Fort San Pedro i Cebu City.
Fort San Pedro är en militär försvarsanläggning i Cebu City, ursprungligen byggd av spanjorerna under ledning av Miguel López de Legazpi (1502–1572), den första spanska generalguvernören för Filippinerna. Det ligger i det område som nu heter Plaza Indepedencia, i stadens hamnområde.
Den ursprungliga fästningen var gjord av trä och byggdes efter ankomsten av Legazpi och hans expedition år 1565. Under denna tid var fästningen huvudbas för den första spanska bosättningen i Filippinerna. I början av 1600-talet byggdes ett stenfort för att de spanska kolonisatörerna skulle kunna försvara sig mot muslimska pirater, som härjade i dessa farvatten.
Dagens byggnadskonstruktion härrör från 1738 och är den äldsta triangulära bastionen i Filippinerna. Under den filippinska revolutionen i slutet av 1800-talet attackerades fortet och togs av filippinska revolutionärer från ön Cebu, som använde det som sitt högkvarter.
Fortet är triangulär i sin form, med två sidor vända mot havet och en tredje sida som sträcker sig mot land. De två sidorna vända mot havet försvarades med artilleri och framsidan mot land med en stark palissad av trä, som senare byggdes i sten.
De tre bastionerna heter La Concepción (SW); Ignacio de Loyola (SE) och San Miguel (NE). Fortet har en total invändig yta på 2 025 kvadratmeter. Väggarna är 6,1 meter höga med 2,4 meter tjocka murar och tornen är 9,1 meter höga, sedda från marknivå. Omkretsen är 380 meter. Sidorna är olika långa och längs den främre delen, som vänder sig mot staden kan man hitta porten in till fortet. Fjorton kanoner skyddade fortet från angrepp, varav de flesta finns kvar ännu idag.
Lite är känt om fortets äldsta tider, men från år 1739 finns en skriftlig rapport till kungen Filip V av Spanien bevarat, då denne önskade information om ön Cebu. Generalguvernören Tamón skrev att Fort San Pedro var byggt av ett stenfundament med en terreplein (plattform), där kanonerna var monterade. Fortet innehöll de nödvändiga byggnaderna, som gjorde det försvarbart. Den största av dessa byggnader var Cuerpo de Guardia, där personalen som bemannade fortet bodde. Angränsande till den var Vivienda del Teniente som var bostad åt fästningens löjtnant. Mellan de ovan nämnda byggnaderna fanns en brunn. I ett hörn, inbyggt vid murarna till bastionen San Miguel (NE) hittades krutmagasinet Almacenes de Pólvora.
Det är osäkert när fortet fick sina första stenmurar, men traditionen pekar ut jesuiten Antonio Campionis byggnadsarbeten 1630, och fästningsporten anses vara uppförd 1738, den pryds med vapensköldar för regionerna Castilla och León i Spanien.
Det är dock säkert att fästet genomgick stora renoveringar i slutet av 1800-talet som en del av ett byggprogram för att förbättra Cebu. År 1898 överlämnade spanjorerna fortet till filippinska frihetskämpar, men erövrades av de nya kolonisatörerna från USA, som stationerade amerikanska soldater där till slutet av 1930-talet.
Mellan åren 1937-1941 omvandlades kasernen till en skola för lokalbefolkningen. Under den japanska ockupationen övertog de kejserliga japanska styrkorna Fort San Pedro, som fungerade som sjukhus för sårade under andra världskrigets slutskede. Från självständigheten 1946 till 1950 var Fort San Pedro åter ett arméläger.
På 1950-talet fanns planer på att riva fästningsmurarna och bygga ett nytt stadshus på platsen, vilket skapade folkliga protester, som räddade fortet för eftervärlden. Först kom det i bruk som zoo, men efteråt har man återställt fortet så nära originalet som möjligt. Man använde korallstenar som togs från havet längs kuststäderna på ön Cebu, som sedan levererade blocken skurna till restaureringsplatsen, där byggnadsarbetarna gjorde den sista skärningen och poleringen för att blocken skulle passa varandra.
Idag är fortet ett välbesökt turistmål med turistkontor, museum, scen för teater och musik, omgärdad av en fin stadspark utanför fortets murar, med bland annat en staty av Miguel López de Legazpi (1502–1572) och Antonio Pigafetta (1491–1531).
