar Signe och Gustaf Andersson till Göteborg, det framgår i uppsatsen "En resa jag gjort i sommar", från uppsatsboken i klass 6a i Skara Folkskola skolåret 1954-1955:

"Pappa, mamma och jag har varit i Göteborg. Vi var där en hel vecka. Jag var och tittade på många ställen. Den dagen jag kom till Göteborg, var jag uppe i utsiktstornet vid Sjöfartsmuseet. En dag var jag också nere och tittade i fiskhamnen. Jag var där klockan 6 på morgonen. Där fanns det mycket fisk och många båtar. En annan dag var jag i Långedrag. Jag var och tittade på alla segelbåtar och motorbåtar i G.K.S.S.-hamnen. Därefter for jag med en annan båt i södra skärgården. Det var en rolig resa."

Lars Andersson beskriver "Barnens dag i Skara":

"På lördag eftermiddag var jag och tittade på läroverksgården. Senare på kvällen var jag på tivolit. Där var det skoj. Jag åkte radiobil och virvelvind, och så var jag och såg på mycket annat på tivolit. På söndagen såg jag karnevalståget. Det var mycket skoj att se på. Senare var jag inne på Skaravallen och såg på gymnasterna."

Julen 1954, läste Lars Andersson jullektyr på torpet Stora Vadet i Götala:

"Jag har läst många trevliga böcker i jul, då det har varit dåligt väder. Jag har läst Nittiett Karlsson och många andra trevliga jultidningar. Sen har jag läst en del trevliga böcker, såsomKalle Blomkvists Den hemliga tunneln och flera sådana liknande böcker." 

Om "Vintersport i Skara" skrev han vintern 1954-1955:

"Nu har det varit rätt så kallt en lång tid i Skara. Då har det bedrivits en hel del vintersport här. Det har varit ishockey, bandy, skidåkning och skridskosport. I fredags var det ishockey här i Skara. Skara vann med 13-4 över Vara. Det var en mycket spännande match, och mycket folk var det och tittade på matchen. I nästa månad ska det bli ungdomslandskamp på Skaravallen mellan Finland och Norge. På Marknadslyckan får alla barn åka skridskor. På söndagarna spelar man bandy på Marknadslyckan. Här i Skara finns det många som åker till Billingen för att åka skidor."

Många barn drömde redan då om att bli hockeystjärnor, såsom Lars Andersson, vilket framgår av uppsatsen "Min högsta önskan", skriven måndagen den 28 februari 1955:

"Min högsta önskan är att få bli ishockeyspelare och få komma upp i landslaget. Det skulle också vara roligt att få åka med på turné till utlandet och spela ishockey på främmande planer. För att komma upp i landslaget måste man träna mycket hårt, så man får kondition. Jag skulle vilja bli en lika bra spelare som Lasse Björn. Han är en av det svenska landslagets bästa spelare. Nu är det svenska landslaget i Tyskland. De håller på att spela om VM i ishockey. I lördags (den 26 februari 1955) spelade Sverige mot Sovjet. Då fick de stryk med 2-1. Igår kväll (söndagen den 27 februari 1955) spelade Sverige mot Schweiz och vann med 10-0. Idag (måndagen den 28 februari 1955) har Sverige vilodag."

Innan vi lämnar läsåret 1954-1955, får Lars Andersson beskriva sin klass 6A i Skara Folkskola:

"Vi är en klass på 26 elever och går i Skara Folkskola. Vår fröken heter Svantesson. Här i vår klass får vi lära oss engelska och det är roligt. Vi får också lära oss att slöjda. Det är roligast av alla ämnen vi har i skolan. Där får vi göra mycket bra saker. Lördagen är den bästa dagen i veckan. Då har vi bäst timmar. På lördagarna har vi kristendom, räkning, gymnastik och två timmars slöjd. På lästimmen är det ett par, som får spela pjäs och underhålla de andra i klassen. Det är mycket roligt." 

1955-1956

Götalabon Lars Andersson gick sitt sista skolår 1955-1956, såsom folkskoleelev i klass 7A i Skara Folkskola. I uppsatsen "Inför mitt sista skolår", skriven hösten 1955, ser han fram emot att snart få börja arbeta och göra rätt för sig i samhället:

"Det känns inte alls konstigt att börja sista läsåret. Det ska bli riktigt skönt att få gå ur skolan till våren. Jag tror att det här läsåret blir mycket svårare än när vi gick i sjätte klass. De roligaste ämnena vi har är räkning, geografi, naturlära och hushållsgöromål. När jag har gått ur skolan, ska jag börja arbeta. Då skall jag försöka få arbete på någon bilverkstad och om det inte går, ska jag försöka få plats på någon bensinstation. När jag blir så gammal, att jag får ta körkort, ska jag göra det. Sen ska jag ut och köra långtradare. Det kan också hända, att jag ändrar mig och inte kommer att göra något av de arbeten jag tänkt mig."

Nu blev det inte så, Lars kom att köra lastbilar som han så önskade, det ser man av alla teckningar han gjorde på långtradare och dylikt, hittade i garaget på Stora Vadet i Götala 2012. I afton plastade jag in bilderna, då jag ska sätta upp dem i samma garage vid kommande besök denna månad.

Uppsättning av juldekorationer i Skara 1954. Ett foto av Stig Rehn, ur Västergötlands museums samlingar.

Om "Julhandeln i Skara" 1955, skriver Lars Andersson:

"Strax före jul brukar handlarna få det mycket arbetsamt. Då ska alla handla till jul. Springpojkarna får det också mycket svårt med att köra ut alla varor, som folk ringer efter eller sådana mängder, som inte folk orkar bära hem. När de kör hem varor, brukar de få bra med slantar. Folk handlar så mycket, att de får ont om pengar fram i januari. Folk köper också en del speciella maträtter, såsom skinka och frukt. De brukar också bli mycket dyra. Sen köper folk mycket julklappar, som de ger bort till släktingar och vänner."

"Vi for från skolan klockan åtta på måndag morgon den 26 september (1955). Vi skulle fara till Kinnekulle och titta på en del saker. Första platsen vi kom till var svampodlingen vid Kinne-Kleva. Det var i skifferoljeverkens grottor, som man odlade svamp. Från svampodlingen upp till toppen på Kinnekulle. Vi kunde inte åka ända upp till toppen, utan vi fick gå sista biten. Från utsiktstornet kunde vi se långt ut på Vänern. Sedan for vi till Gössäter. Där skulle vi se på ett stensliperi, men det var stängt. Då for vi till Österäng och där åt vi frukost. Därifrån for vi till Årnäs. På Årnäs fick vi se hur de gjorde glasbuteljer. Den glödande glasmassan kom från ugnar och droppade i stora klumpar i formar, sedan gick de vidare ut i ett kylrum. När vi hade sett allting på Årnäs, for vi till Lundsbrunn och tittade på Kronhöns konservfabrik, och därifrån for vi hem till Skara."