Götala

Tingshögen Larva bäsing i Västergötland.

 

Det är härligt att ta del av ny litteratur som lyfter fram forskningen kring tings- och galgplatser. Ola Svenssons förträffliga avhandling Nämnda ting men glömda. Ortnamn, landskap och rättsutövning, från år 2015 är en god utgångspunkt kring vissa funderingar om Götala, som tings- och centralplats under järnåldern och medeltiden. Ola Svensson använder sig av ortnamnsforskning i kombination av historia och arkeologi för att få fram rättsindicerande ortnamn. Skåne har genom riktigt gott ortnamnsmaterial getts möjlighet att forska i ämnet. Betydligt rikare än någon annan del av Sverige.

I historisk tid har tingsplatserna flyttat många gånger, kanske det har varit så även under förhistorien och medeltiden. Inom varje härad har det funnits en häradsrätt. Häradsbegreppet härstammar från Danmark och hade den administrativa funktionen för kungamakten och kyrkan. I ett dokument från slutet av 1000-talet omnämns att häradsindelningen på Själland var genomförd. I Skåne var indelningen klar 1231.

Tingen i Götaland är mycket svårfångade, men Ola Svensson har kommit långt i forskningen, genom att fastslå att ting är ett mångfacetterat begrepp som omfattar en bredd av gemensamma identitets- och gemenskapsrelaterade aktiviteter. Att ett samband mellan å ena sidan sammankomst för överläggning och rådslag och andra sidan sådant som vi är vana att kalla kult, det vill säga offerhandlingar, ceremoniella måltider, vissa typer av spel och lekar har förelegat i förkristen tid behöver vi knappast betvivla. (Svensson 2015:46)

På germanernas ting (ofta med en avgränsad och ingärdad tingsplats), omnämnda redan i romerska verk av Ceasar och Tacitus, samlades man återkommande för att idka rättsutövning och tillkännande av beslut, med tillhörande diskussioner och röstningar om bland annat krigsförklaringar och fred med tillhörande förhandlingar mellan krigande parter, gemensamma angelägenheter som byte av religion, kungaval och kröningar. Dessutom ingick riter kring liv och död av skilda slag, samt såsom vid alla mänskliga samlingsplatser har ord som mat, dryck, hantverk och handel varit nära förknippade med sammankomster som hållits under germanska ord som ting, thing och ding med mera, oavsett om det har varit ting inom lagsagan eller på härads- och sockennivå.

Ting-ordet förekommer indirekt på en romersk-germansk inskrift på en altarliknande pelare, som har använts som en dörrkarm, från 200-talet e Kr, upphittad år 1883 vid Hadrianus mur i norra England. På den står det på latin DEO MARTI THINCSO DVABVS ET ALAISAGIS BEDE ET FIMMILENE ET N AVG GERM CIVES TVIHANTI VSLM, varav uttrycket Deo Marti Thincso kan betyda tingsguden Mars. På svenska skulle hela texten översättas till:

Till gud Mars Thincsus och de två Alaisagae, Beda och Fimmilena, och kejsarens gudomliga anda, fullgör de germanska stammarna från Tuihantis (området Twente i östra Nederländerna) villigt och förtjänt sitt löfte.

Man antar att det är legosoldater från germanska områden på kontinenten, som har rest stenen till ära åt gudarna. Frisisk keramik har också hittats på utgrävningsplatsen, där stenpelaren hittades, vilket förstärker ovanstående teori, Beda och Fimmilena kan i sin tur syfta på frisiska bodthing och fimelthing (Iversen 2013:10f).

Frågan är om Götala någon gång har haft funktioner som tingsplats, traditionen som platsen för alla Götars ting, antingen på Tempelbacken eller vid Taskevadet är stark och bara föreställningen om den är värd en akademisk uppsats. Tinget var en folkförsamling som samlades på bestämda platser och förbestämda tider. Nordbornas tingsplatser är mer lättfunna i väster än i öster. Tingsplatserna där var en viktig hörnsten i vikingarnas kolonisation av västra Europas övärld. Legitimitet skapades genom uppförande och användande av arkaiska monument i form av under vikingatiden nyuppförda gravliknande tingsplatser, speciella rättskretsar och tingsplatser på öarna i Nordatlanten. (Svensson 2015:43 & 46f).

