Götala

Lördagen den 11 april 2015 gavs knappt ett tjugotal ur föreningen Historieforum Västra Götalands medlemmar möjlighet att tillsammans med mig få bekanta sig med Skarabygdens arkeologiska sevärdheter, som härrör från tiden före biskopsstadens Skara tillkomst omkring år 1000. Vi inledde utflykten med att besöka forntidsutställningen ”Mellan is och eld” på Västergötlands museum, där vi även parkerade en del av bilarna för att samåka, då antalet bilar skulle begränsas vid utflyktsstoppen. Utflyktsdagen, som vid sidan av forngravar även inkluderade nostalgiska torpruiner och vackra hagmarker.

Nästa stopp där vi åt vår medhavda matsäck i det underbara vårvädret var stormannagravfältet på Stora Vadet i Götala, där vi före ankomst tittade på kronoparksstenen från 1690 vid gamla Axevallavägen och vid ruinerna av Lilla Vadet fick höra dråpliga historier om dess ägare, berättade så levande av den på Stora Vadet födda Barbro Olofsson, som tillsammans med sin syster besökte sin gamla släktgård på andra sidan vadstället (numera Götalabäcken), där de goda historierna fortsatte.

 

De är döttrar till Nancy Nykvist, som år 1997 publicerade den för mig fantastiska bygdekrönikan Återblick, som har sin utgångspunkt i torpet Stora Vadet.

 

 

Vi tittade även på närliggande gravfält från järnåldern i Götala hage.

 

Eftermiddagen tillbringade vi på Brunsbo äng, intill det forna jarlasätet Järnsyssla alldeles öster om staden, där vi hittar spåren av stormännens hållpunkter i det västgötska landskapet. Fornminnesmiljön var rik på stora forngravar, gravfält och spår av dagligt liv i fordom. Närmiljön andades historia, då vi passerade den gamla biskopsgården Brunsbo, som numera drivs som gästgiveri och vars äldsta delar är från senmedeltiden. Skara stifts biskopar bodde på Brunsbo från 1400-talet till 1935, då den siste flyttade ut.

 

Härifrån hade vi inte långt till den närbelägna Tempelbacken i Götala, där av tradition alla götars ting hölls. Denna förhistoriska tings- och gravplats gömde sig under hundraåriga ekkronor och har under mer än ett halvt millenium varit en del av en kungsgård. Skaras äldsta kända biskopsgård, som under högmedeltiden skiftade från biskopsstolen till kungamakten och ägs numera av SLU. Här skiljdes våra vägar. Jag fick skjuts tillbaka till torpet Viljet och övriga deltagare, for hem. Alla nöjda efter att ha få upplevt en fantastisk vårdag tillsammans.