Götala

Söder om torpet Motviljet går en stig till en plats som på moderna kartor heter Skogalyckan, men så sent som på en lantmäterikarta från år 1892 hette Halla hage (Hallahage) och är ett forna torp under kungsgården Götala med beteckningen RAÄ Skara 72:1 i fornminnesregistret.* Där hittas bebyggelselämningar som enligt inventeringen 1984 består av 1 husgrund, 1 jordkällargrund, 1 brunn, stenmurar och odlingsrösen. Beväxt med bok och andra lövträd, samt planterad gran.

 

Dessutom finns en fantastisk fin offersten med beteckningen RAÄ Skara 30:1 med älvkvarnsförekomst i ett utmärkande stenblock med måtten 7 x 2 x 2,2 meter. 15 (12) älvkvarnar (skålgropar) har varit inhuggna på blockets översida, på dess sydöstra del. Blocket har spruckit sönder och delats, så att 5 älvkvarnar finns i den del som rasat och ligger på marken, omedelbart sydöst om blocket.

 

Västergötlands museum har tre bilder utlagda i Västarvets digitala fotoarkiv, fotograferade av Georg Svantesson och på två av dem figurerar Claes Nyqvist vid skålgropsstenen i Halla hage i Götala 1964. Bilden utan person visar det nedrasade stenblocket med 5 skålgropar (älvkvarnar). En av dessa skålgropar är ca 15 x 10 cm stor och 3 cm djup.

*) På kartan från 1892 syns även torpet Enebacken nordöst om torpet Halla hage och torpet Trädgårdstorp sydväst om torpet Motviljet.

 

Äntligen har jag fått ordning på byggnaderna på Stora Vadet, den äldsta kända bilden (Nykvist, Nancy, Återblick. Skara 1997:18) som jag känner till av torpet visar ca 1900 från vänster:

1. torvbod

2. boningshus

3. gravhög (där jordkällaren senare byggs in i)

4. vedbod, sammanbyggd med vagnsskjulet

5. lada.

Strax till höger om ladan stod ladugården (se nedanstående bild, tagen av Sanfrid Welin på Västergötlands museum 1925, med torparen Johan Larsson i förgrunden) .

Vedboden med vidstående vagnsbod och ladugården är två byggnader som har försvunnit på torpet Stora Vadet under 1900-talet, medan ladan som byggdes av torparen Johan Larsson (1845-1929) – och som författarinnan Nancy Nykvists styvfar Gustaf tillförde garage och torrdass i seklets mitt, på varsin sida av byggnaden – ännu kvarstår och vilken vi i år har rustat upp. Jag trodde först att det var vedboden med vidstående vagnsbod, men där hade jag fel och vilken har klargjorts allt mer jag har vistats inne i ladan, men där finns föremål kvar från de rivna byggnaderna, vilket delvis har förvillat dess användning.

Nedan en bild från 1920-talet (Nykvist, Nancy, Återblick. Skara 1997:28) på ladan i förgrunden och med den rivna ladugården i bakgrunden, ner mot Götalabäcken i norr. Torparen Johan Larsson, med hustrun Anna Larsson provsitter en motorcykel.

 

Nej, inte går jag sysslolös när jag besöker Götala, på torpet Viljet har jag i dagarna två (16-17 juli 2013) arbetat med allt från att ha sått gurkfröer med förhoppning att i augusti-september kunna få några frilandsgurkor av typen druvgurka; skött om de gula lökarna och gräsmatta, till att underhålla cykeln, dessutom har jag tillfört vårt feriehem lite nya inredningsalster.

 

På torpet Stora Vadet har jag arbetat i vagnsboden med tillhörande garage, plockade bland annat fram en gammal väderkvarn, som jag åter ska sätta upp på tomten, efter en smärre reparation som behövs, röjde fram lite buskar och träd där det växer svarta och röda vinbär och bigarråer, alltså sötkörsbär. Det är alltså de som blommar så vackert. Skördade lite rabarber och bara njöt av vara ute i den vackra högsommarkvällen. Korna på SLU Götala är för tillfället stationerade i hagen närmast Stora Vadet, så jag hade gott sällskap därstädes.

 

Torparliv är inte allena arbete, jag har njutit av god mat, litteratur och bastu. Jag var även och tittade på de två torpruiner – RAÄ Skara 71:1 och RAÄ Skara 70:1 – lägenhetsbebyggelser som de heter på fackspråk och finns belägna alldeles väster om torpet Viljet och torpet Motviljet, spåren av dem finns kvar och så var jag och tittade på stensättningen RAÄ Skara 31:1, bortser man från att den delvis är bevuxen med höga träd, så är den mycket tydlig till sin karaktär. Inventeraren Sören Hultman som besökte den för 53 år sedan, tyckte att den var ”mycket vacker”. Den är rund, 11 m diam och 0,5 m h och belägen på en moränförhöjning, ligger bara 1 km söder om Tempelbacken i Götala. Vilken förövrigt den senare, är helt framrensad från högt gräs, fornvårdsarbetarna har gjort ett gott jobb!

