Intramuros och Fort Santiago i Manila.
Långt innan spanjorerna anlände till Filippinerna, blomstrade samhällen längs floden Pasigs stränder på ön Luzon. En av dessa var Selurong, med ett palissadomgärdat fort. Malajerna (dagens filippinare) grundade denna stad, där Manila är belägen idag. Namnet Manila är en förvrängning av Maynilad, som betyder det finns mangrove. Selurong hade tidigt handelsförbindelser med kineserna.
Spanjorernas erövrande av den filippinska övärlden hade ett mönster. Augustiner och franciskaner följde med de spanska soldaterna, stödda av lojala inhemska trupper, från ö till ö för att leta efter inhemska byar och människor.
Spanjorerna byggde snart upp kyrkor och fästningar, medan de letade efter guld och kryddor. Katolicismen infördes och antogs av majoriteten. Sporadiska uppror skedde från stamgrupper i norra Luzons högländer och i kustområden.
En del muslimer gjorde motstånd i Mindanao i södra Filippinerna. Den spanska militären slog tillbaka kinesiska pirater, japanska och portugisiska, nederländska och brittiska styrkor, som alla också hade intresse av Filippinerna.
För att försvara Manila uppfördes 4,5 kilometer långa stenmurar, bålverk och vallgravar omslutande ett femkantigt område på cirka 64 hektar. Området bestod av bostäder, kyrkor, palats, skolor och offentliga byggnader.
Innanför stadsmurarna kom man genom stadsportar med klaffbroar, vilka stängdes innan midnatt och öppnades vid gryningen. Det var på detta sätt att staden fick namnet Intramuros - vilket betyder "inom murarna".
Dessa avskräckte dock inte från erövringsförsök från europeiska stormakter, holländska pirater attackerade ett flertal gånger filippinska farvatten. Britterna invaderade Intramuros 1762 och regerade där i nästan två år innan de återlämnade Manila till Spanien.
Fort Santiagos besättning använde porten som ledde ned som en passage till floden Pasig. År 1762 flydde generalguvernören Simon de Anda här med viktiga spanska dokument och skatter då engelsmännen erövrade och besatte staden. Han flydde till Pampanga, där han etablerade sig som generalguvernör över Filippinerna och ledde motståndet ända fram till britternas ockupation tog slut 1764.
Efter det spansk-amerikanska kriget 1898 tog amerikanerna över Filippinerna. Intramuros överlämnades till dem formellt efter slaget om Manila samma år.
Efter att ha överlevt ett antal jordbävningar, tyfoner, bränder och krig genom århundradena, drabbades Intramuros nästan av total förstörelse då amerikanerna befriade Manila från japanska trupper 1945, som hade invaderat och ockuperat Filippinerna några år tidigare. Amerikanskt artilleri och pansarvagnar reducerade stadsmurarna och dess byggnader till aska, vid befrielsen. Tusentals människor dog under den åtta dagar långa belägringen av Intramuros, men siffror på upp till 100 000 döda människor nämns i samband med slaget om Manila 1945 som varade i en månads tid från den 3 februari 1945 till den 3 mars 1945.
När andra världskriget var slut var Intramuros en död stadsdel i Manila. År 1946 erkände Förenta staterna Filippinernas självständighet, men Intramuros var till stora delar övergivet. Flera årtionden efter kriget var det ett stort ödemarksområde, vars förstörelse fortsatte successivt och riskerade rasera de få byggnader som trots allt hade klarat sig innanför stadsmurarna.
