Götala

Bouppteckning för den avlidne torparen Lars Johansson på Stora Vadet i Götala 1867.

Johan Larsson, torpare på Stora Vadet 1925, bilden tagen vid bostadshuset. Bild ur samlingarna på Västergötlands museum i Skara.

 

Stora Vadets siste torpare blev Johan Larsson (1845-1929), han verkade som torpare från omkring åren 1870-1871, då han övertog dess besittning efter sin mor som var torparänka från och med år 1867. Modern Maria Larsdotter, född den 4 juli 1821 i Broddetorps socken flyttade tillbaka till sin hemsocken vid Hornborgasjön, den 14 november 1871. Torparen Johan Larssons andra hustru Anna Larsson (1868-1950), kom i sin tur att friköpa torpet från statens ägo den 16 november 1939.

 

Författarinnan Nancy Nykvist skrev om sin morfar Johan Larsson:

När morfars föräldrar flyttade till torpet år 1852, hade namnet ändras (från Stora Taskevad) till Stora Vadet. Morfar var det äldsta barnet i den syskonskaran. Han var född 1845. Han övertog arrendet efter sin far. Morfars andra hustru var min mormor. Det äldsta arrendekontraktet som vi har bevarat är från 1875. Morfar hade slitit hårt med att bruka de små tegarna mellan alla stenar. Att det var gamla gravfält som brukades, ansåg väl ingen som något märkvärdigt.

 

Johan Larsson, torpare på Stora Vadet 1925, bilden tagen på gårdsplanen vid ålderdomliga ladugården. Bild ur samlingarna på Västergötlands museum i Skara.

 

Torparkontraktet från 1875 finns avbildat i hennes fina bok Återblick, utgiven i Skara 1997 och handlar om livet på Stora Vadet. I förra bloggen skrev jag om kronotorparnas frigörelse på kungsgården Kastellegården mellan Ytterby och Kungälv under åren 1911-1912. Idag ska jag berätta om torparnas levnadsförhållande ett halvt sekel före, då jag i Skånings häradsrätts arkiv för bouppteckningar och arvskiften (1868-1873), hittade en på hösten 1867 förrättad bouppteckning för Johan Larssons far Lars Johansson, född i Stenums socken den 1 augusti 1814 och avliden i Skara landsförsamling, den 31 augusti 1867. Bouppteckningen skedde på Stora Vadet, den 23 oktober 1867, knappt två månader efter dödsfallet. Den registrerades dock inte förrän på hösttinget 1868 för häradet. Bouppteckningen talar för sig själv, man har det ganska bra på kronotorpet och samtida husförhörslängder berättar om att man har drängar och pigor i sin tjänst på torpet: 

 

År 1867 den 23 Oktober, blef på vederbörandes begäran Boupteckning förrättad after Torparen Lars Johansson i Stora Wadet under Göthala, som med döden afled den 31 sistlidne Augusti, och efterlämnar sig, såsom arfvingar Enkan Maria Larsdotter, samt Fem barn. Lars Johan myndig, August född den 17 Oktober 1847. Sara Karolina född den 14 November 1849. Karl Alfred född den 29. September 1852 och Hulda Kristina född den 7 Februari 1858. Wid boupteckningen var närvarande Torparen Gustaf Brandström (Johan Gustaf Brandström var född i Skara den 11 november 1826) i Motviljet under Göthala, hvilken åtog sig, att blifva förmyndare för de omyndiga. Egendomen uppgafs af Enkan, och befans i den ordning som följer. 

 

En uppräkning av föremålen och dess värde är nedtecknade i bouppteckningen som sammanlagt består av tre sidor, här nedan nämns bara föremålen (dess värde är svårt att uppföra till dagens penningvärde).