 

I Skara hade jag tid att äta glass, skriva vykort och titta på förberedelser inför sommarteatern på Båtmanshusets innergård vid Skolgatan, där  Charlies teater ska spela Madicken av Astrid Lindgren och Resor med moster Augusta av Graham Green.

 

I Skara inhandlade jag nyttoföremål på City Gross och Jula, sedan vandrade jag till torpet Viljet och såg då jag passerade Tempelbacken i Götala, att man som bäst under dagarna röjer upp – ansar gräset med mera. Det värmer ett fornminnesälskande hjärta.

 

På torpet Stora Vadet målade jag färdigt trädgårdsmöblerna, klippte gräset på den gamla farvägen från bäckfåran upp till ladugården, längs stengärdesgårdarna. Utemöblerna blir riktigt trevliga att fika vid framledes, andra dagen – 8 juli – röjde jag upp lite vid björkarna och flyttade utemöblerna dit, så står de inte i vägen om vi kommer till Vát (Stora Vadet) med bil.

 

Sommartid är dagarna långa, så man hinner arbeta länge, till beskådan för Götalas alla tama och vilda djur, ty de beskådar en lika mycket som man beskådar dem. På Vát kan man även beskåda ålderdomliga TV-apparater, tiden lämnar oss alla, bakom och rusar vidare. Forngravar, tv-n och mänskor, alla är vi reliker, så även allfartsvägar såsom den på Vát, de blir forna dito med tiden, ty tiden hittar nya spår att rulla in på. Vårda och värna det forna… tycker jag. Ålderdom är hedersamt!

 

 

Trädgårdsmöbler på gamla torp, skiljer sig ganska mycket från dem som används i våra tiders soldyrkan. Utemöblerna på Stora Vadet torde vara från förra seklets mitt och gjorda för en utomhuskaffestund, kanske det även finns ett passande bord i ladugården, har inte ännu tittat efter. I alla fall har jag denna lördag, den 6 juli 2013 gjort mer än hälften av den renovering, som behövs för att göra dem brukbara och kanske nästa sommar kan pryda den berså av syren som finns vid entrén till själva bostadshuset (norr om byggnaden). Denna lövsal behöver ansas för att bli det trädgårdsrum av buskar eller träd, som är brukliga vid gamla torp och var mycket vanliga omkring 1900. Avslutande målning ska ske imorgon söndag, då jag även tänker klippa gräs, både på torpet Stora Vadet och torpet Viljet.

 

När den fyraårige pojken springer efter en på den gamla landsvägen i Götala och ropar vädjande ”Uncle”, för att han vill följa med på min vandring eller då han åter ropar ”Uncle” och sträcker upp händerna, för att jag ska hjälpa honom över en grind eller då Lilla Vadets kor närmar sig, känns det alldeles rätt att ha ett deltidsboende i Skara.

 

På många platser, såsom i min fäderne- och mödernestad Kristinestad i Österbotten, spelar de deltidsboende en stor roll i en bygds liv. Den rikliga semesterbosättningen ger liv åt Kristinestads gatubild speciellt under april-september samt större högtider. Själv har jag vid månadsskiftet juni-juli 2013 varit fem sammanhängande dagar i Götala och som mest har vi bott 10 personer i stugan, då besökande från Lysekil, Munkedal och Malmö har varit på besök.

 

Torpet Viljet i Götala har varit vår bas då vi har gjort Skara med Västergötlands museum med forntidsby, besök domkyrkans alla skrymslen och vrår från källare till torn, med en vaktmästare som vår underbara ciceron, samt ätit lunch på stán och varit på shopping på Jula och City Gross.

 

Dessutom åkte vi med två fullastade bilar för att roa oss på Skara sommarland, en nöjespark som trots mina förutfattade meningar gav mig en riktigt trevlig dag bland ånglok, vattenlekar och hisnande fartupplevelser. Att alla åkattraktioner ingår i entrépriset gör det verkligen prisvärt och sedan att man vinner stora chokladvinster med små insatser, gör inte saken mindre lustfull.

 

Tillsammans med min sambo, dennes syster och syskonbarn har vi även besett och upplevt flera västgötska sevärdheter som Läckö slott, Spikens fiskeläge, Nya stadens torg i Lidköping och Sparlösastenen.

 

Naturupplevelserna för en storstadsbo är påtagliga, njuter av dem i fulla drag och tillsammans med min duktige sambo slutförde vi bland annat målningen av den byggnad som jag kallar för ladugården på torpet Stora Vadet i Götala. När den byggdes fanns det en enorm ålderdomlig ladugård alldeles intill, men som är riven sedan decennier tillbaka (dock avfotograferad på 1920-talet), så denna ursprungliga vagnsbyggnad fick med tiden lite av en ladugårds funktion, även om jag är lite osäker på att djurhushållning har bedrivits i någon större grad, men det verkar finnas ett bås. På 1950-talet tillbyggdes även ett garage i den norra änden av huset. Tiden sätter alltid sina spår på bebodda platser. Framöver ska ladugården städas ur ordentligt, men funderar att använda en del av byggnaden som vedbod, medan torvboden vintertid kan användas till att husera utemöbler från 1950-talet, som jag har funnit på vinden i ladugården.