Götala

I mitten av mars månad 2019 följde jag den plöjda åkerkanten vid Götala herrgård i Skara och fann några intressanta lösfynd. Jordbruksmarken ägs och brukas av SLU Götala, men var fordom en kungsgård och innan dess fram till 1200-talets slut biskopsgård i Skara stift. 

Götalas marker innehåller rester av forntidens hushåll. Järnålderns hem som omvandlas till arkeologiska kvarlevor, såsom boplatser och lösfynd.

De talrika och många gånger stora forngravarna omkring Götala indikerar att på det före kristnandet har funnits någon form av maktcentrum i området, med stor sannolikhet på samma plats herrgårdsbyggnaden står idag, men då inga arkeologiska utgrävningar eller undersökningar har gjorts är det för tidigt i dags datum att rättvist kunna tolka förhistorien.

På 1100- och 1200-talet hade Skara stifts biskop sitt hem i Götala, men redan i slutet av järnåldern fanns troligtvis ett maktcentrum i området, vilket forngravar och silver- och guldfynd från järnåldern uppvisar. Någonstans ligger även de långhus och kanske även hallbyggnader som götalaborna fordom bebodde.

Ingen av de förhistoriska gravarna varken väster eller öster om Götala herrgård har undersökts arkeologiskt, så fram till dags datum har det saknats exempelvis keramikfynd från området, men fredagen den 15 mars 2019 låg en lättviktig och grovmagrad mynningsskärva från ett kärl i keramik vid åkerkanten, den var naggad i kanterna och härrör från järnåldern, eventuellt vikingatid. Troligtvis har den plöjts fram och tillbaka i åkern i 1000 års tid.

Myningsbiten av järnålderskeramik från Götala i Västergötland mäter 3,5 cm i överdelen och 1,5 cm i nederdelen, den är 2 cm hög och som tjockast 1 cm.

 

Dessutom hittade jag en större bit bränd lera, eventuellt lerklining, svårt att veta dess ursprung. Lerkliningen kan vara lite svårt att beskriva vad det är, därför får denna modell illustrera byggnadstekniken.

Kring trästolpar flätas grenar (egentligen heter de vidjor som är raka, tunna och smidiga kvistar eller rötter av sälg, björk eller pil), liknande flätade korgar man kan köpa på marknader. På detta material stryks lera som får torka och ifall den inte senare brinner kommer den helt att återgå till sin ursprungliga form, men vid brand finns bättre chanser att vissa rester kvarlever under jord tills arkeologerna gräver fram den brända leran.

Vilken som slutit sig kring grenverket lämnar spår av grenarna. Observera att bränd lera inte automatiskt är forna väggar, torkad lera användes även till annat som kan ha förbränts.

Från tidigmodern tid torde en skärva stengods vara, sannolikt en skärva från ett större bartmannkrus (från tyska Bartmann, "skäggman"), även kallad bartmannkanna, som är ett slags kärl av stengods som tillverkades i Central- och Västeuropa under 1500- och 1600-talen, särskilt kring Köln i dagens Tyskland.

Skärva av ett bartmannkrus från 1600-talet, funnen i SLU Götalas nyplöjda åker.

Stengodset är glaserat både in- och utvändigt. Mitt lösfynd har fått fel i glasyren vid bränningen. Dessa bartmannkrus har en utsmyckning på nedre delen av kärlets hals som föreställer ett skäggigt gubbansikte.

Bartmannkrusen tillverkades i form av flaskor eller kannor i olika storlekar för en rad olika användningsområden, bland annat som förvaringskärl för mat eller dryck, dekantering av vin eller transport av flytande varor (bland annat kvicksilver).Stengods har en omfattande arkeologisk spridningen runt om i världen och har påträffats vid arkeologiska utgrävningar över hela världen som spår av europeisk kolonisering, utvandring och handel. På 1600-talet var Götala kungsgård under en period säte för landshövdingen, så kanske Harald Stake har druckit vin ur den kanna skärvan härrör ifrån?

Avslutningsvis hittade jag vid min promenad längs åkerkanten en skärva handblåst glas, troligtvis tillhörande en butelj från 1800-talet.