Ett tåg passerar bron över floden Kwai i thailändska Kanchanaburi, den 8 februari 2020. Den bombades 1945 av de allierade, men dess krökta brovalv tillhör originalkonstruktionen. Bron används fortfarande och det tar två timmar att resa till ändstationen i Nam Tok. Efter andra världskriget monterade man ner den thailändska sträckan mellan Nam Tok och De tre pagodernas pass, så idag kommer man inte fram till Burma.
Alltsedan jag var barn har namnet på filmen Bron över floden Kwai (1957) etsat sig fast i mitt minne och under årets Thailandsresa åkte jag, Saddam Tubio från Filippinerna och vår thailändske privatchaufför på en dagstur från Bangkok till staden Kanchanaburi 130 km väster om Bangkok. Invånarantalet är i staden cirka 54 000.
Filmaffisch till "Bron över floden Kwai" (1957). Umbärandena vid bygget av Dödens järnväg under andra världskriget har filmatiserats bland annat genom filmerna “Bron över floden Kwai” (1957), ”To end all wars” (2001) och “The Railway Man” (2013).
Provinsen Kanchanaburi gränsar till Myanmar (Burma) och var också den första försvarslinjen mot burmeserna historiskt sett. Kanchanaburi är mest känd för bron över floden Kwai, som rinner igenom staden.
Resesällskapet intar en god lunch invid bron över floden Kwai i Kanchanaburi, den 8 februari 2020.
Bron över Kwai, som mäter mer än 300 meter, byggdes av betong och stål under andra världskriget (åren 1942–1943) av tusentals straffångar från de allierades sida och ännu fler asiatiska arbetare från Burma och Malaysia. Den japanska armen ville ha bron för att transportera manskap och utrustning till den burmesiska fronten, där Japan krigade mot britterna.
Professor Tony Pollard är konfliktarkeolog och har undersökt Dödens järnväg. Här passerar han järnvägsbron över floden Kwai i Kanchanaburi. Den hade numret 277 av 688 broar längs hela järnvägssträckan.
Hela järnvägssträckan mellan Burma och Thailand är 415 km lång, 16 000 krigsfångar av 60 000 och 90 000 sydasiatiska arbetare av 200 000 dog under byggandet av densamma, då den uppfördes i en nästan ogenomtränglig djungel. Begravningsplatser över de döda hittas på många platser längs järnvägen.
Omkring 40 000 man var internerade nära Kanchanaburi. Många av fånglägren kan man gå till och några visas även för grupper.
Under andra världskriget var Thailand allierad med Japan och japanska trupper fick invadera Burma och sedan vidare mot brittiska Indien från thailändskt territorium. Dödens järnväg uppfördes för att kunna genomföra invasionen.
Resesällskapet gör som många andra turister och förevigar sig vid och på bron över floden Kwai, den 8 februari 2020.
Idag är 32 procent eller 130 km av rälsen i bruk av Dödens järnväg, såsom fungerande järnväg i Thailand, trots dess obehagliga byggnadshistoria, så är det ett otroligt ingenjörsverk, som uppfördes under 15-16 månaders tid.
Under andra världskriget använde japanerna detta tåg på Dödens järnväg för transport av krigsmaterial till striderna i Burma och Indien.
På krigskyrkogården i Kanchanaburi vilar tusentals soldater från de allierades styrkor som dog vid byggandet av Dödens järnväg. Tusentals krigsfångar, främst britter, australiensare, nederländare och indier, dog av utmattning, undernäring och sjukdomar under drygt ett år det tog att bygga järnvägen genom djungler och annan svår terräng.
På Kanchanaburis krigskyrkogård ligger 6982 krigsfångar och ytterligare 1750 gravar finns på en annan kyrkogård på andra sidan floden Kwai, sydväst om staden.