 

1 kopparkittel, 1 kopparkruka, 1 malmmortel, 1 tennljusstake, 1 bleckkruka, 3 järngrytor, 1 stekpanna i järn, 1 brannring (detsamma som brannfot/brannjärn) i järn, 6 knivar i järn, 3 järnyxor, 1 järnstång, 2 järnspadar, 1 järnhacka, 3 järnliar, 1, brannhake, 1 slipsten (veven till slipstenen kanske var i järn), av husgeråd fanns 3 bord, 1 wäggur (väggur), 3 stolar, 4 skåp, 2 soffor, 1 säng, 1 kista, 2 skrin, 1 mindre skrin, 2 spänner (plural för ordet spann), av träsaker fanns 1 ämbar, 1 stop, 1 kjärna (detsamma som smörkärna), av logeredskap fanns 1 lyckta (lykta), 1 harpa (detsamma som sädesharpa), 2 baktråg, 2 mjölfjärdingar, 1 (par?) bobiner (textilredskap, troligtvis en rulle att uppvinda gran eller dylikt), 1 harfvel (textilredskap vid härvning och nystning), 1 Wäfstol (vävstol), 1 sädesbinga, 1 gammal halvskäppa (rymdmått), 1 gammalt kar, 3 tunnor, av åker och kjörredskap (detsamma som körredskap) fanns 2 selar, 1 plog, 2 harfver (detsamma som harv), 2 slädar, 1 hökorg, vagnbråte, av kreatur fanns det 2 hästar, 2 kor, 2 kviger (detsamma som kvigor), 1 kalf (kalv), 2 får, 2 grisar, 7 gäss, av sängkläder fanns 3 täcken, 4 madrasser, 5 lakan, 1 duk, mycket ull och fjädrar, den aflidnes gångkläder och diverse böcker. Sammanlagda värdet på tillgångarna var på 354 riksdaler och 15 öre (tre poster, varav 1 körredskap och 2 logeredskap gick inte att uttolka, jordbruket har rationaliserats till den grad att det många gånger är svårt att veta vad boupptecknarna menar).

 

Dessutom fanns skulder till herr överstelöjtnanten Silfverhjälm (Silfverhjelm brukar släktnamnet stavas), som bebodde kungsgården Götala under åren 1860-1872, för 1 tunna 12 kappar råg á 33 riksdaler, kontantskuld på 28 riksdaler och 69 öre, samt en kostnad som kallas husrötebrist på 155 riksdaler och 70 öre. Till dessa tillkom skulder till nämndemannen Anders Johansson i Högetomt på sammanlagt 23 riksdaler och 75 öre, till J. Broberg i Skara 20 riksdaler, begrafningskostnad 16 riksdaler, till sonen Lars Johan 51 riksdaler, sonen August 2 årslöner på sammanlagt 75 riksdaler, samt avslutningsvis bouppteckningsarvodet på 3 riksdaler. Summan skulder blev 406 riksdaler och 14 öre. Det vill säga att skulderna var större än tillgångarna, det framgår inte hur obalansen sköttes, vem fick bli utan ersättning?

 

Bouppteckning (sidorna 2-3 av sammanlagt 3) för Lars Johansson på Stora Vadet i Götala 1867.

 

Änkan Maria Larsdotter undertecknar dokumentet med försäkran om att ingenting av värde har döljts för bouppteckningen för eget vinstintresse. Detta följes av underskrifter av värderings- och bouppteckningsmännen Anders Johansson, nämndeman i Marum och Johannes Ambiörnsson, nämndeman i Skärf (Skärv).

 

Detalj ur husförhörslängderna för åren 1867-1876, tillhörande Skara landsförsamlings kyrkoarkiv, berättar inte bara att den tillkommande torparen Johan Larssons far har avlidit 1867 och att torpet Stora Vadet får nya brukare då Johan med sin hustru tar över arrendet de första åren av 1870-talet, dessutom ser man att torparna på Vát höll sig med egna pigor och drängar, som skötte gårdsarbete och dagsverken på den intilliggande kungsgården i Götala.