Det som indikerar att Götala var en gammal centralplats redan under järnåldern, är att en stor del av medeltidens centralplatser även under järnåldern hade den rollen. Ty tidigmedeltidens huvudgårdar – kungliga, kyrkliga eller adliga (vilket Götala var som det äldsta kända boplatsen för Skarabiskopen, innan den övergick i kunglig ägo och blev kungsgård under andra hälften av 1200-talet) – kan oftast ”ses som en direkt förlängning av det förkristna, med nya lager påförda, men med en underliggande konstans och seghet, uttryckt både i påverkan från kristet område under järnåldern och i kvardröjande strukturer ifråga om godsbildning och bebyggelse under tidigmedeltid.” (Svensson 2015:38f) Arkeologiskt uppvisar området Götala – Brunsbo – Järnsyssla, öster om E20 under järnåldern och medeltiden tydliga aristokratiska drag, som jag har uppvisat ett flertal gånger i denna blogg om Götala med omland. Det är intressant att notera att Götala och Skara ligger på gränsen mellan tre härader och som kuriosa att Ola Svensson omnämner den från 1500-talet belagda Tempilsbacken (jämför med Götalas kultplats Tempelbacken), en rättsplats i Ljunits härad i Skåne (Svensson 2015:261).

Många medeltida katedralstäder såsom Skara kan förmodas ha ursprung i äldre förkristna samlingsplatser, i vårt grannland Danmark uppkom domkyrkor på orter som Odense, Viborg och Lund (Arendala – Örndalen – öster om Lund har ofta utpekats för Skånes landsting i äldsta tid, vilket ett par historiska uppgifter från tidigt 1100-tal ger stöd för tanken,strax intill passerar det gamla färdstråket mellan Lund och Dalby. Se vidare Svensson 2015:247).

Ola Svensson ser i sin forskning ”att de höjder, oftast gravhögar, som har ting- i förleden har en nära rumslig knytning till själva tinget eller föreställningar om själva tinget, men att de inte nödvändigtvis är de platser på vilka tingsstockarna har varit placerade. Tingshögarnas roll kan snarare ha varit att bidra till gestaltningen av landskapsutsnitt som har associerats med tinget. De har varit en viktig del av tingets scenografi, monument som genom traditioner och myter har utvisat det rätta geografiska närområdet för tinget och skänkt rättshandlingarna historisk hävd och legitimitet. En sådan roll kan även gravhögar eller gravhögsliknande lämningar som inte har namn innehållande ting ha uppburit.” (Svensson 2015:219f)

En utveckling från tingshögar - som kan ha manifesterat införandet av större enhetlighet och gemensamma föreställningar om tinget, kanske under sen vikingatid eller medeltid – över stockbackar – platsnamn som innehåller ordet stock plus höjdbeteckning – till tingshus är en möjlig utveckling när man tittar på namnen på häradstingsplatserna. (Svensson 2015:222f)  Fjäl och stock förekommer i äldre texter, som benämningar på enkla träbänkar som rätten satt på vid tinget (Svensson 2015:48).

Nedan presenteras några skånska tingsplatser, som kan beläggas arkeologiskt:

Gamla ting i Albo härad

Den mytomspunna högen Gamla ting, söder om Ravlunda kyrka i Albo härad heter i de arkeologiska sammanhangen även RAÄ Ravlunda 58:1. Det är rest av en hög, utgörande en oval förhöjning, 17 x 12 meter (N-S) och 1.5 meter hög. I ytan har den enstaka stenar, 0.2-0.5 meter stora. Västra delen av högen är bortschaktad, troligen vid grustäkt. I östra delen är högen delvis bortschaktad, 4 meter in i högen, på en sträcka av 5 meter. I övrigt är högen yt- och kantskadad. Krönet av höjd i flack NÖ-sluttning, grusmark. Belägen på en åkerholme.

Carl von Linné besöker tingshögen, han skriver om trakten runt Ravlunda kyrka den 29 maj 1749:

Kullar, lika ätteplatsar, lågo åtskilliga överst på höjderna omkring Ravlunda kyrka mitt i sädesfälten. Om desse äro rätta ätteplatsar, eller om de förorsakats av åkermannens körande kring backen, då jorden alltid stjälpes nederåt och det höga eller branta bliver kvarstående och ännu brantare, är svårt att säga. Men den höga kullen, som var rund lik ett halvklot och låg väster om prästegården, var med otrolig möda hopbragt av ålderdomen. En gammal sägen är här om denna, att sjöfarande i hedenhös upprättat högen till Neptuni ära.

Storating kallades en kulle av klappur söder om Ravlunda. Om denna varit grav till danske kong Halvdan den svarte eller någon annan, skall gör mig lika.

Svärtingkulle var en annor dylik hög av samma art, som ej låg långt ifrån den förra. Folket berättade, att en konung Svart här skolat blivit begraven.

Stenar till gamla minnesmärken voro många upprättade på ett fält sudost ifrån Ravlunda.

