Svenskthailändska förbindelser på kunglig nivå 1884-1960.
Den viktigaste officiella händelsen var audiens hos kungen Chulalongkorn, till vilken prins Oscar hade i uppdrag att överlämna storkorset av S:t Olofsorden och framföra hälsningar från den svenske kungen Oscar II.
Kapten Otto Lagerberg, prins Oscar och de andra officerarna vid sidan av arkeologen och etnografen Hjalmar Stolpe fick en inbjudan och efter audiensen erbjöds underhållning och visning av Grand Palace och Wat Phra Kaeo.
Det övriga svenska manskapet ombord på Vanadis förärades ett besök i den thailändska huvudstaden mellan 20-21 november 1884, som varade ett par dagar och ordnades med ångslup på den thailändske kungens inrådan, som även bidrog med mat, dryck, övernattning och dåtida sightseeing. Mycket uppskattat av svenskarna. (Manneby 1978: 49ff)
Under några höstdagar för drygt 60 år sedan, från den 23 till 25 september 1960 besökte kung Rama IX och hans hustru drottning Sirikit Sverige, där det thailändska kungaparet träffade vår svenske kung Gustaf VI Adolf och statsministern Tage Erlander. (Lintner 2016:214) Det var knappt 63 år efter att den thailändske kungen Chulalongkorn (Rama V) hade gjort ett längre besök i vårt land sommaren 1897. Ett folk som han kom i bekantskap med under den svenska Vanadisexpeditionens ankring i Bangkok den 17-22 november 1884.
Den 13 juli 1897 anlände kung Chulalongkorn med slupen Vasaorden till Logårdstrappan vid Kungliga slottet i Gamla stan där han mottogs av den svenske kungen Oscar II. Vid besöket stod också Ernest Florman och förevigade statsbesöket med sin filmkamera. Den en minut långa stumfilmen blev den första helt svenska filmupptagningen och hade premiär sex dagar efteråt den 19 juli 1897. Kung Oscar II uppges högligen uppskattat att se sig själv på den vita duken. (Lintner 2016:128f)
På inbjudan av den kulturhistoriskt intresserade Oscar II besökte Chulalongkorn Sverige under den senares Europaturné från april till december 1897. Den svenska resan under högsommaren gick först till en industrimässa i Stockholm - Stockholmsutställningen 1897. Chulalongkorn fick se nymodigheter som röntgen, rörlig spelfilm och en automobil. Därefter blev det ett besök på det närliggande Galärvarvet, där den nya pansarkryssaren HM Oden låg förtöjd. Sedan blev det besök på Biologiska museet och Skansen. Chulalongkorn skänkte en elefant till Stockholms Tivoli djurpark. Dagen efter åkte kungarna upp i (den gamla) Katarinahissen och den utländske gästen fick en överblick över Stockholm. De färdades därefter till Riddarholmen och embarkerade ångbåten Tessin för en tur på Mälaren och landade vid Drottningholms slott. Kung Oscar ville även visa andra delar av Sverige och två förslag på turer lades fram. Den ena var en resa till Norrland, den andra en resa söderut. Chulalongkorn var intresserad av svenska sågverk och ville lära sig något av nytta för den inhemska skogsindustrin, därför valde Chulalongkorn Norrlandsresan bland annat då timmer på denna tid var Siams största exportprodukt.
Först tog man sig upp till Härnösand. Därifrån åkte man båt längs Ångermanälven till Sollefteå. I Sollefteå bytte man färdmedel och tog tåget till Bispgården där man intog en måltid. Efter Bispgården tog man åter båt längs Indalsälven till Sundsvall. Mellan Bispgården och ångbåtsbryggan i Utanede reste sällskapet längs med en grusväg. De utländska gästerna väckte uppmärksamhet i bygden, och den för tillfället pyntade vägen kantades av ett stort antal nyfikna människor. Kungens handsekreterare noterade den lokala uppvaktningen i anteckningarna från resan. Vid en upprustning av grusvägen 50 år senare fanns minnet fortfarande kvar efter det thailändska statsbesöket, och man beslöt att ge vägen namnet Kung Chulalongkorns väg.
Det dröjde ända till 1992 innan thailändare "upptäckte" Kung Chulalongkorns väg. Det var en grupp thailändska dansare på besök i kommunen som fick höra vägens namn. De blev förtjusta över att kung Chulalongkorn en gång varit där, och när de kom tillbaka till Thailand berättade de om vägen. Föreningen Chulalongkorns Minne (FCM) bildades 1993, och man bestämde sig att starta en insamling för att bygga en paviljong. Året efter (1994) bildades, på Ragunda kommuns initiativ och med företrädare både för svenska och thailändska intressen, en kommitté för att främja arbetet. 1997 påbörjades själva bygget av minnesbyggnaden.
Platsen man hade valt för bygget visade sig vara besvärlig, då det var blålera ner till 20 meters djup. Dock hade thailändska munkar redan välsignat platsen varför den inte gick att byta. Man var därför tvungen att påla 30 meter ner i marken för att kunna bygga paviljongen. År 1999 stod byggnaden färdig, och Ragunda kommun fick då paviljongen i gåva av Thailands vice premiärminister. Paviljongen har en golvyta på 75 kvadratmeter, med en invändig takhöjd på 7 meter. Byggnadens höjd är 26 meter, inklusive den höga tornspiran. Paviljongen inramas av en stenmur av jämtländsk kalksten, med 20 kg tunga stenar. Byggnadens väggfärg är i vitt, taket i rött och både spiran och andra utsmyckningar i förgyllningsgult.
Själva bygget kostade cirka sju miljoner kronor, och därutöver tillkom ungefär tre miljoner kronor för diverse utsmyckningar – inklusive den förgyllda tornspiran. Finansieringen skedde genom insamlingar och olika sponsorer i Thailand och Sverige. Thailands kung Bhumibol Adulyadejs egna hantverkare stod för utsmyckningen, medan resten av husbygget hanterades av företag från Jämtland. Thailändska paviljongen är en minnesbyggnad över kung Chulalongkorn, och inne i paviljongens mitt är en staty i brons rest över honom. Den är trots sin thailändska utformning ingen religiös helgedom (varken stupa eller pagod) och har ingen direkt koppling till buddhismen.
Källor:
Erikson, Bo G: Kungen av Birka. Hjalmar Stolpe – arkeolog och etnograf, Atlantis 2015.
Lintner, Bertil: Thailands historia, Historiska media 2016.
Manneby, Hans: Båtsman Humbla. Anteckningar från Vanadis världsomsegling 1883-1885, Rabén & Sjögren 1978.
Bilder fotograferade i Pattaya 2020 av bloggförfattaren Harri Blomberg hittas här.
Thailändska paviljongen - Wikipedia/Wikimedia (text och bildmaterial).
