Vandring i forntidslandskapet i Floby.
Stenmurslandskapet i Väsmestorp – ett livsverk av Erik Andersson.
På Västergården i Väsmestorp i Sörby socken, utanför samhället Floby bodde lantbrukaren Erik Andersson, som född den 1 april 1895 i Marka socken, belägen väster om staden Falköping i Västergötland. Han kom under åren 1910-1930 att skapa sig ett säreget kulturlandskap invid sin gård, genom att bygga dessa stenmurar.
Erik Andersson var alltså 15 år när han började, kanske han inspirerades av en annan stenarbetare – Greningen – som årtiondena före hade lämnat synliga spår av stenmurar, stenkällare och stenbroar i bygden.
För 100 år sedan - anno 1920 - reste lantbrukaren Erik Andersson en minnessten, då ett avsnitt i hans odlingslandskap i dalgången vid Västergården var färdigröjt och förskönat med välresta stenmurar. Minnesstenen (RAÄ Sörby 53) är 1,3 meter lång, 0,6 meter bred, 0,5 meter tjock (N-S). På östra sidan finns inhuggen en text: "1920" och sitter 0,75 meter från basen. Den får symbolisera resultatet av ett helt livs odlarmöda som kan ses i Väsmestorps stenmurslandskap.
Området har stort värde som ett av Falköpings kommuns mest illustrativa exempel på stenmurslandskapet, vilket kom att känneteckna stora delar av Västergötland (andra fina exempel finns i Varnhem och Göteborg) efter skiftena på 1800-talet. Det hävdade kulturlandskapet med de välbevarade kraftiga stenmurarna är av största vikt för områdets karaktär.
Vattenkvarnen i dalgången byggdes 1936 av Erik Andersson, mannen som lade de stora stenmurarna, men delar i kvarnen är betydligt äldre och kommer från nedlagda kvarnar i Östra Tunhem, Gökhem, Trävattna och Torbjörntorp, alla i Falbygden. Vattnet till kvarnhjulet ledde i en numera torr kanal, som var ingrävd i åssluttningen och som fick sitt vatten från bäckenen bit uppströms. Vattentillgången var emellertid för liten en stor del av året och det var bara vår och höst som det stora kvarnhjulet orkade dra runt kvarnstenen. Sedan 1996 sköts kvarnen av Sörby-Floby hembygdsförening.
Smedjan nedanför kvarnen är betydligt yngre, även om det tidigare låg en smedja utmed bäcken ca 100 meter uppströms, men den försvann i början på 1900-talet. Senare byggdes en smedja uppe i backen bakom Västergården och när Mikael Fransson i modern tid köpte gården så skänkte han verktygen och städet från smedjan till Sörby-Floby hembygdsförening. Denna byggnad har tidigare varit gårdssmedja i Ballstorp Edsvära, och skänktes till hembygdsföreningen av ägaren Göran Brink. Nedplockad 2001 och uppbyggd 2003, godkänd till bruk av sotarmästaren tio år senare och invigd i juni 2013.
Kyrkvägen (RAÄ Sörby 152), är cirka 1070 m lång (Ö-V) och 4-15 m bred, utgör en del av kyrkvägen från Torrevalla säteri till Sörby kyrka. Den begränsas till största delen på båda sidor av stenmurar, vanligen 0,3-0,6 m höga, ställvis intill 1 m hög av vanligen 0,2-0,5 m stora stenar. Murarna utgörs både av enkel- och dubbelmurar. Vägen har i denna del karaktär av fägata. På en sträcka av 270 meter i väster är inga stenmurar. Idag framförallt nyttjad som vandringsväg och brukningsväg. Vägsträckningen fortsätter i väster in i villaområde. Vägsträckningen fortsätter i öster, men är här i permanent bruk som skogsväg.
Det har också funnits imponerande stenmurar i min finländska hembygd. I Sideby fanns det flera, bland annat i Norrback, vid Söderändan och Norrändan. I området söder om Sideby kyrkby mot Appelö och vidare mot Satakunda finns det ännu många imponerande stengärdsgårdar. Stengärdesgårdarna i Sideby försvann dock till största delen när vågbrytaren i Kilhamn byggdes på 1950-talet, dock fortsätter man också att bygga nya stenmurar, varav stenbyggaren Jukka Myllyniemi i Kristinestads kommun är ett föredömligt exempel.
Greningens stenbro, jordkällare och stenmurar.
Bronsåldersröset Faxerör är det mest imponerande fornminnet i Flobytrakten. Här avbildad på ett gammalt foto i samlingarna tillhörande Falbygdens museum. Enligt sägnen vilar i gravröset kung Faxe, som var en lokal storman. Om man tittar på den gamla bilden, så ser man på stenarnas storlek att ingen är större än att den går att lyfta. Stenarna har nämligen burits upp av storgårdens befolkning, som bodde ganska nära röset. Inte långt bort ligger också ett annat stort bronsåldersröse.I västgötska Sörby socken, utanför samhället Floby i Falköpings kommun finns många fina stenarbeten att beskåda, alltifrån stora bronsåldersrösen, järnåldersgravar och det för området fängslande stenmurslandskapet.
En av de skickligaste stenarbetarna hette Johannes Andersson, allmänt kallad ”Greningen”, som lade många vackra stenmurar, samt byggde välvda jordkällare och broar i bygden under senare delen av 1800-talet. Han föddes den 29 september 1839 i Jäla socken, men kom att bo större delen av sitt liv på ”Sörby slätter”, som var Sörby bys tåbebyggelse, där hans hem hittas som en torplämning, bestående av två husgrunder och 1 källargrund, under den antikvariska beteckningen RAÄ Sörby 118, uppmärkt med en skylt där det står NR 46 GRENINGENS, enligt torpinventeringen utförd av Sörby-Floby hembygdsförening. Greningen dog 79 år gammal den 23 maj 1919 i Hallabo i Sörby socken.
I trettioårsåldern under 1870-talet lade Greningen stenmurarna invid Torrevalla säteri i Sörby socken, som ingick i fädreven från säteriets ladugård till beteshagarna. En fädrev är en väg med stenmurar på båda sidor och det var lätt att driva korna på bete mellan de båda murarna.
I Väsmestorps utmarker i Sörby socken finns ytterligare två fina stenarbeten att beskåda, utförda av Greningen. Den första är det forna torpet ”Lillingens” (NR 22 LELLINGENS HALLEBERG) jordkällare (RAÄ Sörby 149). Källaren är 8×5 m och 2 m hög med ett mycket vackert valvslaget tak. Ingången är åt norr.
Den andra är Greningens stenbro (RAÄ Sörby 50) över Grisslebäcken (kallas även Storebrobäcken) i Väsmestorp i Sörby socken, men vadstället är betydligt äldre. Stenbron, vars konstruktion är en kallmurning av tuktade stenar 0,3 – 0,5 m långa, är 5 m lång, 3 m bred och 1,3 m hög, medan brospannet är 3 m långt och 0,7 m högt.
Intill brovalvet syns de 5 vadstenarna från det gamla vadet i Grisslebäcken.