Tinget vid vadstället i Färs härad

Färs härads tingsplats i Skåne var sannolikt lokaliserad i äldsta tid vid ett vadställe över Galgbäcken i Araskog i Brandstads socken och häradsnamnets uppkomst härleder eventuellt härifrån. En tingsplats vid en gammal våtmarkspassage på gränsen mellan Östra Kärrtorps och Brandstads socknar. Landsvägen som korsade här hade tidigt en särskilt anlagd väg och vägbank, vars kulturmiljö påminner om Taskevadet i Götala, utanför Skara.

Denna förmodade tingsplats i Skåne innehåller många tingsindicerande och rättsanknutna ortnamn och muntliga traditioner. Platsen motsvaras av fornlämningarna RAÄ Brandstad 5:1 och RAÄ Brandstad 1:1. Vid vadstället har en av klumpstenar uppbyggd vägbank funnits – nu är den bortgrävd på södersidan. På ägorna till Araskoga 4:2 ska det ha funnits några stenar, som lära utgöra lämningar av en gammal tingsplats – Kämpatoften, belägen söder om vadstället. (Svensson 2015:161-173). De arkeologiska journalerna på Riksantikvarieämbetet förtydligar de tvenne fornlämningstyperna vägbank och tingsplats:

Brandstad 5:1. Vägbank, 17 meter lång, 3 meter bred och 0.2-0.5 meter hög. Sidorna utgörs av klumpsten, 0.3 - 1 meter stora, vanligen 0.5 - 0.8 meter stora, mellan vilka är utfyllt med jord. Raserad invid bäckfåra och SÖ och SV om vägbanken är löst liggande stenar. Beväxt med gräs. Är vägbank N om bäckfåra och har haft en motsvarande fortsättning S om bäckfåran, som är borttagen i samband med avlägsnande av närbelägen naturbildning, (Se RAÄ Brandstad 1:1). Här tillsammans med de i bäcken placerade klumpstenarna fungerat som transportväg till gårdens marker belägna N om bäcken.

Brandstad 1:1 Naturbildning vid ängsmark invid bäckfåra, borttagen och förstörd i modern tid i samband lantbruksförbättringar. Enligt inventeringen 1971 bestående av ca 10 stora regelbundet liggande stenar, 1 - 2 meter stora och intill 1 meter höga. I "Svenska Gods och Gårdar, Malmöhus län mellersta delen" finns följande beskrivning för Argskoga 4:2:

”På ägorna finnas några stenar, som lära utgöra lämningar av en gammal tingsplats".

De äldre tingsplatserna som Ola Svensson kunde påvisa i Skåne är som regel strategiskt placerade i förhållande till förmodade äldre vägnät. Man finner ofta vid intill älvfåror, med mer eller mindre betydande vattendrag. Ett exempel är Tingstad, idag en åker invid en bro som förbinder Ingelstads härader. Under medeltiden fanns där en kungsgård. (Svensson 2015:230 & 245)

Tingshögen i Bjäre härad

Det finns en tingshög vid Grevie kyrka i Bjäre härad, omnämnd i en skrivelse från 1510 som ”Tingshöigsager” (Tingshögsåkern). (Svensson 2015:104)

Tingsplatsen i Harjagers härad

I Stora Harrie, där Harjagers härads gamla tingsplats var belägen finns flera neolitiska megalitgravar, som gav en historisk inramning till tinget.

Diverse artiklar om tingsplatser i Norden och på öarna i Nordatlanten:

* Tingvalla och andra tingsplatser under vikingatiden. 

* Tingsplatser på Åland och Irland.

* Tingstraditioner bland vikingaättlingar i västerled.

* Tingshögarna i Norrala och Söderala i Hälsingland.

* Inglinge hög – Sydsmålands äldsta tingsplats.

* Tingsplatser i Sverige.

* Fortsatta funderingar om tingsplatser i Götaland.

* Domarringen Bredesten i Norrköping – tings-, kult- och offerplats från hednatid.

* Tvenne föreläsningar om Götala, hållna i Göteborg och på Lödöse museum.

* Tänk om västgötarnas tingsplats låg i anslutning till Stora Vadet i Götala?

* Skaramonument i Götala domarelund.

Denna milda soldag i september, har det varit tid att plocka tomater, chilipeppar och äpplen till mos och bak på torpet Viljet. En dag då nyponen rodnade i Götala hage, tranorna trumpetade och åt upp sig på åkrarna runt Hornborgasjön, medan getingarna flög sina sista färder. Götala försöksgård byggde vidare på sin nya ladugård och själv blev man glad över lite sol mellan regniga dagar.

Skördetid i Götala 2017.