Götala

I mina forskningar om tingsplatser har jag bland annat besökt Island, Irland och Danmark. Jag tar även del av nya rön i form av det som skrivs och de föreläsningar som ges. Tingstraditionen i exempelvis i Vendsyssel påminner om den som finns i Götaland och kan vara lite svårfångad i tid och rum, medan bland nordborna i västerled som i Dublin så renodlades den. Olik som den var mot det inhemska, hittas den lättare när man forskar kring detta.

Fredagen den 12 september 2014 besökte jag 2^nd Iron Age Conference in Göteborg, sammankallad av arkeologen Mari Wickerts på Göteborgs stadsmuseum, som berörde The North Sea Routes. Influences and contacts during the Vendel period and the Viking Age och bland många riktigt intressanta föreläsningar fanns en av professor Stephen Harding, vid University of Nottingham, England som upptog tingsplatser på de Brittiska öarna. Fokus riktades bland annat på Thingwall, som är ett samhälle på drygt 3000 invånare, beläget sydväst om staden Birkenhead på halvön Wirral i nordvästra England (regionen North West England). Ortnamnet þing vollr har man där på samhällsskyltarna översatt till engelskans assembly field, vilket betyder tingvalla eller tingsplatsen på modern svenska.

Liknande platsnamn på de Brittiska öarna hittar man samhället Dingwall på knappt 5500 invånare, beläget i Highland i norra Skottland och namnet Tingwall förekommer på både Orkney- och Shetlandsöarna, vilket tyder på att man hade ting av skandinavisk typ och på Isle of Man mitt i Irländska sjön finns ett eget parlament – Manxparlamentet – som härleder från vikingatiden, vilket ännu idag sammanträder på Tynwalddagen (Isle of Mans nationaldag), omkring den 5 juli varje år på en trappstegsförsedd jordhög som kallas Tynwald Hill i byn St John's – ännu ett exempel på hur den nordiska tingstraditionen med thingvellir eller tingvalla lever vidare.

Det bör påpekas att tingsplatsen på Isle of Man har flyttats runt under århundradena, exempelvis finns ett Old Tynwald site på Isle of Man. En inskrift på platsen återger året 1428, då den stenomgärdade platsen användes till ting, på grund av dess centrala läge på ön.

För att återgå till bosättningen Thingwall på halvön Wirral i nordvästra England är den nedskriven i Domesday Book från år 1086 såsom Tuigvelle och har därefter varit känd som Fingwalle (1180); Thingale (ca 1250) och Thynghwall (1426). Det finns även ett herresäte i Liverpool som heter Thingwall Hall, och var under vikingatiden en tingsplats enligt professor Stephen Harding. Ytterligare en tingsplats hittas i nationalparken Lake District i Cumbria i nordvästra England.

Där i en dalgång som heter Little Langdale hittas vid bondgården Fellfoot Farm tingsplatsen Thing Moot (The Ting Mound), som är en naturlig kulle som torde ha blivit avsiktligt terrasserad för tingsändamål på 900-talet.

Terrasserna syns tydligt på en vattenmålning som konstnären William Gershom Collingwood (1854-1932) har gjort av platsen. Han har även målat den berömda tavlan från vikingatidens Alltinget på Island, där lagmannen talar.

Den här bloggen spretar emellanåt åt olika håll, men som sagt alltid ur Götalas horisont. Idag ska vi ta oss norrut till Hälsingland, där jag har en vän som heter Kristina Pallin och är från Norrala socken utanför Söderhamn. Hon har upplyst mig (och bistått mig vänligen med bilder) om att i hennes hemsocken och i grannsocknen som heter Söderala finns tvenne olika tingsplatser, knutna till forntida storhögar. De är båda väl intressanta som resmål för den som intresserar sig för tingstraditioner i Norden, de atlantiska öarna och de delar av Storbritannien och Irland som har varit delar av nordiska tingstraditioner. Vi vet att tingshögar har varit vanliga och vi ska i sommar titta lite närmare på dessa, för att lättare framledes kunna diskutera Götalas eventuella tingsplats i hedendom/tidigmedeltid. Föreställningen om att det har varit en tingsplats är minst lika intressant, för det kan vi bland att se angående Berghögen i Söderala.

I byn Berga i Söderala socken ligger en storhög som mäter 25 meter i diameter och är 5 meter hög. Storhögen är sannolikt anlagd på 500-talet e Kr, men ingen undersökning har gjorts. På gravfältet finns ytterligare en hög (12 meter i diameter och 1,5 meter hög), fem runda stensättningar och en stensträng. Gravfältet mäktigaste stensättning har en kraftig och välmarkerad kantkedja och är uppbyggd av nästan meterstora stenar.

Vid Bergahögen har det spekulerats om det kan ha varit kult− och tingsplats i det gamla folklandet Alir. Söderala hembygdsförening tog i alla fall fasta på spekulationerna och ristade in följande i sten vid Bergahögen:

Bergahögen, den största i Alir. Danad av människohänder, troligen tingsplats. Möjligen från 500-talet, inristat 1975 av Söderala hembygdsförening.

Påminner mig om det monument över alla Götars ting, som Skaras borgmästare Gustaf Eksell år 1933 ville uppföra på Tempelbacken i Götala.

Oavsett vad kom med tiden en tingsplats att flyttas till byn Berga, då Ala tingslag som hade sin tingsplats i Mo-Myskje flyttades till Berga 1877, strax utanför Söderala, där ett nytt tingshus stod klart 1891. Invigningen ägde rum två år senare (1893). Då Söderhamns tingslag uppstod strax efter andra världskriget, drogs tingsstället i Söderala in och flyttades till Söderhamn, som även blev kansliort.

Även i Norrala finns en tingshög vid Kungsgården, här manade Gustav Vasa manade hälsingarna påsken 1521 att ansluta sig på hans sida i resningen mot den danske Kristian II. Det är en gammal gravhög – storhög som vid andra historiskt belagda storhögar i Norrala kännetecknar en hednisk centralbygd i denna del av Hälsingland och tingshögen avbildades redan under Finska kriget 1809 av Carl Edvard Bladh (1790-1851).

De stora gravhögarna fungerade som naturliga samlingspunkter för tingsförhandlingar i de gamla hövdingadömena. De äldre tingsplatserna har därför varit de lämpligaste lokalerna för kungsgårdarna i den svenska kronans gradvisa övertagande av kontrollen över Norrland – genom att anknyta till äldre maktstrukturer försökte man skapa legitimitet för sina anspråk. Att det funnits en koppling mellan storhög, tingsplats och kungsgård indikeras bland annat av ett omnämnande från senast 1343 av ett allmänt ting som hållits vid Norrala kungsgård, som då uttryckligen kallas Södra Högen. Det ovannämnda brevet med årtalet 1343 talar om att ett allmänt ting hållits vid Södra Högen, dvs. Norrala kungsgård. Sannolikt var det också just vid kungsgården som ett gemensamt ting för de norrländska kustlandskapen hölls i Norrala (jn placitacione Nøralom, ”på tinget i Norrala”) något av åren 1371–1373. Representanter för hela menigheten i Hälsingland, Medelpad och Ångermanland var då samlade vid detta ting för att begära av kung Albrekt av Mecklenburg att få behålla de lagar, rättigheter, bestämmelser och sedvänjor som man tidigare haft och att kungen inte skulle byta ut fogdarna och befallningshavarna i dessa områden. Man anhöll dessutom om förskoning från pålagor och om att de själva skulle få välja (under-)lagmän i enlighet med sina gamla lagar.